Fisket

I år har Noel visat ännu mer intresse för att fiska. På grund av lite vatten har inte vi kunnat vara ute med båten i år. 

Men idag rodde vi drag med Pers båt och fick två fina abborrar som vi kunde röka. 

Första fångsten

Segertecken från den som drog upp fiskarna. 

Noel

Himlabacken

Grabbarna hade turen att få köra en fyrhjuling i år. 

Men det är ändå den HÄR skotern som det suktas mest efter. Noel klipper gräsmattan och Albin viker tvätt för att samla ihop pengar till att köpa den. 

Siksele

Simrishamn

Tosselilla

Vid nattning:

Albin: Mamma, vem kommer bli min fru?

Jag: Tja, det beror på vem du blir kär i. Har du nån som du tror kan passa?

Albin: Alice, kanske...

Dags att ta reda på vad det är för donna som har snärjt min son. 

Kommer inte sommaren nån gång?!

Min karriär som frysande mamma-supporter är härmed inledd...

Fredagsmys med mormor

Lite dans löser det mesta

In på dansträningen gick en trött och grinig kille. 

Ut kommer en strålande glad och pigg kille. 

Jag känner så väl igen det 😊.

(Noels streetdance-lärare dansar bakom David Lindgren i Mellobidraget). 

Julen

I år var det återigen Umeås tur att stå värd för julfirandet. Eftersom Andreas med familj sent om sider bestämde sig för att åka ner till Göteborg, så blev det bara vår familj och mamma och pappa. Vi anlände till Torpet på eftermiddagen 23:e efter ett snabbt stopp i Gävle för "lilla julafton". Med lite vilja kunde vi skönja ett vitt täcke av snö, vilket gladde oss. 

Julaftonsmorgonen började med att tomten varit förbi och lämnat två paket. Tro det eller ej, inget som stod på önskelistan men som de ändå ville ha.

Smart tomte, konstaterades det. 

Förra gången vi firade jul i Torpet regnade det så mycket att det regnade in i huset. Därför var vi extra glada över att få en fantastisk vinterdag under julafton. En tur ner till isen visade att det var perfekt skridsko-is. Typiskt nog hade vi glömt hjälmarna hemma... Men, turligt nog tittade tomten lägligt förbi med två paket medan morfar förberedde grillningen. Förvåningen var stor när paketen visade sig innehålla hjälmar. Vilken TUR, och vilken smart tomte!  

Lyckan var stor när Stockholmsfamiljen, som är van att trängas, fick ha en hel sjö för sig själva. Tre timmar spenderades utomhus innan väntan på tomten började. Så kom tomten gående i skogen, så spännande. Men, han går förbi. Att "Det var ju synd" som Albin uttryckte det, tyckte vi nog alla. Men var tog han egentligen vägen?! Hade han ramlar i bäcken?

Efter en orimligt lång väntan dök då äntligen en annan tomte upp och ordningen var återställd. Paketutdelning och öppning under ordnade former blev det. Paketen innehöll fler saker som inte stod på önskelistan men som de ändå ville ha. Himla smart tomte! 

Efter paketutdelning blev det mat och försenad Kalle Anka-tittning. Så klart också testande av nya leksaker innan det var dags att knoppa in. 

Då kom funderingarna. Vad hade egentligen hänt med tomten som aldrig kom in? Inte låg han väl i bäcken och frös? Men löfte om att gå direkt och kolla dagen efter så somnade äntligen två nöjda barn in för natten. 

Mittenbilden: Var tog tomten vägen?!

Resten av julen tillbringades i stort sett på samma sätt: funderandes på vilken smart tomte det var, och skridskor på sjön. Inte en gång kändes det så långtråkigt att vi kände ett behov av stan och folk.