Julen

I år var det återigen Umeås tur att stå värd för julfirandet. Eftersom Andreas med familj sent om sider bestämde sig för att åka ner till Göteborg, så blev det bara vår familj och mamma och pappa. Vi anlände till Torpet på eftermiddagen 23:e efter ett snabbt stopp i Gävle för "lilla julafton". Med lite vilja kunde vi skönja ett vitt täcke av snö, vilket gladde oss. 

Julaftonsmorgonen började med att tomten varit förbi och lämnat två paket. Tro det eller ej, inget som stod på önskelistan men som de ändå ville ha.

Smart tomte, konstaterades det. 

Förra gången vi firade jul i Torpet regnade det så mycket att det regnade in i huset. Därför var vi extra glada över att få en fantastisk vinterdag under julafton. En tur ner till isen visade att det var perfekt skridsko-is. Typiskt nog hade vi glömt hjälmarna hemma... Men, turligt nog tittade tomten lägligt förbi med två paket medan morfar förberedde grillningen. Förvåningen var stor när paketen visade sig innehålla hjälmar. Vilken TUR, och vilken smart tomte!  

Lyckan var stor när Stockholmsfamiljen, som är van att trängas, fick ha en hel sjö för sig själva. Tre timmar spenderades utomhus innan väntan på tomten började. Så kom tomten gående i skogen, så spännande. Men, han går förbi. Att "Det var ju synd" som Albin uttryckte det, tyckte vi nog alla. Men var tog han egentligen vägen?! Hade han ramlar i bäcken?

Efter en orimligt lång väntan dök då äntligen en annan tomte upp och ordningen var återställd. Paketutdelning och öppning under ordnade former blev det. Paketen innehöll fler saker som inte stod på önskelistan men som de ändå ville ha. Himla smart tomte! 

Efter paketutdelning blev det mat och försenad Kalle Anka-tittning. Så klart också testande av nya leksaker innan det var dags att knoppa in. 

Då kom funderingarna. Vad hade egentligen hänt med tomten som aldrig kom in? Inte låg han väl i bäcken och frös? Men löfte om att gå direkt och kolla dagen efter så somnade äntligen två nöjda barn in för natten. 

Mittenbilden: Var tog tomten vägen?!

Resten av julen tillbringades i stort sett på samma sätt: funderandes på vilken smart tomte det var, och skridskor på sjön. Inte en gång kändes det så långtråkigt att vi kände ett behov av stan och folk. 

Juldagen och Annandagen

Julefriden har infunnit sig. Morfar och Noel bygger lego efter lego. Albin provar de nya leksakerna på golvet bredvid. Mormor är ute och går och jag och Mattias sitter framför var sin dator…

Eftermiddagen ska tillbringas på bio när hela gänget ska se ”Sune på bilsemester”.

På annandagen fick vi besök av min kusin Jonas och hans familj. Daniel kollade igenom grabbarnas leksaker och så fikande vi tillsammans innan de återvände till stan.

På kvällen tog jag och Mattias oss iväg TILLSAMMANS på dans på Ersboda. Så fantastiskt trevligt!

Så, efter en lång sovmorgon var julen över för det här året och vi packade bilen för resan hem med alla nya julklappar.

JULAFTON

Eftersom min bror med familj åkte till Göteborg så blev det ”bara” mormor och morfar kvar att fira jul med i Umeå. Torpet är ju numera inte bara är utbyggt utan har också nytt kök installerat så det passade bra att tillbringa julen där.

När vi kom fram kläddes granen och paketen flyttades från bilen till under granen.

Tyvärr vaknade vi upp till ett himla dåligt julaftonsväder. Regn, regn och blåst. Vi peppade för att gå ut men vände så fort vi tittade ut genom fönstret. Men till slut så klädde vi på oss för att få lite frisk luft. Något halare har jag knappast varit med om! Till och med på gräsmattan var det isbanor. Men jag och barnen tog i alla fall en liten promenad ner till sjön på stigen vi gjorde i somras.

När vi sen kom in var det dags för fika och Kalle Anka. För första gången så satt de faktiskt och SÅG hela timmen!

Eftersom Albin föll i gråt varje gång ”tomten” nämndes så hade morfar kommit på den smarta idén att Noel, morfar och Mattias kunde gå och möte tomten på vägen så Albin slapp träffa nån fler sån där skrämmande varelse med mask.

Sagt och gjort, de klädde på sig och halkade/kröp sig fram till två tomtar där de fick en säck med julklappar med sig hem.

Det blev starten på julklappsutdelningen när de väl kommit hem och fått av sig de blöta kläderna.

Noels hade lego på önskelistan och det fick han. Både Star Wars och Lego Chima. Albin hade önskat sig tåg och han fick ett nytt Duplo tåg. Sen var det förstås massor av andra fina klappar.

Jag till exempel ska både få se Flashdance OCH Melodifestivalen i år, hurra!

Sen blev det julaftonsmiddag med välfyllt julbord och alla åt sig mätta och nöjda. Efter middagen blev det lite lek för barnen innan de till slut somnade i bäddsoffan medan vi vuxna spelade kort.

På alla sätt en mycket mysig julafton enligt mitt tycke!

Dan före dan före dan...

I dag begav vi oss till första anhalten i Norrlandsturnén. Vi anlände till Gävle och farmor och farfar lagom till lunch. Dit kom även kusinen Måns med familj. Vi samlades och åt god kalkon som farmor hade jobbat hårt med.

Vi har som tradition att ha ”lilla julafton” innan vi åker vidare och spänningen var stor när vi väntade på tomten.

Plötsligt knackar det på dörren och barnen springer dit och öppnar. Sen utbryter kaos när Albin och Måns skriker i kapp av rädsla. Albin springer rakt i min famn där han skakade av rädsla. Tomten var väldigt lugn och fin så småningom lugnade det ner sig men Albin höll sig på behörigt avstånd.

Julklappar delades ut och öppnades.

Innan kvällen var slut hann vi även iväg och hälsa på Måns i deras nya, fint renoverade hus.

Nästa morgon packar vi bilen med nya julklappar och åker vidare mot Umeå och Torpet. Resan gick bra, Noel gick igenom sin Spotifylista flera, flera gånger. 

Albin satt i baksätet och var mest orolig att behöva träffa en tomte igen...

Traditionsenligt pepparkaksbak alltså

Ikväll känner jag mig omåttligt nöjd över att vi har Albin som ser till att vi inte har minsta chans att vända dygnet trots ledighet.
Jag menar, alla i säng i tid, trötta av tidiga morgnar. Så då kommer så klart alla vakna pigga i morgon när det är dags för vardag. Eller?

När man möts av knoppande buskar och gröna gräsmattor är det svårt att känna att vi just har firat både jul och nyår. Men det har vi ju gjort och trevligt har vi haft. I år var det Umeå som stod för julfirandet. Det har förstås varit jättemysigt även om jag saknade snön som regnade bort innan vi hann upp. Själva julafton firade vi hos min bror och hans familj. Det var spännande att se hur Noel skulle bemöta tomten i år. Jag trodde han skulle vara lite avvaktande men han sa minsann till honom på skarpen när han gick in med skorna och när han uttalade namnen fel. Han börjar bli kaxig mig lilla grabb :-).
Trots snöbrist fick vi ändå till lite backåkning och Noel fick en premiärtur på skridskor innan vi åkte söderut igen.


Nyårsafton tillbringade vi med samma gäng som vanligt men med påfyllnad av två par. Vi har verkligen lyckats få ihop ett bra gäng där även barnen trivs tillsamman. I år var vi 10 vuxna och 6 barn så det var periodvis ganska livat. Jag var i valet och kvalet länge om jag skulle köra eller inte men det slutade med att jag gjorde det. Det känns osäkert om man ska få tag i en taxi mitt i natten med två trötta barn. Noel och Hugo somnade in vid elvatiden, lagom till Albin vaknade till och vägrade somna om. Så när jag hade vandrat omkring med honom i Babybjörn på magen i 2,5 timme kände jag att det var nog och ville åka hem. Och när man då bara kan packa ihop och gå ut och sätta sig i bilen och köra hem så känns det absolut som rätt beslut att köra.
Likaså dagen efter när man bara är normaltrött.

.

Myyyyys!

Så skulle jag vilja sammanfatta den här helgen.
Vi hade planerat in Tomteland (utanför Mora) med övernattning. Vi skulle ha åkt med en annan familj men de blev tyvärr sjuka så vi fick åka utan sällskap.

Vi startade tidigt i lördagsmorse och Noel tyckte resan till tomten var oändlig. Väl framme parkerade vi och klädde på oss för att klara lite kyla. Snart började snön singla ner och det kändes ju perfekt! Jag såg hur allt skulle förvandlas till den mysiga snöby som det är tänkt att vara... Så började det ramla stora, blöta lapphandskar som dessutom kom piskandes från sidan. Blött, minst sagt! Och det var ju inte regnkläder vi hade på oss direkt. Det är klart att det förtog lite av dagen för vi kändes oss nog lite frusna allihopa i slutet av dagen. Men Noel fick i alla fall lämna en liten önskelista till tomten och tomtemor, gå på trollsafari och titta på vinterfolkets parad som avslutades med ett fyrverkeri.
Albin var vaken medan vi åt (skulle inte tro att han vill missa den delen va?) och sen sov han sig igenom resten av dagen nerpackad i vagnen.

När vi satte oss i bilen igen kändes det väldigt bra att vi inte skulle sitta flera timmar utan bara till hotellet i Mora.
Hotellet hade en liten pool så efter maten var vi nere och tog oss ett dopp och värmde upp oss ordentligt i ångbastun.
Båda barnen var ganska uppspelta över att bo på hotell så det hela slutade med att vi alla släckte lampan och somnade in samtidigt. Tidigt för oss men sent för barnen =).

Sen finns det väl få saker som är så härligt som att börja dagen med en hotellfrukost?
Vi hade tänkt flanera lite i Mora men eftersom ingenting öppnade före 12.00 så åkte vi istället till Gävle för ett längre stopp innan vidare avfärd mot storstan igen.

En mycket uppskattad familjehelg!

Så var glada julen slut, slut slut...

Hej vad det går!
Julafton kom nästan lika oväntat som första advent gjorde i år. Mitt fokus ligger ju en månad fram i tiden, nämligen 24 januari...
Men julafton kom i alla fall och i år var det Gävle som stod på agendan. Riktigt tur med tanke på mitt tillstånd, min rygg och vädret att vi inte skulle på nån långutflykt till norrland i år.
Vi funderade fram och tillbaka men stannade hemma den 23:e och hade en liten familjekväll när vi öppnade lite paket istället för att dra dem fram och tillbaka.

Så på julaftonsmorgon packade vi in oss i vår fina, fyrhjulsdrivna bil (kunde ju inte vara en bättre vinter för att uppgradera bilen) och åkte iväg.
Vi kom fram till ett väldigt, väldigt vintrigt Gävle med mycket nysnö.
Sen var det det vanliga rutinerna: mat, väntan på tomten, Kalle, tomten som kom, öppning av paket och... sen är det slut för den här gången.
Noel har frågat varje dag sen julafton om vi inte ska öppna paket? Måste vara ett riktigt antiklimax. Speciellt eftersom han har fått öppna ett paket om dagen sen 1 dec eftersom jag gick ner mig i "paket-kalender-träsket".

Juldagen och annandagen tillbringade vi också i Gävle med mer mat och pulkaåkning i nysnön.
Hemfärden gick lika bra som vägen dit (speciellt eftersom jag sov halva resan).

Nu i mellandagarna ska jag och Mattias turas om att jobba och vara lediga. Vi ska ju vara lediga i januari, som sagt, så det känns helt okej.

Vi komma, vi komma...

Jag hade verkligen sett fram emot Luciafika på förskolan idag när de minsta barnen skulle vara utklädda och vi föräldrar skulle komma dit och sjunga julsånger med dem. Jag tror nämligen att vi missade det förra året också på grund av sjukdom.

Jag tänkte att Noel kunde i alla fall ha pepparkaksdräkten som han skulle ha haft idag för den är som en pyjamas, då blir den i alla fall använd.

Vi prickade in så vi fick se ett litet luciatåg på TV i morse. Noel tittade lite förundrat och så sa han:

- "De skriker luciasången".

Jag kan hålla med om att de sjöng lite högt (i tonart alltså inte i styrka).

Hi hi...

Julstök

Eftersom förra helgen blev som den blev känns det som vi ligger efter med julstöket.
Idag tyckte vi att det var dags att ta fram granen. Njuter hellre av den före jul än efter. Jag vill gärna plocka bort julen redan 27:e för då tycker jag den är slut.

Noel var jätteduktig på att hänga pyntet även om det helst blev på samma gren.

Nu står den i alla fall grön och grann i stugan och jag hoppas verkligen att den ger mig lite julklappsinspiration.

Published with Blogger-droid v1.6.5

Veckan från hell...

Ja, det var förra veckan det! Allt mitt positiva tänkande och tacksamhet tog slut när jag drabbades av en ordentlig förkylning och nån slags matförgiftning/magsjuka. Det blev liksom en krämpa för mycket för att tycka att livet var på topp. Istället gick all energi till att överleva och till min hjälp hade jag nässpray och Proviva.
Därmed har jag också lagt till Thaimat på listan av sånt jag aldrig mer vill äta. Där ligger Sushi på topp efter dålig erfarenhet i Malaysia för typ 6 år sen *ryser*.
Pricken över i:et var att det var bara att bita ihop och gå och jobba eftersom landstinget har fått oss att skriva på nåt liknande slavkontrakt...

Som tur var avslutades veckan på ett mycket bättre sätt.
Inbokat sen länge var nämligen den årliga julkortstillverkningen i lördags. Jag var oroad ett tag att även den skulle behöva offras på grund av en dålig nattsömn men det räckte att ta en extra tupplur innan jag kom iväg.
Det var fullt hus i år och även de som bara var där "för sällskapet" hamnade till slut i julkortstillverkning =).
Det är en otroligt duktig tjej som tar initiativet till det här varje år och vill ni kolla in hennes alster eller göra en beställning så kan ni gå in på hennes blogg. Det är hennes kort som står för inspirationen och i år tror jag tyvärr hennes dag gick mest åt till att supporta oss andra.

Söndagsförmiddagen gick åt till massor av utevistelse i snön. Noel har funnit sig väl tillrätta på bob:en och tycker det är jätteskoj.
Det var en del att skotta så jag skottade upp en hög på gården , av pudersnö så den var inte tung, medan lillchefen stod och dirigerade med "mer snö, mamma!", "platta ner, mamma!", "mycket snö, så här mycket" (och så sträckte han armarna så högt upp i luften han nådde).
Sen roade han sig att åka nedför lilla högen på alla möjliga sätt =). Vid såna här tillfällen är det verkligen toppen att bo i hus med egen liten gård att vara på.

Eftermiddagen tillbringade vi på 2 årskalas. Det var Hugo som stod för kalaset och det var väldigt gott och trevligt.  På kvällen satt Noel och reflekterade över att "Noel fick leka med Hugos leksaker", det var tydligen stort!

Min egen reflektion av eftermiddagen var att det kom en annan gravid tjej som visst skulle ha en månad efter mig. Jättetrevlig tjej men hon hade SINA VANLIGA JEANS på sig! Det stack i ögonen på mig när man själv känner sig mer besläktad med en flodhäst än nånsin. Hon beklagade sig visserligen att hon blivit lite "tjock om låren", *FNYS*. Förra graviditeten hade hon visst inte riktigt fattat att hon var gravid.
Kul för henne...

Nu är glada julen slut, slut slut...

När jag nu ska summera ihop den här julledigheten så måste jag tyvärr en än gång konstatera att den gick i sjukdomens tecken. Nästan en vecka gick åt för oss att turas om att vara dåliga. Men som tur är så fick vi vara friska och krya sista veckan och kunde hitta på lite roligheter tillsammans.
Mattias började jobba i torsdags så då hade jag och Noel mysdag hemma. I fredags passade vi på att träffa Kattis och Benjamin. Eftersom både hon och jag har börjat jobba och barnen går på förskola har det varit välidgt svårt för oss att hinna träffas. Vi har inte känt varann så länge, träffades på öppna förskolan i höstas, men vi har ändå så mycket gemensamt och det känns som vi har känt varandra mycket längre.

Igår var vi bjudna på brunch hos några andra kompisar. Det var också länge sen vi träffade dem så vi hade en del att ta igen även där. Det var ett annat par med som väntar sitt första barn så det blev förstås en hel del barnprat.
Det är så kul nu när våra barn har blivit lite större och man märker att de får mer behållning och kontakt med varandra även om det skiljer nåt år mellan dem.

Idag var det förskolestart för Noel igen. Jag tycker han har utvecklats jättemycket de sista veckorna, speciellt talmässigt. Min känsla är att vi verkligen kan kommunicera jättebra med varann. Jag talade om att han skulle gå till förskolan och jag fick känslan att han såg fram emot det. När vi väl kom dit var alla barn ute och lekte i snön och det var full fart. Men det var ovanligt många föräldrar som stod och tröstade sina ledsna barn. Jag kan tänka mig att det är det är sanningens ögonblick för barnen, att julen verkligen är slut. Klart det känns sorligt för dem.
Noel blev lite ledsen när jag gick men jag hörde att det gick över snabbt hörde jag.

Tekniken är fantastisk!

Tänk, nu sitter jag i bilen på väg upp till Umeå med datorn i knät och passar på att surfa. Om någon hade talat om det för mig för 10 år sen, att man skulle kunna göra det alltså, hade jag förmodligen fnyst och tänkt: "som att man behöver sitta i bilen och surfa!"
Vi kör genom ett otroligt vackert vinterlandsskap och Noel sover gott.
Vi åkte till Gävle igår eftermiddag och hade middag, julklappsutdelning och provkörning av lite julklappar med dem. Väldigt trevligt och vi måste ha varit snälla det här året också för fina julklappar fick vi, tack för det! =)

Nu hoppas jag alla får en riktigt härlig julhelg!

Jag börjar bli orolig...

... att vi ska få en repris från förra årets jul. Den var ju mysig på sitt sätt men jag skulle gärna fira den här julaftonen med släkten i Umeå som planerat.
Noel har nämligen fått en släng av utdragen vinterkräksjuka. Han har varit dålig sen i söndagsnatt när han vaknade och kräktes ner hela sängen. Jag tyckte så synd om honom för det syntes i ögonen att han verkligen inte fattade vad som hände.
Nu är han pigg mellan varven men får fortfarande inte behålla någon mat. Jag börjar känna att dagarna rinner iväg ifall jag och Mattias också ska gå igenom det här... och sen känns det ju sådär att sprida smittan vidare till först Gävle och sen till Umeå, usch!

För säkerhetsskull så har vi det här året införskaffat oss en julgran så vi har någonstans att lägga paketen om det skulle bli en repris av fjolåret.

Mellan mindre trevliga blöjbyten har vi försökt vara ute för att få lite frisk luft. Noel funderade väldigt över snön i början.

Men sen tog han spaden och hjälpte mig att skotta.

Min sjukling...

När vi kommer in har vi tänt en brasa och myst i skenet från adventsljusstakarna.

Sen när klockan börjar närman sig fem, halvsex så väntar både Ella och Noel ivrigt på att Mattias ska komma hem. Han blir så glad när han ser bilen svänga in och ropar "pappa" och knackar på fönstret.

Nu är det jul igen...

Ska jag aldrig vänja mig vid advent utan snö?!
Jag tycker att det känns väldigt konstigt att julpynta när regnet smattrar på fönstret.

Förra julen tror jag inte Noel uppfattade så mycket av så det känns roligare den här julen när han är så mycket mer medveten.
Han tyckte det var ganska spännande att plocka upp julsaker ur de stora kartongerna. Men efter han hade tittat på dem ett tag så var det en och annan sak som slängdes ner i kartongen igen. Till slut fattade han att vi skulle ställa fram de juliga sakerna. Hos oss sparar vi inte på krutet utan alla tomtar åker upp på en gång.

Sen sprang han runt i huset och pekade och sa: "dä ä tote!", det vill säga: "där är tomte".