Umeå

Jag och pojkarna tog oss en långhelg i Umeå förra helgen. 

Efter en intensiv jobbperiod var det skönt med miljöombyte. 

Jag hade beställt en ny soffa till Himlabacken så vi passade på att ta två dagar i Siksele. 

Noel var peppad på en fisketur. 

Så klart ställde morfar upp. 

Kul att leka ifavorithögen utan störande myggor!

Tror ni det HÄR var nåt spännande då?!

(Lastade upp Andreas skoter på släp och tog ner till Umeå).

Soffan blev bra.

Tillbaka i Umeå blev det bullbak eftersom det var kanelbullens dag. 

Ibland är det mysigt att bara krypa upp hos mormor även om man börjar bli en stor pojke. 

Och ett 40-års kalas lyckades vi pricka in. Eftersom Noel packat eget hårvax så fixar han så klart lillebror också. 

Till och med en danskväll i Skellefteå hann jag med. 

Men, vad har hänt med norrlänningarna? Länge sen jag hade så många dåliga danser på samma kväll.

Skärpning, ska jag promenera vill jag inte åka 12 mil...

Ja, kusinerna hann vi knappt träffa för de hade innebandyturnering hela helgen. Men några matcher såg vi. 

Tack Umeå för den här gången!

We will be back!

Jo, känner att jag borde berätta att jag och smågrabbarna har varit hemma i Umeå förra helgen. 

Finns egentligen massor att berätta om det men får nöja mig med att:

Jag dansade West coast swing i princip hela helgen. 

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/vasterbottensnytt/west-coast-swing-i-umea

(Spana hur mycket ni vill, jag är inte med).

Underbara mamma och pappa roade barnen. Det var bullbak, lekar och kusinträff. Mormor råkar vara världens bästa lekledare! TACK!

Och flygvärdinnan kallade min barn för "änglar". Jo jo... Hon skulle bara veta. 

Just det, apropå Umeå så flög vi upp i samma flygplan som Måns Zelmerlöw, Tina Nordström mfl. Aldrig har väl vänta på väskan varit så sant nöje för mötande mor o far i Alvik.
Och tack vare diverse sociala medier fick vi reda på att de skulle vara med i Go kväll och snabbt flög tillbaka igen.
Skönt, slapp vi fundera på om de skulle flytta till Umeå.

Umeå-helg

När vattkopporna bröt ut var vi ju på väg till Umeå för att fira sportlov. Den inställda resan tog vi igen i helgen. Det blev som vanligt en väldigt bra helg där vi hann med en hel del. Bror och familj fick dock stå över besök för oss för de var så sjuka och vi ville inte bli smittade, ha ha! Senare den kvällen låg jag själv i hög feber helt utslagen...

Mormor leker med lasersvärd

Morfar bygger Star wars-lego

"Kuligt" att åka buss enligt Albin. Det finns ju en del rondeller i Umeå som ser till att det händer saker.

Korvgrillning i Torpet

Förmiddagsfika i solen

Så här är det, i slutet av förra veckan skulle jag och mina små åka till Umeå och ha lite skönt sportlov. Vi skulle åka till Torpet och mysa, vara ute mycket, åka skridskor i det vackra vädret och så skulle jag ha gått en work shop i WCS för att avrunda med socialdans.
Det hade ju varit trevligt.
I stället fick Noel vattkoppor på resdagen och resan blev inställd.
Sen var vi inne i tre dagar trots strålande väder. Hela fredagen ägnade jag i princip till att stoppa in Noel i duschen, torka honom och stryka honom på ömsom magen och rygg till 05 på lördagsmorgonen. Den enda tröst jag kunde ge var att "tänk att du aldrig behöver vara med om det här igen!"
Vi har ju hoppats att det skulle bryta ut även på Albin så han har också varit hemma. Nu, en vecka senare har då Noel piggnat till men är fortfarande ganska prickig och Albin är fortfarande frisk.
Att vara hemma med två barn varav ett ganska sjukt och ett hur friskt som helst tar liksom på krafterna. Svårt att räcka till för dem båda.
Därför har det varit jätteskönt i dag när vi kunnat vara UTE. Tror alla tre kände att det var en befrielse. Först tog vi en promenad för att få läkarintyg till Malmö Aviation för få tillbaka lite pengar för den inställda resan och sen åkte vi tunnelbana en station, bara för att Albin tycker det är så roligt, innan vi promenerade hem.
Inte ens efter det var vi sugna på att gå in utan istället var vi på gården vid porlande vatten och kvittrande fåglar i över tre timmar.

Noel och Albin lastade stenar i lastbilar som sen åkte och tvättades av vid stuprännan.

Vi kryssar oss fram

Senaste tiden har varit full av "senaste tider" för min del.
När jag senast måste kliva upp, för att senast vara klar med pojkarna, för att senast vara nere i hallen och klä på oss, för att senast gå hemifrån, för att senast vara på förskolan, för att senast lämna, för att senast hinna till en tunnelbana, för att senast hinna i tid till uppdraget, som jag senast måste gå ifrån, för att senast hinna till nästa, som jag senast måste åka ifrån för att hinna till nästa, som jag senast måste gå ifrån för att hinna med en tunnelbana, för att senast vara på plats på förskolan, för att senast hinna hämta pojkarna... osv. Det är otroligt vad det tar på krafterna faktiskt!

Därför ska det bli så väldigt skönt att få en liten minisemester i Umeå den här helgen. Pojkarna tycker det är så himla mysigt i Umeå så de har verkligen längtat. Vi var där i början av oktober och Noel ville inte åka hem. För att göra det lite lättare sa jag: "Men, Noel det är inte så länge tills vi åker hit igen". Vilket innebar att vi knappt hann stiga av planet innan han började fråga: "Mamma, ska vi åka till Umeå i morgon?"
Efter att ha förklarat ca 20 gånger att SÅ snart är det inte vi ska åka så gjorde vi en kalender. Där fick han rita in lite händelser som skulle ske först, Walking with dinasauors på Globen, operation, besök från Gävle, kalas, osv. Sen har vi kryssat dagar. Varit väldigt noga att göra på morgonen och han har bara glömt det nån enstaka gång.
Men nu, nu är det nära! Det fattas bara två kryss...

Den nedre kalendern är Albins. Han har varit minst lika noga med att kryssa.

På ett vis tror jag inte att han riktigt förstår för han ska ju göra allt som Noel gör... Men samtidigt så tjatas det väldigt mycket om "mojmoj, plyplanet" så jag vet faktiskt inte. I morse när jag lämnade honom på förskolan och skrev upp att han skulle vara ledig och varför så sa pedagogerna: "Vad kul, för att han pratar VÄLDIGT mycket om mormor!"

Hur som helst, det här med kalender var ett vinnande koncept känner jag. Nästa kalender blir fram till julafton...

Jag ska erkänna att jag inte var superladdad att åka upp till vintern i helgen. Men efter den här dagen i Torpet måste jag krypa till korset och erkänna att det var en härlig känsla i hela kroppen att komma hit.

Noel fick stifta bekantskap med morfars snöslunga. Vi har åkt pulka, bestigit snöberg och grillat korv.
Enda smolket i bägaren har varit att Albin har varit lite hängig med feber och ögoninflammation.

Nu sitter vi inmysta framför brasan, och tända ljus och väntar på Andra chansen.

Just det, jag tror inte den där varningen för gräsbrand gäller här...

Byte i "projekt familjeliv".

Det är nedräkning tills det är dags att byta projektledare här hemma. Nästa vecka börjar vi övergången med att både jag och Mattias jobbar halvtid och sen kör jag heltid april och framåt.
För mig känns det odelat bra och positivt som ni säkert har förstått.
Jag är självklart medveten om att jag kommer missa många "moments" med mina fantastiska barn men det har jag accepterat, även om det känns lite sorgligt emellanåt.

Jag har planerat en bra avslutning på mitt dryga år hemma med pojkarna med en långweekend i Umeå tillsammans.
Men jag har hört att de har typ snö där, och vinter...
Eller som Noel uttryckte det när jag började prata om att vi skulle packa ner vinteroverallen.
"Jaha, vi har vårare här".
Jo, vi har det nog lite "vårare" här. Absolut.

Hemma igen

Igår kväll tog vi planet hem igen. Resan gick kanske inte riktigt lika smidigt som resan upp. Mycket på grund av att kabinpersonalen ändrade förutsättningarna igen. Den här gången fick Albin absolut inte sitta i babyskyddet under start och landning utan skulle sitta i mitt knä.Vilket resulterade i en ganska trött (eftersom jag planerat in att han skulle sova i babyskyddet) kille som ville klättra runt, gärna till sätet bakom till exempel.
Noel var så trött så han somnade under landningen och blev väldigt svårväckt. Men, över lag måste jag säga att mina pojkar är fantastiskt duktiga på att vara på resandes fot!

Som vanligt är vi jättenöjda med visiten men det var inte så dumt att få komma hem till ett nystädat hus och vikt tvätt. Me like!

Morfar och Noel resonerar och gräddar pannkakor.

I Umeå

I förmiddags tog jag och smågrabbarna flyget till Umeå igen. Idag flöt allt näst intill prickfritt. Vi fick till och med vip ut till planet. De släppte alltså på alla med barn FÖRST och sen fick alla businessmen gå ombord. Stack nog i ögonen på en del.

Nåja, min förhoppning var att Albin skulle somna vid starten och det höll han på att göra men så fort vi kommit ovanför molnen spred sig en härlig doft av nygräddade kanelbullar. Det gick naturligtvis inte matvraket Albin förbi utan han spärrade upp ögonen och KRÄVDE halva min bulle för att hålla tyst (och det vill man ju gärna att han är i ett flygplan).
Noel var så fantastisk duktig hela tiden, förutom att han tog miste på mig och ett flygplansgeni. Den enda frågan jag kunde svara på var nog var planets bagagelucka var...

Eftermiddagen har vi tillbringat med kusinerna och det var ju himla trevligt återseende.

Umeå kan!

Är det dessa skyltar som gör att jag aldrig behöver bli irriterad när jag är ute på gång- och cykelbanan i Umeå?
Tänk om det kunde finnas skyltar här nere också, då skulle kanske folk sluta vara irriterad på mig som envisas med att faktiskt gå på vänstra sidan.

Hemma igen

Nu är vi tillbaka i Stockholm igen efter en riktigt lyckad Umeåresa!
Jag hann med allt jag hade tänkt mig utan alltför mycket pusslande. Det är klart att det alltid finns fler man skulle vilja hinna med att träffa när man ändå är hemma men det blir för mycket flängande med två barn.
Riktigt, riktigt skönt med ett miljöombyte. En paus från lämna-hämta på dagis, stöka ur diskmaskinen, tvätta och laga mat. I helgen har jag till och med gått på toaletten ifred. Flera gånger! Och jag har fått gå och sätta mig vid dukat bord med lagad mat hela tiden, underbart!
Tack mamma och pappa!

Minnernas allé

Anledningen att vi åkte upp till Umeå den här helgen var för att jag skulle gå på 20 års jubileum. Det är alltså 20 år sen jag gick ut högstadiet.
Vi flög upp i fredags förmiddag och allt gick jättebra. Mattias var med så vi kunde ägna oss åt ett barn var. Albin var vaken halva resan och sov halva. Noel väntade på fikat och efter den var han otålig att landa.
Kvällen ägnades åt tacos hos Andreas och Tina. Noel var glad att träffa sina kusiner igen och han och Wilma kom ganska snabbt igång med lek.
Albin blev gnälligare och gnälligare och när vi kom hem gallskrek han och hade ont i magen. Jag började gå igenom mitt matintag och det visade sig att jag ätit "falsk" fetaost. Den var alltså inte gjort på getmjölk utan vanlig mjölk. Hade ingen aning om att det kunde vara så men det förklarar några kvällar av magknip som jag inte har kunnat spåra...
Det visade tyvärr att jag måste undvika mjölk ett tag till, suck!

På lördagen skulle Elin göra sin första tävling i friidrott så mamma och pappa tog med sig Noel dit och jag och Mattias passade på att titta på en ny soffa. Vi har vuxit ur vår lilla hemma. Noel och Albin är inte så stora men de upptar mycket plats.

Sen var det äntligen dags för mig att börja göra mig i ordning för kvällen. Det krävs som sagt en del planering när man ska iväg från ett ammande barn. Jag började 4 timmar innan men ändå blev det stressigt när jag väl skulle åka, typiskt!

Jag mötte upp en klasskompis som jag bestämt träff med innanför dörrarna och snart kom de andra. Jag hade hoppat över "förfesten" på O´learys för att kunna vara ute på kvällen istället. Jag och Anna visste att vi inte var så många anmälda men de andras ansikten lyste av förväntan:
- Har ni sett några andra? frågades det snabbt.
- Nej, det är bara vi, svarade vi.
- VA?!
Genomgående var det väldigt dålig uppslutning i klasserna men eftersom det var Umeås alla skolor så var det en hel del folk ändå.
Maten var under all kritik men vi försökte hålla humöret uppe med att det inte var den vi var där för. Nej, vi var där för att uppleva gamla minnen och förstås se hur gamla alla andra har blivit =).

Jag hade en riktig toppenkväll! Jag fick rapporter om att det flöt på hemma så jag kunde slappna av riktigt bra.
Minnerna flödade förstås och de vanligaste fraserna var: "Heeeeeeej, hur är läget?!", "Är du kvar i stan?" "Jag har ett minne av dig när du....." sen om man hann så pratade man om barn och jobb.

Klockan ett väntade pappa på mig, så nöjd och full av 7up (som var det alkoholfria alternativet), gick jag till garderoben och jag och Anna konstaterade att det var väl värt att åka dit även om vi var få från klassen. Det fanns ju folk där från gymnasiet, fotbollslaget och nuvarande livet.

På söndag var jag lite sliten av sömnbrist men kände mig ändå bubblande av den trevliga kvällen innan och känslan sitter fortfarande kvar.
Flygresan hem gick precis lika bra som dit.

Fast i Umeå igen.

I söndags var det tänkt att jag och Noel skulle flyga hem från Umeå. Vårt plan skulle gå klockan 15 och pappa körde oss till flygplatsen och hjälpte oss checka in. Vi skulle vara 20 min försenade på grund av tekniska problem med planet. Vi gick om ombord och satt... och satt... och satt... Noel var jättetrött för Wilma och Elin hade varit förbi på förmiddagen så det blev si och så med sömnen. Han var entusiastisk länge och berättade för alla han fick ögonkontakt med att han skulle "plyga tooort plygplan" men till slut tog orken slut och han började känna sig instängd när inget hände. Precis när jag kände att jag började svettas av brist på idéer att avleda honom med så fick vi gå av planet. Ganska snabbt insåg jag att detta kunde ta tid så jag skyndade mig ut till luckan och frågade hur det såg ut. De skulle invänta nästa plan som skulle komma med reservdel till vårt plan. Hon trodde att de skulle ta sig iväg 19.30. Jag frågade om jag fick boka om till måndagen och det var inget problem den här gången heller. Det var ganska precis ett år sen sist jag och Noel blev fast i Umeå en extra natt. Men den gången var det på grund av snökaos.

Jag som kaxigt att förklarat för några att: "Malmö aviation alltid går i tid minsann" till skillnad från andra flygbolag som flyger till Umeå. Där fick jag!

Så det blev en extra kväll hos mormor och morfar för Noel och ingen klagade över det. Eller jo, pappa Mattias knorrade lite över att inte få hem sin familj förstås...

Nu är jag i Umeå

Nu har jag äntligen landat i Umeå igen.
Eftersom jag valde åka en konstig tid för det blev mycket billigare flygresa hade Mattias svårt att skjutsa oss till Bromma så vi hade beställt en taxi.
Väl i taxin blev Noel helt plötsligt gnällig och alldeles vit i ansiktet. Jag hann bli rädd att han höll på att kvävas i två sekunder innan vällingen kom upp... i kaskader... inte så jättekul tyckte chauffören som var ganska stressad sen innan...
Jag försökte torka upp så gott det gick och tror jag lyckades ganska bra förutom Noels jacka. På Bromma fick jag öppna väskan och försöka hitta nya kläder åt honom. Det är inte jättelätt att hålla ordning på en 1,5 åring, vagn, väska och skötväska så det blev en riktig befrielse när jag hade checkat in bagaget och vagnen.

Noel piggnade som tur var till och tyckte allt var fantastiskt spännande. Jag tycker själva flygturen gick så otroligt snabbt den här gången. Vi hann bara lyfta, äta lite och pyssla i en bok Noel fick så var det dags att landa.
Det är lite vitt på marken här och det gör det ju SÅ mycket ljusare. Känns som det var länge sen jag såg dagsljuset nu så det var välbehövligt.
Vi har tagit en liten promenad och Noel somnade så gott och ligger och sover ute i vagnen. Känns så hälsosamt när han sover ute här uppe, friskt på något vis.

Snart blir vi upphämtade för umgänge med kompisar. Ska bli så KUL!

Längtan efter norrland!

Helt plötsligt fick jag en akut längtan "hem". Jag hade inga som helst planer på att åka till Umeå innan jul men igår kväll kände jag bara att jag måste försöka få till en resa. Jag saknar min brorsbarn och mina vänner där!
Jag spanade in min almanacka och det var EN helg innan jul som skulle kunna passa. Sen bestämde ödet att det fanns billiga flygbiljetter till råga på allt.
Så Umeå, håll i hatten för nu kommer jag och Noel snart! (nåja, nästan tre veckor kvar men det kommer gå fort!)

Släktträff med kulturkrock

Tiden bara svischar förbi och snart är min umeåvistelse över för den här gången.
Idag är sista dagen och det är lugnt och skönt, mamma och pappa jobbar och Noel ligger och tar igen sig efter en intensiv helg full av stimulans.
Vi har förstås träffat kusinerna Elin och Wilma som tycker det är SÅ roligt när Noel är och hälsar på och de tycker han är SÅ söt och han får massor av mys och pussar. Elin (6 år) har kommit på att hon vill nog gifta sig med Noel, får se om det håller i sig. Själv ville jag gifta mig med Björn Skifs och det höll minsann i sig ett bra tag... ;-)
Lördag eftermiddag åkte vi mot Blattnicksele. Halva resan sov Noel så det gick bra, andra halvan tyckte han var booooooooring! Aldrig har väl resan dit känts så lång för mig heller för det krävs en hel del fantasi att roa en fastspänd bebis en längre tid.
Nåja, väl framme var han på strålande humör och visade sig från sin allra bästa sida för gammelmormor.
Natten gick också över förväntan. Det var inget problem att lägga honom i okänd miljö utan han somnade och sov så gott så hela natten.
Igår var det kalas för mormor så det blev en liten släktträff, jättekul. Noel fick träffa sin jämnåriga tremänning Birk som han förhoppningsvis ska ha mycket skoj med på somrarna i stugan. För mig var det riktigt kul att träffa alla för det blir ju så sällan nu när vi bor 85 mil bort. Vi kunde förstås inte låta bli att jämföra huspriser och det är både skrattretande samtidigt som det blir en liten kulturkrock. Vi lever verkligen skilda liv på många sätt och det är upp till var och en att avgöra vad som är dennes livskvalitet.
Hemresan planerade vi efter Noels nattsömn så den gick väldigt smidig och kändes inte alls lika lång.
Nä, det är helt klart en fördel med Umeå, det ligger närmare Blattnicksele och stugan!

Flygrapport

Som vanligt har jag oroat mig i onödan. Noel somnade i min famn på väg ut till startbanan fast det var så otroligt mycket spännande att titta på. Sen sov han tills piloten sa att det var dags för landning. Jag kan lova att jag satt som ett ljus, lite orolig att han skulle vakna och vilja upp och gå.
På flygplatsen stod förstås morfar uppställd och väntade på barnbarnet (kanske lite på mig också).

Snäll som min far är så ställer han upp som taxichaufför när vi kommer hem och idag skjutsade han oss raka vägen hem till Kerstin för att hälsa på. Noel och Axel fann varann direkt och log och fäktade mot varann mer eller mindre varsamt. Kerstin hade varit snäll att lånat en extra babypulka så Noel skulle kunna få göra sin premiärtur. Vi fick även låna lite extra vinterkläder eftersom vi inte lastade av klädväskan vid besöket.
Det var en alldeles fantastisk vinterdag med strålande sol och mycket snö. Som den otroliga värdinnan Kerstin är så hade hon förberett lunch med efterrätt- smaskens!
En mycket bra början på Umeåvistelsen!

Det faller på plats

Nu börjar min deadline lida mot sitt slut men jag tycker jag har fått till det jag skulle. Imorgon ska det sista för företaget fixas (för den här gången) och jag har hunnit det jag ska inför visningen. Grannarna måste undra när vi putsade fönstren i helgen och gjorde ordning på balkongen mitt i snöovädret men de kommer få sin förklaring. Nu är det bara till att hålla tummarna att det är nån som vill köpa vår fina lägenhet!
Eftersom vi blev hemma hela lördagen så fick jag tid att sätta mig ner och ändra förskoleansökan för Noel och det var också en sak som fanns på min to-do-list. Det tråkiga är att vi hamnade sist i kön igen i och med att vi byter område. Det finns tydligen ett jättebra dagis alldeles i närheten dit vi flyttar men det var 38 barn i kö i augusti.

På onsdagmorgon flyger jag och Noel till Umeå igen. Den här gången är jag riktigt orolig för hur flygresan ska gå. Han tycker det är så väldigt tråkigt att sitta stilla och det måste han ju göra i en timma. Gissar att jag kommer vara ganska svettig när vi kliver av planet. Men när vi väl är på plats ser jag verkligen fram emot miljöombytet.
Vi ska umgås med familjen så klart, men jag har också bokat in några kompisar som vanligt. Sen tänkte jag lämna Noel i mormor och morfars omsorg för att ta mig en svängom på Ersboda på fredagkväll och till helgen ska vi åka upp till släkten i Lappland och fira mormors födelsedag.
Ja, känns som det blir fullt upp som det brukar men det ska också bli väldigt avkopplande att komma "hem".