Kärleken till ett barn kan knappast beskrivas bättre än så här.


http://fredrik.cafe.se/personligt-meddelande-2/

Jag började följa honom efter sommaren så tack Katti för att jag fick läsa det här.

Lämna Noel och promenera med Ella-check.
Frosta av frysen- check.
En halvtimmmes inskolning för Albin på MiniSATS- check.
En sväng till Ikea för lämna tillbaka en grej som mamma och pappa köpt- check.
Hämta Noel- check.

Och då är jag egentligen bara halvvägs på dagen.
Andra dagar får jag ingenting gjort... Konstigt det där!

Våra kära hundvakter

Tänk att en ganska lite genomtänkt fråga kan ge såna positiva efterdyningar.
När jag för 2 år sen spontant slängde ur mig frågan till grannen om de ville vara sällskap åt Ella, kunde jag aldrig ana att vi skulle få en extra familj. För det är faktiskt så jag har kommit att betrakta dem. Det känns som att de ställer upp för oss och Ella i ur och skur. Ikväll bjöd de oss dessutom på en alldeles delikat grillmiddag.
Ja, vi skulle ha ett betydligt fattigare liv här i Tallkrogen utan dem!

Nytt år, nygamla rutiner.

Vi har under 1,5 års tid haft Linas Matkasse och varit väldigt nöjda med den. Det har inneburit hemkörning av råvaror och recept till fem middagar varannan vecka. Mycket smidigt och för det mesta har vi varit nöjda med maten. Även om den inte alltid har låtit kanon på papperet har det för det mesta smakat bra när vi lagat till det. Dessutom har det lärt mig massa nya saker när det gäller matlagning (och det behövs verkligen!)
Under hösten kände vi att recepten började återkomma och det kändes inte lika inspirerande att laga till så vi har pausat leveranserna ett tag.

Men nu känner jag att det är dags för nya tag för det har blivit lite si och så med matrutinerna.
Under åren som har gått sen vi började har det kommit många nya varianter av samma idé upptäckte jag.
Jag valde nåt som lät väldigt bra för min del: Enkla Middagen som dessutom ska vara barnvänligt.
Ska bli spännande!
Första leveransen ska komma 1 februari och jag hoppas verkligen att jag tryckt ut den här bebisen då och kan vara hemma och ta emot den!

Hur liten kan en nyfödd egentligen vara?!

Idag åkte Mattias och jobbade så jag och Noel hade en hel dag framför oss att hitta på nåt skoj.
Jag har haft lite dåligt samvete under hösten att jag inte har hälsat på min kompis Kattis som jag lärde känna på Öppna förskolan när vi flyttade hit och hennes nya familjemedlem William (4 mån).
Jag skickade ett sms och det visade sig att det passade utmärkt att jag och Noel åkte förbi.
Benjamin och Noel har träffats med jämna mellanrum men nu var det som sagt ett tag sen men det gick jättebra. Benjamin var ivrig att visa upp alla sina nya och gamla leksaker.
Vi blev bjudna på både lunch och fika och sånt uppskattas ju alltid!

Noel var ganska intresserad av William och ville gärna hjälpa till att sköta om honom, sätta i nappen och stryka försiktigt på huvet. Han blev dock lite fundersam varför han var ledsen när han hade nappen?! (Tänk om allt kunde lösas med en napp, vad bra det skulle vara...)
Jag kunde naturligtvis inte låta bli att tänka att om en månad ska jag sköta om en ännu mindre bebis än en fyramånaders, finns det verkligen mindre exemplar av människor?!

Jag trivs jättebra med Kattis, vi avhandlar alltid allt mellan himmel och jord så gott det går mellan barnsupprot.

Ullared

Jag har fått lite bastning över att jag inte har rapporterat utförligare om Ullaredsresan så jag ska försöka göra det nu.

Vi var alltså tre tjejer som åkte iväg förra söndagen för (lite) shopping. Vi hade lagt upp planen med att börja lugnt på söndageftermiddagen och känna oss för och satsa helhjärtat på måndagen. 
Camilla följde med som rutinerad guide och tur var väl det.

När vi kom dit efter lunch var det galet mycket folk som väntat. Vi bestämde snabbt tid och mötesplats på kartan och gav oss in i trängseln. Att gå tillsammans var inte ens att tänka på.
Jag visste inte riktigt vad jag hade att vänta mig så jag började på känd mark med hundartiklar.
Sen gick jag vidare mot barnkläderna. Vid leksakerna fick jag panik av allt folk tills jag kom fram till babyartiklarna där det var lite lugnare igen.
Så var det dags för möta Anna och Camilla igen för att kolla in deras fynd. Efter en snabb titt i varandras vagnar och lite vätskepåfyllning blev det en sväng till. Vid det här laget hade det börjat droppa av folk så det var mer humant.
Då blev det leksaksavdelningen för min del. Galet billigt faktiskt!

Fast jag själv har arbetat i butik och vet hur jobbigt jag tyckte det var när folk dröjde sig kvar i butiken fick de nästan städa ut oss.
Vi tog en snabb middag innan vi åkte och checkade in i den hyrda stugan och slappade med lite glögg och ballerinapepparkakor. Kändes inte helt galet eftersom det var en hel julavdelning man hade gått runt och fått lite julstämning i. Sen somnade vi utmattade oväntat tidigt. Det var jag som släckte lampan sist... typ 22.10

Så var det alltså dags för dag 2, den "riktiga" shoppingdagen. Vi var där nästan när de öppnade klockan 7 och fick sen vi njuta av flera timmar när det gick hur bra som helst att shoppa i lugn och ro. Vi sprang till och med på varann då och då och kunde fråga om smakråd.
Ju mer tiden led desto mer folk kom det och klockan ett kände vi oss väldigt nöjda och begav oss mot Stockholm igen.
När vi packade in i bilen insåg vi att det var tur att vi bara var tre i bilen... Fyra hade blivit trångt...

Sammanfattningsvis så var det väldigt trevliga dagar med tjejeran och JA, det är helt klart värt att åka dit, speciellt om man har barn!

Reunion

För ett år sen hade vi en jättetrevlig avslutningsfest med gamla Tolkcentralen. Den kvällen var fylld av känslor som sorg, förväntningar, glädje och lite "jäklar anamma". Vi gick ju alla in i en framtid där vi inte riktigt visste vad vi hade att vänta oss. Många hade bildat egna bolag och några skulle bli anställda av forna kollegor.

Igår kväll var det dags för 1-års reunion. Jag hade varit lite tveksam till att gå eftersom jag känner mig mer och mer gravid för var dag som går och inte ett dugg som en partypingla. Jag tackade till och med nej när inbjudan kom. Men med lite tjat från festkommittén bestämde jag mig för att gå i alla fall. Och tur var väl det! Det var så himla kul att träffa alla tolkar igen. Några har jag sprungit på i olika sammanhang medan vissa har jag inte sett på ett år.
Så klart blev det en hel del jobbprat för att få veta hur det gått för alla och med lite sorg kan jag konstatera att några tyvärr har droppat av från tolkyrket och vi konstaterade att till nästa år är det förmodligen ännu fler. Det är helt enkelt för tungjobbat mot ett fyrkantigt landsting som bara tittar på priset.

Kvällen rusade iväg och helt plötsligt var klockan halv ett (ja, på natten, kan ni tänka er?!) och jag kände mig nöjd med kvällen så vi tackade för oss och åkte hemåt. Jag fick sällskap därifrån med Märta så vi riktigt hann prata av oss ordenligt (visserligen hade vi tillbringat halva kvällen till det, men i alla fall... =) och skildes åt med orden att vi skulle bättra oss och ses lite oftare.

Eftersom Mattias och Noel åkt till Gävle och Ella var hos hundvakterna så kom jag hem till ett tomt hus. Jag bäddade ner mig med värmedynan för min onda rygg eftersom det blev lite för mycket sittande men det tycker jag ändå att det var värt.

Det är så typiskt!

När vi går över torget här på Liljeholmen är det ofta folk som står där för att göra olika undersökningar. Idag när vi var på väg på vår dagliga promenad var det en dam som stannade oss och frågade om hon fick ställa några frågor. Jag stannade snällt och svarade på frågor om hur det påverkar mig att Riksbanken sänker styrräntan ingen.
Vad händer sen? Jo, jättekameran med objektiv plockas fram för att ta kort. Det visar sig alltså att det är ifrån Dagens nyheter... Fotografen tyckte det var svårt att få ett kort när jag inte blundade. Jag är inte särskilt fotogenique och det vet jag om.

Jag har extremt litet behov att visa upp mig men OM jag måste göra det vill jag gärna vara till min fördel och hur stora är oddsen att jag var till min fördel idag?!
Alla andra dagar har jag haft min svarta jacka och scarf på mig. Vad hade jag idag? Mattias slit och släng-jacka...
Jag hade tack och lov kammat mig och satt upp håret men inget smink förstås. Sömnen torkade jag snabbt bort när fotografen tryckte upp kameran i ansiktet...
Även om mina jeans var trasiga är jag glad att jag inte hade solkiga mjukisbyxor som inte hade kunnat vara en omöjlighet...
Klackeskor är ju nåt jag inte ofta går i så det kan jag väl inte vara alltför bitter över jag inte hade...

Nåja, när jag protesterade och sa att jag inte så gärna ville vara med i tidningen så lovade de att det skulle vara "en liten bild". Den som lever får se...

Försäkringskassan

Jag lämnade in en ny ansökan om föräldrapenning för ett tag sen. Nu har jag fått ett brev hem från försäkringskassan där det i princip står att mina dagar med sjukpenningnivå inte räcker till sista oktober utan jag måste fylla på med lägstanivådagar i några veckor.
Sen står det att jag måste kontakta dem före 16 april om jag vill fortsätta med min begäran.

Jag förstod inte riktigt varför jag skulle kontakta dem men tänkte att det är bäst att göra som jag blir tillsagd. Jag ringde upp och efter ett riktigt bra kösystem ringde en tjej tillbaka till mig.
Efter sedvanlig presentation så sa jag:

- Jag har fått ett brev om att jag ska kontakta er angående min föräldrapenning?
- Ja, just det, det gäller om du vill fortsätta med lägstanivådagar.
- Ja, har jag nåt val?
- Neeej... det är väl om du tar ut dem annorlunda...
- Hur då annorlunda? Jag måste väl ta ut 5 dagar i veckan för att behålla min SGI?
- Jaaaa.......
- (jag upprepar det jag sagt tidigare men med andra ord)
- Mmmmmm.......Då skriver jag här att du fortsätter med din begäran. Tack och hej.


Jag får inte bort känslan i magen att jag på nåt vis blir lurad. Det verkar finnas nåt hemligt knep där jag kan få ut mer pengar och som de anställda på försäkringskassan inte får tala om...
Nån som vet?!

Premiärtur

Varje vår när solen börjar skina hör jag innifrån min kropp "jag vill ut och springa!". Detta är mycket märkligt eftersom det kan gå ett halvår under vintersäsongen utan det minsta lilla pip i den riktningen.
Jag minns fortfarande min sista joggingrunda för 1,5 år sen med viss fasa, som var när jag var gravid utan att veta om det. Då kunde jag inte förstå hur nåt kunde vara så ofantligt jobbigt helt plötsligt. Jag hade ju sprungit samma runda hela sommaren och helt plötsligt tog jag mig inte runt. Inte vet jag, men jag skyller det på graviditeten...

Nåja, nu är jag varken gravid eller ammande så idag tyckte jag det var dags för premiärturen.
Visserligen kändes det som det mesta som kunde dallrade men jag tycker ändå jag kom runt förvånansvärt bra, nästan så jag kände att jag inte tagit ut mig ordentligt när jag kom hem.
Får väl göra det slutgiltiga uttalandet när träningsvärken kommer i morgon men det är härligt att vara igång! Och eftersom jag skriver om det här har jag gjort det offentligt att det ska bli en vana ;-).

Shoppingdag

Den här dagen var vigd för shopping i Sickla. Jag och Noel tog tvärbanan så vi kom lagom till en kopp kaffe hemma hos Anna och Hugo för att ladda upp inför dagen och vänta på att Hugo skulle vakna. Vi promenarade sen (två gånger på grund av icke avstängd kaffebryggare) till Sickla köpcentrum som numera är utbyggd och ännu större och väldigt fräsch.
Vi strosade runt i lugn och ro hela dagen, åt lite lunch och bytte blöjor om vartannat precis som det ska vara. Killarna i vagnarna skötte sig ypperligt utan det minsta gnäll.
Vi kände nog båda att vi hade hittat vad vi kom dit för vid tre så då vände vi hemåt igen.
Det var väldigt trevligt men jag funderar alltid efter en shoppingdag varför man är så trött? Jag har ju egentligen inte gjort nåt ansträngande...

Det finns alltid två sidor

Det är ju väldigt trevligt att vara hemma och ta hand om sitt barn men som med nästan allt annat så finns det även en annan mindre kul del man får på köpet. Mer eller mindre frivilligt så blir nog ofta den som är hemma både barnjungfru och hushållerska.
Just nu är jag inne i en period när jag är väldigt less på att utföra vissa hushållssysslor. Det kryper i kroppen på mig när jag måste stöka ur diskmaskinen till exempel...
Jag har funderat på varför det känns så jobbigt just nu och kommit fram till att det nog inte är så konstigt eftersom jag har räknat ut att jag har gjort det ca 210 gånger senaste året.
Jag har också diskat 750 vällingflaskor, torkat av bord och diskbänk ca 780 gånger och haft middagsmaten färdig minst 200 gånger.
Jag har sorterat tvätt, torktumlat och tagit hand om tvättkorgen cirka 100 gånger och dammsugit samma golv 156 gånger. Det är bara siffror men tänk en stund på dem... det är många gånger att göra tråkiga saker...
Jag tror det är såna här funderingar som gör att man känner sig redo att börja jobba igen samtidigt som man kanske längtar tillbaka till såna här saker när man väl börjar jobba igen!

Ödet?!

Nu är det snart en månad kvar till flytt och i omgångar så planeras det så klart för huset. Jag är inte nån stor användare av Blocket men satt en kväll och tittade på diverse som man kan behöva när man bor i hus. Av en slump tittade jag under rubriken "bord och stolar" och studsade rätt upp i soffan när jag såg "våra" köksstolar till salu. Vi har tänkt flytta ut vårt nuvarande köksbord till matplatsen i vardagsrummet och då känns ju fyra stolar för lite, nog vill man ha fler gäster än så.
När jag ringde till Mio för nån vecka sen för att försöka få tag i fler stolar så upplystes jag om stolarna inte tillverkas längre... Måste ju varit ödet som gjorde att jag som aldrig tittar på blocket satt och tittade just den kvällen när stolarna las ut.
Jag var och hämtade dem igår och de var jättefräscha. Enda kruxet var bara att vi var tvugna att köpa alla fyra som de hade men då har vi ju reservstolar om olyckan skulle vara framme, eller om vi får många gäster =).

Bulle i ugnen

Nä, ni behöver inte fundera, det är ingen fler bebis på gång... även fast många verkar tro det hör ihop med husköp.

När jag var liten och mamma hade sin lediga dag så älskade jag att komma hem till lukten av nybakat. Stackars mamma, undrar om hon bakade varje gång hon var ledig eller om det bara är så jag minns det? Jag tycker själv det är ganska roligt att baka, roligare än att laga mat faktiskt.
Jag är dock ingen fena på att baka kanelbullar och det känns som det är nåt jag måste öva upp när jag har barn som växer upp. Idag bestämde jag mig för att träna igen.
Det var lite pyssel att få ihop ekvationen att fixa degen, jäsning, utbakning, jäsning igen, gräddning med Noels krav på aktiviteter, sömnperioder och promenad men det gick.
Noel är väldigt intresserad av att smaka på allt som vi äter så jag gjorde bullarna mjölkfria så han kan få smaka en liten bit då och då.
De blev inte perfekta den här gången heller men övning ger färdighet sägs det ju så det är bara att fortsätta träna.


Belöningen... kaffe med nybakta, mjölkfria, och ekologiska (i alla fall vetemjölet) bullar.

Besök på jobbet

Det har efterfrågats ett tag att jag skulle komma upp till jobbet med Noel och hälsa på. Jag har inte varit där så mycket, dels för att jag inte riktigt har haft tid men också för jag vet hur det var när jag själv jobbade. Vi tolkar är mest ute och flänger och far på olika uppdrag så när vi väl är inne på kontoret har man ofta en lång lista på saker som måste göras och har inte riktigt tid med alla som kommer och hälsar på.
Igår bestämde jag i alla fall att det var dags för ett besök. Jag kollade med några kollegor om de skulle vara där för vissa är förstås extra kul att träffa. Som tur var hade vi prickat in en bra dag så de flesta jag önskade var där, i alla fall någon kortare sväng.
Noel tyckte det var mycket trevligt att hamna i centrum tror jag. Kul för både honom och mig att vandra runt på nytt ställe och titta på nya saker istället för att gå i lägenheten. Det var både den ena och andra som tog en sväng med honom så jag fick avlastning för min rygg. Finns en risk att jag utvecklar krokrygg snart om han inte börjar gå själv.
Vi stannade och åt lunch och när jag satt där bland alla kände jag att jag börjar längta ordentligt efter att jobba nu.
Efter besöket gick jag en vända till Gallerian för att shoppa till Noel. Han har vuxit ur de flesta kläder vi fick när han föddes så nu får jag börja köpa mer själv. Tycker jag hittade riktigt bra saker som han behövde som till exempel mocksiner, det verkar vara omodernt för det var inte lätt att hitta...

Städa, rensa, slänga

Nu när jag och Noel är på bättringsvägen men ändå lite för sjuka att orka vara runt folk så måste vi sysselsätta oss på nåt sätt här hemma. Efter jag har mått dåligt av någon anledning får jag ett omättligt behov att städa och rensa. Ut med gammalt och in med nytt!
Idag tog vi tag i badrummet och hallen. Jag rensade i skåpen och rengjorde tvättmaskin och torktumlare, torkade av i skrymsler och vrår. Noel sorterade bland det jag la i "slänghögen". Jag är ingen som tycker om att spara saker för att de kan vara bra att ha utan släng, släng, släng! Hallen är lite mer lättrensad men det finns ändå ganska många ställen att rengöra om man bara kolla efter... och vad RENT det blir.
Hoppas bara motivationen håller i sig i morgon för då tror jag köket ska få sig en omgång.

Åter till livet

Efter en helg med näsdukar i högsta beredskap börjar nu både min och Noels förkylning ge med sig.
Mamma och pappa vågade sig hit trots attackvirus så de kom i torsdagskväll och åkte igår. Det blev förstås en lugn helg med mycket innesittande och kortspel. I fredags åkte vi dock en sväng till IKEA och fast jag egentligen inte skulle ha nåt så kom jag hem med en påse full...
Mamma fick ett presentkort hos Efva Attling i julklapp så vi gick dit i lördags för att hon skulle välja sig nåt. De har verkligen mycket som tilltalar mig där. Jag såg bland annat en jättefin ring men när jag frågade vad den kostade så höll jag på att sätta i halsen, 12 000 kr. NÄR skulle man våga använda den?! (OM man hade råd att köpa den förstås).

Det blev ingen dans igår heller för jag tänkte att jag inte skulle sprida smittan vidare till mina kavaljerer så nu är risken att jag glömt alla nya moves som jag lärde mig förra helgen.

Attackvarning och dålig läkare

Inte helt oväntat så attackerades Noel av förkylningen i natt. Det gick lika fort för honom som för mig. Han började knorra vid ett så jag hämtade honom till vår säng och han var lite kall eftersom han alltid sparkar av sig täcket. En timma senare låg jag bredvid ett glödhett element.
Efter tredagarsfebern i julas har vi viss rutin av det här att gå upp och ge honom Alvedon på natten, tur att det fanns hemma. Om jag inte visste andra som var sjuk efter helgkursen så skulle jag nog ha skyllt på Öppna förskolan igen och hållit mig långt borta från den i fortsättningen… Nu är det mysdressar på och tillbringa mycket tid i sängen ihopkurade som gäller för oss, DET är mysigt.

När jag var uppe i natt passade jag på att ta hostmedicin för jag har fått lite jobbig rethosta. Då kom jag och tänka på när mina värkar hade satt igång och jag fick åka till Huddinge och göra ett extra ultraljud för jag hade inte känt Noel röra på sig under senaste dygnet. Läkaren som gjorde ultraljudet sa att det stod i min journal att jag tog hostmedicin. Jag blev lite förvånad och svarade att jag inte tog det så ofta och absolut inte under graviditeten eftersom den innehåller morfin. Då var jag inte riktigt i form att tjafsa alltför mycket vad den kommentaren kom ifrån men nu i efterhand undrar jag vems journal han hade framför sig, eller om det står ”se upp, kan vara en hostmedicinmissbrukare” nånstans i min. Men jag fick överhuvudtaget inte så stort förtroende för den läkaren för han påstod att jag inte hade värkar och det kunde dröja en vecka till jag skulle föda- dumbom!
Jag är inte bitter…

Däckad

Snacka om att känna sig överkörd, alltså däckad, ha ha...
Febern ökade för varje timme igår och jag fick ondare och ondare i kroppen. Till slut hade jag ont från tandköttet ner till tårna. Jag var tvungen att ringa till Mattias och be honom komma hem så tidigt som möjligt för att ta ut Ella för jag kunde knappt ta mig ur sängen. Noel tyckte han hade världens tråkigaste mamma som bara ville ligga och leka.
Jag blir alltid ödmjuk inför livet när sånt här drabbar mig. Tänk, det finns faktiskt människor som har värk mer eller mindre varje dag.
Nu verkar dock allt ha brutit ut med full styrka så har jag tur så vänder det snart.
Vi ska ha besök av mamma och pappa i helgen och skulle vara tråkigt om jag eller nån annan av oss är sängliggande.

HUR gick det här till?!

Igårkväll satt jag i soffan och kände mig hur pigg som helst (om än lite öm i musklerna) och en minut senare var jag jättesnuvig. HUR kan det gå så fort?!
Idag är det fortsatt snuva och febervärk i kroppen. Tur jag hann vara med på hela kursen innan det bröt ut.
Stackars mig! *snörvel*