Lysekil

Mer krabbfiske med kusiner och kusinernas kusiner. 

Och så färja med husbil, så spännande! 

Dan före dan före dan...

I dag begav vi oss till första anhalten i Norrlandsturnén. Vi anlände till Gävle och farmor och farfar lagom till lunch. Dit kom även kusinen Måns med familj. Vi samlades och åt god kalkon som farmor hade jobbat hårt med.

Vi har som tradition att ha ”lilla julafton” innan vi åker vidare och spänningen var stor när vi väntade på tomten.

Plötsligt knackar det på dörren och barnen springer dit och öppnar. Sen utbryter kaos när Albin och Måns skriker i kapp av rädsla. Albin springer rakt i min famn där han skakade av rädsla. Tomten var väldigt lugn och fin så småningom lugnade det ner sig men Albin höll sig på behörigt avstånd.

Julklappar delades ut och öppnades.

Innan kvällen var slut hann vi även iväg och hälsa på Måns i deras nya, fint renoverade hus.

Nästa morgon packar vi bilen med nya julklappar och åker vidare mot Umeå och Torpet. Resan gick bra, Noel gick igenom sin Spotifylista flera, flera gånger. 

Albin satt i baksätet och var mest orolig att behöva träffa en tomte igen...

Efter Siksele och Himlabacken åkte vi till Torpet igen. Mattias stannade några dagar innan han och husvagnen åkte till Stockholm.

Jag hade en vecka föräldraledigt och pojkarna och jag bestämde oss för att tillbringa den veckan i norr, tillsammans med andra ledig 

Torpet

Utbyggnaden som gjort ytan dubbel så stor

Kvällsdopp vid badet

Vi tog en tur till Älgens hus och klappade de tama älgarna. 

Kalvarna var ganska stora nu- men söta!

Vi badade så klart med kusinerna

Albin relaxar

Vi fick påhälsning och passade på att grilla korv och marshmallows

Trots en hel del flackande och sovande i nya sängar har barnen varit jätteduktiga. Men ibland när vi packat ihop oss och jag spänner fast Albin i barnstolen i bilen har han frågat:

-Vars ska jag nu då?!

Himlabacken

Så nådde vi slutmålet. Noel hade taggat för det ett tag. Jag hade nämligen lovat att vi skulle tälja pilbåge och pil. Så hade han tränat med sitt kastspö och hoppades på fisk. 

Precis lagom till när vi kom vände vädret. Vi blev äntligen av med kallblåsten som vi dragits med i en vecka och solen strålade. Det var så varmt så till och med myggorna och annan ohyra höll sig undan. 

Albin spanar in utsikten från altanen

Husdjur i form av grodyngel som fick bo i den skuggiga skogen innan de bars ner till sjön igen.

Albin och Mattias på en liten båttur

Vi hittade en liten sandplätt som fick vara "basläger". Där grillades både hamburgare och korv. Från baslägret gick båten på fisketurer i omgångar. 

Picknick på Glansbacken

På Glansbacken kom stug-grannarna förbi och sa hej. 

Fisket var inget vidare, som min morfar skulle ha sagt: "Det är inte fiskerligt".

Men här visar Noel stolt upp en Gädda som plockades upp med hans spö. 

Morbror Per och Berit hälsade sedvanligt på. Per såg också till att vi, ung som gammal, fick ta oss ett bad i badtunnan under kvällsolen. 

Sista dagen fick Noel äntligen tälja sin pil. Pilbåge hittade vi på vinden (min gamla). Han blev VÄLDIGT förtjust i kniven (också min gamla) och längtar till nästa år när de skulle mötas igen- med tillhörande skärp så den hänger runt midjan som en riktig jägare.

Han var inte riktigt nöjd med svaret varför han inte fick ha den i Stockholm: "Då tror folk man är en buse". 

Vi kunde knappt tro vår tur att vi fått en hel vecka med underbart väder. 

Det enda som kändes konstigt var att vi inte hade nåt ärende till Blattnicksele eftersom mormor inte finns med oss längre. 

Furuvik

Efter Leksand hade vi ett stopp i Gävle ett par dagar hos svärföräldrarna. Husvagnen parkerades på Mattias lillebrors uppfart.

Lite shopping, bio och Furuvik prioriterades.

De små aporna

De större aporna. 

Sen finns det en JÄTTESTOR apa i form av en orangutang som idag var ute och spatserade men han fastnade inte på bild. 

Det fanns tydligen fiskar i vattnet. 

Söta små killingar. 

Så har Furuvik ett litet nöjesfält som är väldigt bra för små barn. Noel fortsatte att prova nya karuseller. Tyvärr stod vi exalterade i kön till "Lilla uppskjutet" men han hade inte längden inne. Det får vi spara till nästa år. 

Leksands sommarland

På svärföräldrarnas initiativ blev nästa stopp ännu ett stopp i Dalarna. Det går snabbare och snabbare att parkera och ställa upp allt. Barnen lokaliserar närmaste lekplats och jag och Mattias "grejar på". Så kommer de tillbaka lagom till maten står på bordet.

Farmor och farfar hyrde en stuga på campingen. 

Inte riktigt lika tur med vädret det här stoppet. Mulet med ganska kall blåst gjorde få i vårt sällskap badsugna. Under eftermiddagen gjordes tappra försök av småkillarna men det var bara Mattias som kunde stoltsera med åk i rutschkanorna.

Men det fanns en hel del annat att roa oss med. 

Griståget blev en favorit för Albin. Men bara om han fick sitta först. 

Det är kul att skjuta vatten på andra, inte lika kul att bli skjuten på...

Noel åkte berg och dalbanan, parisehjulet och go cart för första gången. Samtliga blev en succé. 

Fördelen med lite sämre väder är ju att trängseln blir mindre. 

Umeå-helg

När vattkopporna bröt ut var vi ju på väg till Umeå för att fira sportlov. Den inställda resan tog vi igen i helgen. Det blev som vanligt en väldigt bra helg där vi hann med en hel del. Bror och familj fick dock stå över besök för oss för de var så sjuka och vi ville inte bli smittade, ha ha! Senare den kvällen låg jag själv i hög feber helt utslagen...

Mormor leker med lasersvärd

Morfar bygger Star wars-lego

"Kuligt" att åka buss enligt Albin. Det finns ju en del rondeller i Umeå som ser till att det händer saker.

Korvgrillning i Torpet

Förmiddagsfika i solen

Eftersom min åk-kompis Elin 9 år inte tvekade fick jag åka Fritt fall igen.
Ja, det är högt.
Men nej, det är förhållandevis lite pirr i magen.

Gröna Lund

Vi har haft besök av kusinerna i två dagar och då är en stående punkt på schemat en dag på Gröna Lund.

Vi börjar dagen på småbarnssidan för att sen skicka hem de minsta när de blir trötta och ägna oss åt det stora upplevelserna :-).

Kö till kärlekstunneln

Lägg till bildtext

Efter premiärturen på nyckepigan behövdes det nåt läskande

På kusinens skolavslutning.
Jag och Albin var mest utanför kyrkan och lekte lekar som: "inte plocka blommor från gravarna", "inte äta sten eller grus" och "inte klättra upp och falla ner från stenmuren".
Inne i kyrkan var det tydligen trevligt också.

Elin med sin kompis Moa såg till att Albin kom till lekplatsen.

Soffmys med morfar/farfar

Mot lördagsgodiset i regnet!

Busfrön i baksätet. Wilma berättade att sitter man mellan två killar får man önska sig något.
Hade jag ingen aning om. Vad många önskningar jag har gått miste om!

Minnernas allé

Anledningen att vi åkte upp till Umeå den här helgen var för att jag skulle gå på 20 års jubileum. Det är alltså 20 år sen jag gick ut högstadiet.
Vi flög upp i fredags förmiddag och allt gick jättebra. Mattias var med så vi kunde ägna oss åt ett barn var. Albin var vaken halva resan och sov halva. Noel väntade på fikat och efter den var han otålig att landa.
Kvällen ägnades åt tacos hos Andreas och Tina. Noel var glad att träffa sina kusiner igen och han och Wilma kom ganska snabbt igång med lek.
Albin blev gnälligare och gnälligare och när vi kom hem gallskrek han och hade ont i magen. Jag började gå igenom mitt matintag och det visade sig att jag ätit "falsk" fetaost. Den var alltså inte gjort på getmjölk utan vanlig mjölk. Hade ingen aning om att det kunde vara så men det förklarar några kvällar av magknip som jag inte har kunnat spåra...
Det visade tyvärr att jag måste undvika mjölk ett tag till, suck!

På lördagen skulle Elin göra sin första tävling i friidrott så mamma och pappa tog med sig Noel dit och jag och Mattias passade på att titta på en ny soffa. Vi har vuxit ur vår lilla hemma. Noel och Albin är inte så stora men de upptar mycket plats.

Sen var det äntligen dags för mig att börja göra mig i ordning för kvällen. Det krävs som sagt en del planering när man ska iväg från ett ammande barn. Jag började 4 timmar innan men ändå blev det stressigt när jag väl skulle åka, typiskt!

Jag mötte upp en klasskompis som jag bestämt träff med innanför dörrarna och snart kom de andra. Jag hade hoppat över "förfesten" på O´learys för att kunna vara ute på kvällen istället. Jag och Anna visste att vi inte var så många anmälda men de andras ansikten lyste av förväntan:
- Har ni sett några andra? frågades det snabbt.
- Nej, det är bara vi, svarade vi.
- VA?!
Genomgående var det väldigt dålig uppslutning i klasserna men eftersom det var Umeås alla skolor så var det en hel del folk ändå.
Maten var under all kritik men vi försökte hålla humöret uppe med att det inte var den vi var där för. Nej, vi var där för att uppleva gamla minnen och förstås se hur gamla alla andra har blivit =).

Jag hade en riktig toppenkväll! Jag fick rapporter om att det flöt på hemma så jag kunde slappna av riktigt bra.
Minnerna flödade förstås och de vanligaste fraserna var: "Heeeeeeej, hur är läget?!", "Är du kvar i stan?" "Jag har ett minne av dig när du....." sen om man hann så pratade man om barn och jobb.

Klockan ett väntade pappa på mig, så nöjd och full av 7up (som var det alkoholfria alternativet), gick jag till garderoben och jag och Anna konstaterade att det var väl värt att åka dit även om vi var få från klassen. Det fanns ju folk där från gymnasiet, fotbollslaget och nuvarande livet.

På söndag var jag lite sliten av sömnbrist men kände mig ändå bubblande av den trevliga kvällen innan och känslan sitter fortfarande kvar.
Flygresan hem gick precis lika bra som dit.

April, april... snart i alla fall...

Ena dagen krattar jag jordgubbslandet och rensar rabatter, andra dagen drar jag av snö från bilen?! Det är väl så april ska vara antar jag.

Just nu leker livet som hemmavarande tvåbarnsmor. Två friska, nöjda och glada barn är mycket trevligt att ha att göra med.
När jag upptäckte att dagen skulle bli trist vädermässigt så kom jag på att jag skulle åka till Haninge och köpa en födelsedagspresent till Noel som snart fyller tre år. Anledningen att det blev just Haninge var för att jag skulle passa på att hälsa på min farmor. Jag har varit dålig på det sista tiden.
Hon blev jätteglad när jag ringde och ville gärna ha sällskap att åka och handla. Det blev vissa problem att få in henne i vår höga bil men två envisa damer ger inte upp så lätt...

Efter handlingen åkte vi hem till henne för lunch och kaffe. Albin vaknade lägligt och ville äta och sen visade han upp sig från bästa sida med idel leenden och prat.

Farmor var pigg idag så det blev en trevlig stund tillsammans.

Händelserik helg!

I fredags tog jag och Noel äntligen det stora flygplanet till Umeå. Resan gick finfint förutom att Noel gick på egen utflykt när jag stod på flygplatsen och tittade på godiset (vad annars...). Det går ju så väldigt fort när han väl bestämmer sig att göra nåt litet äventyr. Den här gången hade han den goda smaken att gå fram till ett bord där Christian Luuk satt och fikade med sina barn. När jag började titta mig omkring efter honom så sa Christian: är det den här du letar efter?
Jag kände förstås igen honom på en gång men skulle försöka låtsas som ingenting så jag sa bara tack "hur naturligt som helst" NOT! Jag vill ju inte vara en sån där som hänger efter kändisar! Hur som helst tyckte hans dotter att Noel var så SÖT! =)

Fredagen och lördagen avlöpte fint med påhälsning av Umeåsläkten. Noel har längtat så mycket efter sina kusiner Elin och Wilma och blev så glad att få träffa dem igen.
Sen på lördagsnatten fick jag magsjuka igen. Jag har hört att det går tre olika magsjukor och nu har jag lyckas prova alla tre. Den här var nånstans mitt emellan de andra två jag har fått förmånen att utvärdera. Jag blev så himla ledsen för jag hade sett fram emot att få åka upp till Blattnicksele och fira min mormor som fyllde 90 år!
Otroligt nog hämtade jag mig oväntat snabbt så jag kunde följa med i alla fall. Väldigt själviskt men mormor ville inte på några villkor att vi skulle stanna hemma.

Det blev middag i Storuman och tårtkalas hemma hos mormor efteråt. Noel har kommit på att: "None (Noel) tycka OM tåta!" Det berättade han för alla som stod och skulle skära upp sin bit av tårtan.

Vi tillbringade natten där så mormor inte skulle vara ensam på sin riktiga födelsedag som var i måndags. När jag och Noel sjöng "ja, må du leva" för henne på morgonen gick det upp för mig hur nära hon faktiskt är frasen "uti hundrade år".

Under eftermiddagen vände vi mot Umeå igen.
Det kändes som det var full fart hela helgen och när jag och Noel kom hem i tisdags så var vi alldeles utmattade. Jag fixade inte ens att se klart hela "Mästarnas mästare" utan fick krypa till kojs för att ta igen mig.
Men tycker som vanligt att vi har haft det väldigt trevligt och ser fram emot nästa besök!

 Väntan på maten.

Planka på röding, smaskens!

Uppställning!
Lägg märke till de resliga karlarna längst bak i mitten som jag brukar refera till som mina "småkusiner". Dags att tänka om kanske och inse att de har blivit väldigt vuxna!

Fyra generationer

Jobbigt med kalas!

Nästa gång är det han vi firar.

Dejt på äldre dar!

Efter jag plockat upp Noel från förskolan förra veckan åkte vi för att hälsa på min farmor. Det var på tok för länge sen kände jag men tiden bara rinner iväg.
Det var kul att  hälsa på henne, hon var pigg och glad för en ögonoperation som hade gått bra. Dessutom hade hon varit på en dejt berättade hon. Fast hon kallade det förstås inte för "dejt" men i mina öron lät det solklart!
Hon har pratat om en herre i några år nu som är så snäll och hjälpsam och som tydligen bjudit med henne på olika saker men som hon alltid har tackat nej till. (Den enda haken med den här herren verkar vara att hon inbillar sig att han är snål för att han inte har varit gift?! Personligen förstår jag inte logiken...)
Men i veckan hade hon alltså tackat ja så de hade åkt iväg och haft en trevlig lunch tillsammans.
Jag tror minsann hon hade liten extra glimt i ögonen som inte bara berodde på den lyckade operationen... =).
Kul, kul!

Semestern hittills.

Jag vet knappt var jag ska börja eftersom det var så länge sen jag skrev nåt sist.

Det betyder alltså att vi har varit i de lappländska skogarna utan internet och knappt nån mobil, härligt!

Vi har haft det väldigt mysigt i vår lilla stuga "Himlabacken" som den så snoffsigt heter.

I år planerade vi att ha lite semester mellan varven men jag vet inte om det gick så bra eftersom mamma och pappa i stugan bredvid också hade massor av projekt i sommar. Det var en upplevelse av "allt på en gång", så fort nåt var fixat så revs nåt nytt ut. Tyvärr åkte vi hem innan vi fick se slutresultatet men det blev säkert toppenbra till slut.

Vi hann trots allt röja mer skog så vi fick ordentlig sjöutsikt, Mattias byggde ett staket framför stupet så inte Noel (eller nån annan) ska trilla ner nästa sommar, han skodde in altanen och sist men inte minst fick jag mitt efterlängtade lilla kök och det blev så fint så.

Vi har under året dragit in el och jag var rädd att det skulle förstöra lite av mysigheten men OJ vad bekvämt det var!

Utöver byggnadsprojekten så hann vi umgås med släkten, åka på några fisketurer och besöka både Sorseledagarna och gränsmarknad i Tärna.

Precis när vi hade bestämt oss för att stanna några dagar till så öppnade himlen sig och regnet stod som spön i backen i tre dagar. Det är tråkigt att bo i en liten, liten stuga för en ettåring utan att kunna gå ut så vi packade ihop och åkte hela vägen hem på en gång, 85 mil. Noel skötte sig som vanligt toppen och det var inga som helst problem. Han satt och läste, pratade och tittade på det som rullade förbi utanför bilrutan.

Det har hänt mycket med utvecklingen för Noel under sommaren. Han går obehindrat och tycker det är superskoj. Han pratar nästan hela tiden och det är inte allt vi förstår men han visar tydligt vad han vill! Han härmar ofta det man gör så hela tiden blir jag påmind vad jag håller på med när han försöker göra samma sak, väldigt gulligt! Senast ikväll skulle han absolut dammsuga utan hjälp från mig och med en hand som han har sett mig göra...

Oj, vad jag hoppas att han kommer tycka dammsuga är skoj i flera år förresten! ;-)

Lite blandade bilder från sommaren än så länge.

Ack, ack... jag hade lovat mig själv att ALDRIG köpa dess fula skor... Men till slut föll jag för trycket när de såldes billigt på marknaden. Jag tänkte att jag skulle ha dem i stugan... De följde med hem och sitter på mina fötter näst intill hela tiden... ack, ack ack...