Lite dans löser det mesta

In på dansträningen gick en trött och grinig kille. 

Ut kommer en strålande glad och pigg kille. 

Jag känner så väl igen det 😊.

(Noels streetdance-lärare dansar bakom David Lindgren i Mellobidraget). 

Alla som känner mig vet ju hur vansinnigt fantastiskt roligt jag tycker det är att dansa. 

Jag blir så uppfylld a energi och livsglädje. 

Ja, men ni vet ju. 

Därför tycker jag det är så roligt att jag blev fångad på bild sist jag var på Hågelby. 

Jag ser oerhört entusiastisk ut...

Inte för att jag på nåt sätt vill jämföra mig med Ginger Rogers, men hoppas, hoppas, hoppas, HOPPAS detta är vad jag håller på med när jag är 92 år istället för att begrava mig i mina krämpor!

Dans gör dig smart!

Det har ju pratats väldigt lite om dans här senaste tiden. Eller ja, det har ju pratats väldigt lite här överhuvudtaget kan man säga.

Hur som helst, efter jag läste detta (ovan) på facebook så känner jag att jag måste berätta att jag faktiskt dansar regelbundet nu.

Jag har nämligen tagit steget och börjat en nybörjarkurs i West Coast Swing (WCS). 

Vad är det? undrar ni säkert. 

Med min egen, otekniska beskrivning, skulle jag säga att det är något av en långsam bugg kanske med lite inslag av salsa och lindy hop.  Lärarna är väldigt kompetenta,  vi följare får mycket feedback och det är väldigt nyttigt. Och killarna på kursen är vana dansare så de är också duktiga. WCS  är nog inget man bara hoppar på om man inte har dansat något annat. 

Det som är extra roligt med kursen är att jag går den tillsammans med en kollega som jag inte jobbar med längre så vi har en chans att uppdatera varann om livet en gång i veckan.

Nedan följer exempel på hur West coast swing kan se ut.

Jag kan väl inte säga att jag är riktig DÄR än efter mina fyra gånger på nybörjarnivå. Men det sägs att man ska börja nånstans.

Shake på Yesterday

Yiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii!!!!
Så kändes det efter sista tonerna hade klingat ut i fredags. Kvällen blev allt jag önskade. Mysigt ställe, toppenmusik, lagom med folk och supertrevligt sällskap.
I bilen dit avhandlades "allt som hänt sen sist" och vi kom så klart in på sömn... Det visade sig att den här mammans bästa tips var att tejpa en lång sladd på golvet i sicksackmönster, ta in vagnen och putta vagnen med foten, över kablarna på natten. För att simulera guppig väg alltså. Man kan inte annat än beundra föräldrars uppfinningsrikedom när det kommer till sömnfrågan.

Väl framme blev det kanske en liten aning trög inledning eftersom jag kände mig så rackarns ringrostig och fick äran att dansa med nya, visserligen bra killar men det ger ändå en obekant känsla.
Men vad kvällen led blev jag varm i kläderna och fick den ena toppendansen efter den andra.
Eftersom jag åkte med riktiga entusiaster som håller ut in i det sista så fick jag för första gången samla ihop alla mina sista krafter och nonchalera alla känslor av trötthet till tonerna av "Maniac". Ni vet, från 80-talsfilmen Flashdance där hon tränar.
Den här:

Ha ha. Inombords kände jag mig typ så... fast med kläder... Speciellt det där hoppet som avslutas med en kullerbytta ;-).
Svårt att tänka sig en annan natt när klockan är just efter 01...

När vi packade ihop våra saker för hemfärd tittade Helen (min chaufför för kvällen ) på mig och sa:
- Malin, nu ser du så där härligt danslycklig ut!

Bara en dansare till en annan förstår den riktiga innebörden av den meningen.

Albins sovvanor, eller snarare bris på sovvanor, har styrt mitt liv det senaste 4-5 månaderna. Jag har således inte varit nån nattsuddare direkt. Överhuvudtaget har jag inte planerat in någon aktivitet efter klockan 21 på väldigt länge för det har känts helt omöjligt att orka med.
Men, idag, eller rättare sagt ikväll är det dags! Jag kände att jag måste bryta min vardag hemma med något annat än jobb (vilket i och för sig också är roligt).
Ikväll klockan 20.00 blir jag upplockad för en, vad jag hoppas, supertrevlig danskväll på ett favoritställe med en favoritorkester! Jag känner redan hur bara tanken på den fyller mig med energi så jag tror jag ska putsa fönster och byta gardiner så det är fint när vår nya soffa anländer :-).
ÄNTLIGEN DANS!

Zlips i Hågelby

Sent om sider kommer här en rapport om senaste danskvällen.

Det var helt klart en kväll upplagt för succé. Fantastisk försommarkväll, Hågelby och Zlips. Det sistnämnda är ju inget band jag strävar efter att få dansa till men de drar alltid väldigt bra folk. Så även den här gången, kvaliteten på dansgolvet var mycket hög och det fanns många jag skulle kunna ha tänkt att ta mig en svängom med och krockar var nästan obefintliga. Det roliga var att det var många nya ansikten som stod för kvalitet och sånt är ju alltid välkommet.
Men trots att förutsättningarna fanns där på alla sätt och vis blev min kväll ganska medioker. Jag fick en kväll med "grundsteg, grundsteg, högersnurr och grundsteg, grundsteg högersnurr" flera gånger om. Helt och hållet mitt eget fel eftersom jag inte var på tårna och bjöd upp själv utan istället tog vad som bjöds. Jag känner mig ringrostig och då går jag inte på de riktiga essen och bjuder upp.
Trevligast på kvällen blev nästan pausen där det blev lite socialt mingel med vän långt bort ifrån och vänner som jag inte kunnat prata med på länge.

Det blir bara tre dansskor av fem för kvällen tyvärr.
Jag är nog också den enda i hela danssverige som faktiskt är glad över att Zlips ska sluta spela under den här konstellationen och fortsätta med annan sammansättning. Kanske de blir dansvänliga igen... Jag går verkligen inte igång på deras musik förutom några få guldkorn då och då.

Premiär på Hågelby

Äntligen är 11 månaders väntan över!
Efter lite uppmuntran från Mattias gjorde jag mig snabbt i ordning och åkte iväg.
För mig är Hågelby lika med varma, eller möjligtvis mindre varma sommarkvällar men igår var det riktigt kallt. Jag hade inte behövt lägga nån större vikt på vad jag tog på mig, utan istället fokuserat på vilken kofta jag tog för den var på hela kvällen.
Det tog lite tid att köra dit så jag blev en timme sen och jag hade inte speciellt höga förväntningar på kvällen eftersom det inte var ett av de populäraste banden (Highlights) som spelade.
Jag hade knappt kommit in under tältet innan jag blev uppbjuden, förmodligen var alla på fötter för att slippa stå och bli kalla. Sen rullade det på fram till paus, jag kunde definitivt hålla mig varm. Det var bara nya bekantskaper och döm min förvåning när jag var tvungen att faktiskt koncentrera mig på foxtroten för den dansades med fötterna istället för böja runt ryggen! Antingen hade jag ovanligt tur igår eller så har det skett en positiv förändring under året jag har varit borta.

Även efter paus flöt det på bra med bara EN enda som jag brukar dansa med (vars fru bjöd upp åt hans vägnar, jo man tackar för hjälpen :-).
Jag tänkte att jag dansar väl så länge någon vill dansa med mig och en halvtimme innan slutet kom jag av dansgolvet och då kände jag att det passade bra att åka hemåt.
Om jag summerar kvällen så var den bra, till och med mycket bra. Men jag har aldrig upplevt att jag har blivit "kastad runt" så mycket på buggen som igår. Kanske var det för att jag var trögstyrd och utan egen kroppskontroll så de fick vara tydliga, men i så fall var de inte speciellt snälla med turerna, ganska avancerade faktiskt.
Jag kände mig rätt ringrostig och är inte alls säker på att mina nya kavaljerer från igår kommer att återkomma men det var riktigt kul att prova lite nya, oprövade kort.
Betyget av kvällen sänks lite på grund av kylan men den får nog ändå 3.75 starka dansskor av 5 möjliga.

Inget vidare...

... var det på Nackswinget igår. Det är lite tråkigt när jag har tagit mig iväg att jag inte får ut riktigt det jag vill av kvällen.
 Nu när jag har varit där fyra gånger så kan jag konstatera att i mina ögon har medelåldern höjts en del sen jag började vara där för 7 år sen. Och, jag vägrar gå med på att det beror på att JAG har blivt äldre, som nån så fint påpekade igen.
Som jag har sagt förut så har jag absolut inget emot att dansa med äldre bara de kan dansa, men igår och kvällarna innan har det varit lite si och så med den saken.
Jag ägnade kvällen till att hasa runt (kan knappt kalla det dans faktiskt) med de som ville hasa runt med mig, och samtidigt få bra tips på låtar. Musiken var riktigt bra. Jag samlar på bra springlåtar nu till mp3-spelaren i väntan på att få klartecken att få träna lite hårdare.

Även om kvällen dansmässigt var botten så får jag ändå chansen att vara för mig själv ett tag, gå på toaletten när det passar mig och inte har nån som följer med mig in. Och sist men inte minst får jag chansen att längta hem till mina pojkar  =).

Yes! Är äntligen på väg till Nackswinget igen, trots att jag var vaken mellan två och fem i natt...

Published with Blogger-droid v1.6.8

Ingen bugg

Ikväll bryter jag min svit av tre onsdagar i rad som jag tagit mig iväg till Nackswinget och buggträning. Jag har inte sovit så bra två nätter och inte kunnat hämtat igen det på dagarna så jag är helt enkelt för trött.
Istället ska jag förbereda resan till Umeå.

Jag rockade!

Igår var det onsdag och min plan var att åka till Nackswinget för lite bugg/träning igen.
Under dagen blev Albin på väldigt dåligt humör så jag kände att det kanske skulle bli svårt för mig att tag mig iväg men under eftermiddagen blev han sitt vanliga jag igen och med lite uppmuntra från Mattias så åkte jag.
Igår var det bara bugg och jag fick bara bra partners så jag kunde släppa loss ännu lite mer än förra onsdagen.
I vanliga fall är jag inte den som vill prata under tiden jag dansar men igår fanns det ingen hejd på mig. Till slut upptäckte jag att vi bara stod och tog grundsteg och pratade så då tystnade jag äntligen. Men det visar ju att man blir lite svältfödd när man går hemma :-).

Det var så kul och jag fick så mycket energi och kände mig så glad när jag kom hem.

Efter förra onsdagen när Mattias varit hemma sov Albin jättebra och samma sak i natt. Han sov sex timmar på raken! Kan ni tänka er!? Jag är nästan så utsövd så jag är groggy...

Tjoohoooo!

Japp, jag tog mig iväg. Tänkte inte ens tanken att jag var för trött.

Kvällen började med att jag verkligen överraskade Chatrin med min uppenbarelse. Det hade hon nog inte väntat sig. Verkligen kul att säga hej till varann live.
Sen gick jag och satte mig på bänken, mitt bland ett gäng äldre damer. Så tar låten slut och mot mig kommer en gubbe. Vad händer? Bjuder han upp nån av damerna i sin egen ålder?! Nehej, så klart inte utan han tågar fram till mig och bjuder upp. VARFÖR?! Jag fattar det inte. Så klart kunde han inte dansa heller utan jag fick promenera runt två låtar vilket just igår ändå var helt okej. Snacka om mjukstart.

Sen fick jag en perfekt blandning av nya och gamla bekantskaper och det var väldigt skönt att få sträcka ut kroppen och konditionen var bättre än jag trodde. Det jobbigaste var att undvika att titta i spegeln som pryder en hel vägg. Jag är ju inte den snyggaste pinglan i stan...
Men jag hoppas jag kan ta mig dit fler gånger. Perfekt motion tills jag kan komma igång med löpningen.

Arga snickaren och dansdags!

Ikväll klockan 20.00 är det dags för programmet där Noels bästis från förskolan får sitt hem omgjort av Arga snickaren.

Jag kommer själv att spela in det eftersom jag har storslagna planer att återvända till dansens värld ikväll.
På dansklubben Nackswinget har de socialkväll på onsdagar mellan 20 och 22. Då är det någon som spelar musik (oftast från datorn men ibland live) och man får bugga i två timmar.
Ikväll är det min kompis Chatrin och hennes kille Mattias som står för musiken och det som passar så bra är att de kommer blanda in foxtrot. Kan inte bli en bättre mjukstart för min kropp. Två timmar känns lagom länge att vara hemifrån så hä första gången på 6 veckor.
Tack vare sjukhusvistelsen och Albins fasta så finns det gott om utpumpad mjölk i frysen så grabbarna ska klara sig.

Nu håller jag tummarna att jag kommer ha energin att verkligen ta mig iväg när det gäller och inte bli fast i soffan.

Blir det dans tro?

Idag är Noel inbjuden på grannavdelningen för disco igen. Han tog på sig "dagisskjortan" för att vara fin för fest.
Sen försökte jag peppa honom hela vägen dit att han skulle dansa och inte bara hänga i baren som sist. Men tyvärr pratade han lite väl varmt om popcornen som de fick förra gången.
Nu håller hela mitt danshjärta tummarna att det blir NÅN dans i alla fall.

Tillbakablickar

Vet inte om det är mitt inlägg om dansen som har genererat att jag har fått lite dansbilder skickat till mig från olika dansbekanta. Eller kan det vara så att jag börjar bli lite saknad kanske?!

Sen digitalkameran intåg går man inte säker utan kan fastna på bild när man minst anar det.

Bugg med Gustav på Gröna Lund i somras.

Foxtrot med Gustav också på Gröna Lund

Svettig bugg  med Robert på Öland 2007

Foto Patrik Cedermark

Jag var på en himla trevlig middag med mina forna kollegor för någon vecka sen. Då pratade jag och Märta om att vi skulle försöka börja en danskurs tillsammans till hösten.

Jag nämnde denna plan för en manlig bekant som svarade med: "och hur ska du hinna med det som tvåbarnsmor?!"

Visst kan han ha en poäng i det men jag kunde inte låta bli att flyga i taket och ge ett snäsigt svar. Jag tror nämligen inte att nån förväntar sig att Mattias ska sluta med innebandyn eller fotbollen eftersom han numera ska bli tvåbarnsfar?! Tvärtom, jag tror att hans kompisar tycker att han behöver det mer än nånsin..

Kan inte låta bli att undra om det skulle bli skillnad på reaktioner om jag istället sa att jag ska börja spela fotboll igen istället för en danskurs. Accepteras det bättre?!

Det här med dansen...

Nu är jag inne i en extrem "sitta-hemma-period" när jag i princip inte gör nåt annat än jobbar (och vab:ar). Jag orkar helt enkelt inget annat. Dessutom har ryggen börjat göra sig påmind igen så mina kvällar ägnar jag till stor del att få massage av massagemadrassen.
Det går ju inte att sticka under stol med att det är rätt tråkigt och det i sin tur gör att jag har börjat sakna dansen väldigt mycket.

Mitt första riktiga dansminne skulle gissa att jag är runt 7 år, kanske något yngre. Då ägnade mamma en dag åt att lära mig och min kompis Anna att dansa vals. Jag tyckte det var urkul och minns den dagen väldigt väl med mycket skratt. I samma veva lärde pappa mig, och mamma min bror, att dansa schottis. Anledningen till att de gjorde det tror jag var därför att antingen min bror, eller mina föräldrar gick en gammeldanskurs. Har vaga minnen att jag följde med och satt på sidan av och tittade på.

Någonstans på vägen lärde vi oss också foxtrot. Kanske hemma  men förmodligen i skolan.
På våra partyn var dans ett givet inslag mellan Ryska posten och Sanning och konsekvens. Jag  minns det som att vi verkligen dansade foxtrot, med steg och rörelser över golvet, även om partyt var på vår övervåning med blommig heltäckningsmatta...
På skoldanserna var jag en av tjejerna som drog ner killarna från ribbstolarna för jag ville DANSA.

Sen blev vi lite äldre och började åka på disco utanför byn. Det var sällan jag blev uppbjuden på de lugna låtarna men jag stod alltid runt dansgolvet och ville verkligen dansa men var alldeles för blyg för att bjuda upp själv.

I åttan, tror jag att det var, så satt det lappar på skolan, som låg bredvid regementet I 20 om att de sökte tjejer till en buggkurs för de värnpliktiga.
Vi var några tjejer som anmälde oss och gick dit. Det var min första riktiga kontakt med bugg. Ni kan tro att det blev en succé för oss tjejer. Det var en bra kurs med överskott på 18-åriga killar! Kunde knappast blivit en bättre start!
Där önskar jag att jag hade fortsatt och anmält mig till fler kursen inom Umeå dansimperiums regi men gjorde aldrig det...

Istället provade jag på det som då kallades för "Jazzdans". Det var dock inget för mig. Jag har för dålig koordination och behöver en fast hand som för mig runt i dansens virvlar för att jag ska känna mig trygg...

På gymnasiet hade vår gymnastiklärare en klass med tekniker som saknade tjejer, och vi var en sam-klass med för många killar, så hon slog ihop våra timmar och körde buggträning.
Jag tror att det var då vi fick veta att söndagsdanserna som varit på Universum med strikt åldersgräns på 18 år skulle flyttas till Ersboda utan åldersgräns.

Jag var alltså runt 17 år, uttråkad eftersom vi var för gamla för högstadiedisco och för unga för krogen. Här kom alltså en möjlighet att få göra nåt annat än att driva runt på stan.
Första gången vi var på Ersboda var på annandagen. Det var fullt med folk och modern dansmusik! Jag blev fast från första gången.
Under följande året missade jag nog inte en enda söndagskväll där. Jag tror till och med det var då jag bestämde mig för att sluta med fotbollen eftersom träningen inkräktade på dansen...

Mina kompisar fyllde 18 och började gå på  krogen men jag misströstade inte SÅ mycket i min väntan eftersom jag hade mina söndagar. Eftersom jag var där varje gång lärde jag mig snabbt det sociala, oskrivna reglerna som fanns. Som att man måste bjuda upp på damernas för att få dansa på herrarnas till exempel. Det spelade mindre roll hur man såg ut, bara man kunde dansa!
Vid den tiden var det mest foxtrot som gällde och nån bugg då och då.

Så småningom fyllde jag också 18 år och fick gå på krogen. Visst, det var kul men dansen... ja, det var det viktigaste och jag försökte "dansfrälsa" alla som kom i min väg. Vissa lyckades jag med men de flesta kom och gick i perioder.
I flera års tid var jag ute mycket. Dansställena bytte plats och dag men mitt engagemang bestod. Jag hade även fått smak för det här att åka iväg, ibland väldigt långt, för en danskväll.
Jag fick motion, jag lärde känna massor med folk och jag trivdes som fisken i vattnet!

Under min utbildning på Strömbäck kom jag för första gången i kontakt med salsa. Det var en av våra döva lärare som skulle gå en kurs och ville få med sig några fler. Jag var en av de som hakade på. Även om jag fick kämpa lite med takten så tyckte jag även att denna dans var superkul! Tyvärr var inte utbudet av salsadans så där våldsamt stor i Umeå vid den här tiden.

Så blev det dags för mig att prova mina arbestsvingar i Stockholm. Danserna här nere hade väl inte det bästa ryktet i norr så sista sommaren hemma dansade så mycket jag bara hann och kunde.

Jag flyttade och jag hade turen att hamna på en arbetsplats där det fanns andra med dansintresse.
De drog med mig till först och främst Mälarsalen som låg centralt och nära hem. Döm min förvåning när det var  precis lika roligt här nere, annorlunda oskrivna regler dock, men det tog inte så lång stund för mig att klura ut även dem...
Det bästa med dansen här nere var att fantastiskt duktiga buggkillar ville dansa foxtrot med mig och det innebar att de fick dra runt mig i två bugg före eller efter, för så var det här. Två bugg och två foxtrot dansar man.
NU upptäckte jag förstås buggens storhet och anmälde min hyfsat snabbt till min livs första dansklubb, Nackswinget. Först och främst för att vara med på deras sociala danskvällar.
Inte nog med det, min "mentor" från tolkcentralen visade sig vara på samma salsanivå som jag var så hon drog snabbt iväg med mig till sin salsakurs. Här i Stockholm är salsautbudet väldigt stort så även det blev ju en riktig fullträff.
Under veckorna och helgerna här nere (pendlade hem ungefär varannan helg första året)  kunde jag alltså dansa nästan varje kväll om jag ville, vilken lycka!

Jag tror så här: det finns många anledningar som ledde till att jag stannade här nere i Stockholm. Men en av de största anledningarna är absolut att jag så snabbt fick odla mitt största intresse även här nere. Hade jag inte kommit ut i danssvängen på en gång hade jag nog känt mig hemskt ensam och övergiven  i storstaden...

Sammanfattningsvis kan man säga att dansen har följt mig hela livet. Först genom mina föräldrar men sen jag var 17 år har det varit mitt alldeles egna andningshål och påfyllnad av energi.
Det här är inget enkelt intresse att ha. För det första så kräver det sin rätta livspartner som förstår vad dansen ger en. Den turen har jag haft, till skillnad mot många andra.
Sen får man alltid kämpa mot fördomar. Jag har hört allt ifrån att det är "swingersklubb" till "nördigt" och så vidare.
Förr försökte jag alltid förklara hur det egentligen är men nu rycker jag mest på axlarna och tycker att det är deras förlust.

• Ja, visst förekommer det "raggning" på dans, precis som överallt annars. Men de som är ute efter att hitta en partner sållar snabbt bort sig själva eftersom de försvinner så fort de har hittat nån. I en bil hem från en dans har jag aldrig hört: "du måste dansa med honom för han är så snygg!!". Däremot har jag massor med gånger hört saker som "Du MÅSTE dansa med honom, han är lite svettig men dansen... Vilken upplevelse!" eller "Han kan lukta lite illa om han kommer direkt från jobbet men DANSEN är helt klart värt att hålla andan för!"
• Ja, visst är musiken dansvänlig men det låter INTE som Vikingarna utan snarare som pop på radion. I alla fall mina favoritband som jag dansar till.
• Ja, vi har vattenflaskor och handdukar med oss för att vi är där för att DANSA, och gör man det i en hel kväll så svettas man, mycket! 
• Ja, man kan åka nästan hur långt som helst för en danskväll men det är lika mycket för den sociala resan dit och hem som för själva dansen. 
• Ja, vi dansar för det mesta helt spiknyktra, för att vi är där för att DANSA och inget annat. Det orkar man inte med alkohol i blodet.

Förra graviditeten var en av de jobbigaste sakerna för mig att jag var tvungen att ge upp dansen, alldeles för tidigt. Jag var inställd på att jag skulle vara en sån där som dansade tills vattnet gick. Men jag hade inte räknat med illamåendet, foglossningarna och ryggbesvär.
Det i sin tur gjorde att jag blev nedstämd och jag upplevde en väldigt liten förståelse från omgivningen. "Det är ju bara dans" fick jag höra. Det var en enda person som förstod vad jag gick igenom och sa: "du har sorg Malin, det är en stor förändring i ditt liv som kommer att vara... länge".  Hon syftade på att under småbarnsåren så kommer det vara svårare att ta sig ut, vilket hon naturligtvis hade rätt i.

Det som verkade svårt för många att förstå är att för mig är det en idrott som många andra.
Dansvännerna är mina lagkamrater.
Buggen är min intervallträning.
Danskvällarna är mina endorfinkickar.
Dansresorna är mina cup:er, där man lär känna andra "lagkamrater" eller träffar såna man känner sen förut. Det är inte för intet att vissa danser kallas för "maror". De är långa, svettiga och man har ont både här och där när det är över.

Den här graviditeten kunde jag dansa lite längre, vilket jag är väldigt tacksam för men nu är saknaden som sagt stor.
Nu hoppas jag om allt går bra med förlossningen och när amningen stabiliseras så kanske, kanske jag kan få till en danskväll i ... maj.
Då har det gått 10 månader sen sist...

Det här inlägget blev nog mitt längsta nånsin. Kanske säger en del om hur varmt det ligger mig om hjärtat =).

Zekes i Hågelby

På Dansbandskampen i vintras blev jag nyfiken på det nya bandet Zekes som då verkade vara ett gäng unga killar med fart på!
I torsdags hade jag för första gången chans att dansa till dem och dessutom på favoritstället Hågelby. Även om jag kände mig lite eftermiddagstrött så bestämde jag mig för att åka. Jag anade väl att publiken skulle vara lite äldre och kanske att det skulle vara aningen mindre folk eftersom det inte var ett av de vanligaste banden som spelade.
Fast jag var inställd på äldre publik blev jag ganska besviken när jag kom dit. Inte nog med att det var äldre, det var dessutom äldre som det var lämpligt att undvika för:
A, De kan inte dansa
B. De har aldrig haft en fru eller flickvän i hela sitt liv men tror av nån konstig anledning att det har chans att få en som är åtminstone 20 år yngre!
Tycker det alltid är märkligt att många såna samlas samma kväll? Eller är det bara att de märks mer kanske?

Före paus var det seeeeeeegt. Zekes spelade segt, danserna var sega och därav blev jag väldigt seg. När tredje äldre herren kommit och bjudit upp mig på raken, utan en bra dans i mellan var det nära jag gav upp och åkte hem.
Men efter en stärkande kopp kaffe i pausen och trevligt sällskap kom Zekes igång. Kändes nästan som någon hade sagt till dem i pausen: "kom igen nu grabbar, bättre kan ni!" och visst kunde de det!
Efter pausen droppade det även in några dansanta killar också så jag fick röra lite på fötterna, härligt!
Zekes får godkänt och jag tror de har potential. De måste bara bestämma sig för om de ska vara ett moget- eller ett modernband. Just nu befinner de sig mitt emellan och det blir ingen del av publiken glad för.
Betyget för kvällen blir nog bara två dansskor, på gränsen till slitna skosulor...

Ett plus dock för den härliga doften av myggmedel som spred sig i pausen. Kändes som jag var ute på en härlig fisketur. Och oj vad folk stod och viftade...de skulle bara veta hur det KAN vara... hi hi.

Förra graviditeten kunde jag inte dansa mycket och det var en stor sorg för mig. Tidigt tyckte jag killarna luktade hemskt, även om de hade rakvatten som jag gillade innan, och för att jag fick så ont i ryggen.
Av den anledningen ser jag varje danstillfälle som det sista  för man vet aldrig när krämporna slår till. Det har börjat dra lite i magen men jag tror nog jag ska kunna få till nån fler kväll. Det är ju verkligen en fantastisk motion för att hålla igång flåset!

Bad och Hågelby

Vår badväska har optimistiskt stått packad, dock orörd, i nära två veckor men igår fick vi äntligen ta med den på en liten utflykt. Det var inte superdupervarmt men tillräckligt för picknick vid badstranden. Tyvärr var det ingen av oss som tyckte det var tillräckligt varmt för ett dopp i sjön utan vi nöjde oss att leka på sidan av. Men det var ändå skönt att återse solen efter allt regn!

Till kvällen nalkades det dans till Jannez på Hågelby. Jag kände mig inte särskilt laddad men tänkte att vädret var betydligt bättre än för en vecka sen så det borde generera lite mer och ännu bättre folk.
Mer folk var det onekligen men bättre... vet inte... Det var ganska hög medelålder och buffligt på golvet.
Min kväll började med att jag kom dit, ställde ner väskan och blev uppbjuden. Trevligt, tänkte jag förstås. Men sen sa killen: "jag ska bara dricka lite först". Det kan väl vara okej, OM man gör det snabbt. Men den har killen gick och ställde sig i vattenkön och tog god tid på sig innan han kom tillbaka till mig. Enligt mig tillhör det INTE god danssed! Han hamnade på minus innan vårt första danssteg.
Sen fortsatte kvällen ganska mediokert. Jag höll igång utan några riktiga höjdardanser. Då plötsligt ser jag en favorit från förr, från norr som jag faktiskt stötte på förra sommaren också.
Mellan såna här fantastiska (foxtrot) upplevelser hinner man glömma hur otroligt roligt det är! Jag har funderat om jag någon gång har fått dansa så bra och varierad foxtrot sen jag flyttade ner till Stockholm och kom fram till att ja, en kväll i Skultuna men det var länge sen. Den här foxtroten är precis vad jag gillar, raka ryggar, bekvämt, en massa roliga steg med FÖTTERNA och sist men inte minst, en otrolig musikanpassning (som består i något annat än att böja runt min rygg hit medan fötterna inte rör sig!)
Jag vet inte om den här stilen passar mig så bra eftersom det är den jag dansade mest när jag var ute och dansade som mest.
Hur som helst så kunde jag och favoriten från förr konstatera med en suck att tyvärr är den stilen hopplöst ute! Jag har ju upptäckt att den inte ens dansas hemma i Umeå längre... Så synd!!!!
Jag har dock en liten, liten förhopning att det faktiskt finns en kurs i denna variant och kan bara hålla tummarna att den sprider sig.

Men, Hågelby är Hågelby och med hjälp av toppdanserna så får kvällen fyra dansskor av fem!
Ikväll är det Mattias tur att nöta på sina dansskor (verkligen på tiden!) på Skansen, kvällen som de flesta igår "sparade" sig till...

Är man någon som läser min blogg regelbundet skulle man ju kunna tro att jag dukade under i och med operationen. Så var det tack och lov inte utan helt enkelt att tiden bara runnit iväg och jag har inte prioriterat att skriva nåt här.
Om jag ska summera ihop sommaren hittills så har det varit ofattbart bra!
Vi kick-startade semestern med en veckas sol och bad på Cypern. Väldigt mysigt och väldigt turistisk! Noel fick träffa Bamse, Lille Skutt, Skalman och till och med Vargen, det var en riktig höjdare tycker han. 

Efter Cypern var vi hemma och packade om väskorna för Norrlandsvistelse i Siksele, Himlabacken. Efter en lååååång bilresa upp som Noel än en gång klarade hur bra som helst så fick vi några fina dagar. Årets projekt var att bygga ett altanräcke och det var ett lagom projekt som inte tog för mycket tid i anspråk så vi hann med lite fiske och semester också.
Efter några dagar av fint väder så blev det tyvärr sämre och sämre med både regn och kyla. När temperaturen går under 20 grader i juli kan jag inte låta bli att grymta lite och när den åker ner runt 10 grader har jag svårt att hålla mina klagomål inne... Än värre när man vet att övriga Sverige har världens värmebölja!
Detta medförde än en gång att vi åkte hem till Stockholm (den låååååånga vägen igen) nån dag tidigare än planerat för att hinna få lite bad i värmen.

Sen vi kom hem har vi förutom att badat småpysslat lite med huset. Såna saker som har blivit bortprioriterade men som nu är jätteskönt att de är gjorda!
Som vanligt leder det ena pysslet till det andra så ikväll lägger Mattias nytt golv i sovrummet =).

Jag har också hunnit med två danskvällar. En på Skansen till Casanovas och en igår på mitt absoluta favoritställe Hågelby där Expanders spelade. Båda kvällarna kändes mycket lyckade (trots att himmelen hade varit öppen hela dagen igår och avskräckt en hel del folk från att komma).

Sist men inte minst har vi varit på vigsel i Hagaparken där våra kära vänner Anna & Micke lovade varann trohet livet ut! En mycket spännande upplevelse för Noel än en gång! Eftersom det var så högtidligt och tyst kände han sig manad att kommentera det mesta, lite för högt och med kommentarer som "nä, inte Noel hysch!" när jag försökte hyssja honom lite...

Fast vi har hunnit med så mycket så har vi fortfarande en hel del ledighet kvar tillsammans. Helt klart det bästa med att vara egna företagare! =)