Jag SA ju det efter rundan med vagnen... I dag flög jag fram med vinden i ryggen i 8 km! :-)
Nu laddar jag för inspirerande kurs i helgen!
Ja, och sen kanske jag ska.... Eller kanske inte ändå... Eller så ska jag... Får se om det blir lite FÖR spännande för mig.

Kära Wii fit,
Jag börjar förstå vad du menar när du påstod att min wii-fit-ålder är 54 år. På SATS är det ju lite snack och mycket verkstad kan man säga. Och det känns i min kropp...
Du tjatade ofta om "att det var länge sen vi sågs". Här tjatar de i stället i förväg på nåt sätt. Typ: "Det gick ju bra för Albin idag så ni kommer väl en sväng i morgon också? Det är bra att komma ofta så här i början".
Tror de kanske inte att jag och Albin har ett liv utanför MiniSATS? Men vi har faktiskt en mammagrupp att träffa till exempel! Så idag kanske vi åker dit igen men i morgon, då ska vi minsann ta ledigt. Så det så!

Man kan ju alltid ändra sig

När jag flyttade ner till Stockholm provtränade jag en gång på SATS (Odenplan). Jag kan inte påstå att jag blev stormförtjust. En av anledningarna var att tjejerna stod och piffade innan de gick ut och tränade. En annan anledning var att jag stod på crosstrainern bredvid Peter Jöback. Han la sig på intet sätt i min träning egentligen men det gjorde att jag inte kunde slappna av riktigt. Sen tog det nästan ett år att bli av med stalkern till försäljare. Ja, som ni förstår, inte mitt typ av ställe alltså.
Därför var det med ganska mycket fördomar jag provtränade en vecka på SATS innan jul. Men den här gången kändes det helt annorlunda. Förmodligen för att jag har hållit mig utanför tullarna än så länge. Det är som vilket träningsställe som helst, fast lite dyrare...
Men till saken hör att de har en fantastisk förmån, nämligen "Mini SATS". En litet lekland med barnvakt där man får lämna sina småttingar medan man tränar. Jag skulle nog aldrig ha känt mig lockad av det om det inte vore för att flera mammor i mammagruppen varit så positiva.
Så, i veckan har jag börjat inskola Albin på Mini SATS. I måndags gick det jättebra så i dag lämnade jag stök, tvätt och städning för att istället träna.
Tyvärr glömde jag bort att så fort man planerar nåt så gör barnen ofta tvärtemot vad man vill. Albin somnar alltid efter jag har lämnat Noel på förskolan och promenerar med Ella på morgonen. Då menar jag varje dag i snart 1 års tid! Ja, just det, utom idag då när jag planerade att han skulle vara mätt, utsövd och glad medan jag tränade. Han vägrade somna på hela förmiddagen trots minutiös planering. Så han blev inte så utsövd, alls faktiskt. Och jag blev inte så tränad heller. 18 min på löpbandet hann jag med innan jag fick hämta honom igen. Men 18 minuter är ju bättre än 0 minuter.
Och så slutade min dag istället med stök, tvätt och städning...

Kära Wii fit.
Vi gjorde ju upp ett mål tillsammans du och jag när vi först träffades. Tyvärr måste jag konstatera att jag inte riktigt har nått dit än även om jag tyckte jag var på god väg ett tag. Men så kom det en jul med julbord, julmat och ledighet och ställde till det.
Sen tycker jag att du pratar lite för mycket när vi ska träna. Mycket prat och liten verkstad liksom... Därför måste jag erkänna att jag har gått vidare. Jag råkar nämligen ha världens bästa sambo och han gav mig ett träningskort i julklapp. Så ikväll ska jag på mitt första möte med min nya PT för genomgång.  Jag inbillar mig att han kommer att linda in orden lite mer än vad du gör och kanske inte tjata om att "det var länge sen" varje gång vi ses.
Men, vi får se, kanske kommer jag krypande tillbaka till dig om han påstår att min "SATS-ålder" är över 54 år...