I måndags (12 nov) insjuknade plötsligt Ella och fick svårt att andas. Hos veterinären konstaterades stor tumör på lungan och det fanns bara en utväg för att slippa lidande.

Kvar finns två familjer i lite chock och mycket sorg och saknad.

De säger att det bara tar:
En minut att hitta en speciell vän. 
En timme att uppskatta dig.
En dag att älska dig,
men det tar ett helt liv att glömma dig.
För alltid i våra hjärtan!

R.I.P älskade Ella!

Supermamman igen

Bredvid förskolan finns en bobbacke som går under benämningen "Döskallebacken" av nån anledning. Efter förskolan är det så klart många som stannar och åker i backen. Jag lovade Noel att vi skulle göra det idag. Så, på med Albin på ryggen och upp och ner för backen. Vem behöver träningskort egentligen? Här har grabbarna bullpaus för att orka några vändor till. Efter travat upp och ner för backen en timma så var det dags att gå hem och hämta Ella. Albin på ryggen, Noel på boben nån meter bakom och Ella runt midjan två meter framför så kände jag mig som "supermamman" igen. Och fick ungefär samma blickar av de som vi mötte.

 

 

Som hundägare är en av de vanligaste frågan från icke hundägare: "Men, är det inte jobbigt att gå ut när det är dåligt väder?"
Jag brukar svara, och verkligen mena det: "Nej, man klär sig ju efter vädret och när man väl är ute är det oftast ganska skönt. Folktomt och lugnt".
Så var det inte idag... Eller jo, folktomt var det ju...
Vissa dagar går man till och med en längre sväng än vad man först hade tänkt sig för att det är så härligt.
Så var det inte idag...

Vi har ett ganska stort hus. Men ändå är det här inget ovanligt. Vi alla trängs på ca EN ynka kvadratmeter. Ibland kan jag tycka att det är lite onödigt.

Våra kära hundvakter

Tänk att en ganska lite genomtänkt fråga kan ge såna positiva efterdyningar.
När jag för 2 år sen spontant slängde ur mig frågan till grannen om de ville vara sällskap åt Ella, kunde jag aldrig ana att vi skulle få en extra familj. För det är faktiskt så jag har kommit att betrakta dem. Det känns som att de ställer upp för oss och Ella i ur och skur. Ikväll bjöd de oss dessutom på en alldeles delikat grillmiddag.
Ja, vi skulle ha ett betydligt fattigare liv här i Tallkrogen utan dem!

Vissa morgnar...

Jag vaknade av att Albins blöja hade läckt och kände på en gång "okej, det är en sån morgon"...
Vi kliver upp och jag sanerar Albin i källaren medan Noel sitter i soffan och klagar på att han har ont i pannan (va, huvudvärk igen, tänker jag) och skriker att han inte vill se det som är på morgon-TV (Höjdarna, vilket dåligt barnprogram!)
Jag kommer upp och byter kanal och upptäcker att regnet vräker ner ute och Mattias har tagit bilen. Skit också, jag som skulle på mammaträff med Tupperwereparty och lovat grannfrun skjuts...
Mattias vet inte hur mycket jag har börjat använda bilen på dagarna eftersom den står där när han är duktig och cyklar iväg på morgonen och på samma ställe när han kommer hem på kvällen.
Måste börja planera användandet av den också (tillsammans med allt annat som ska planeras). Suck!

Jag fixar frukost med Albin på armen eftersom han vägrar ligga på golvet. Vi trodde faran med mjölk var över och jag har både ätit mjölk plus att vi gett honom ersättning innehållandes mjölk, too much för stackar´n.

Dags att klä på Noel som vägrar ha nåt annat än shorts... Lirk, lirk, lirk, samtidigt ligger Albin på golvet och skriker.
Vid det här laget upptäcker Ella att det åskar ute och eftersom det och fyrverkerier är det värsta hon vet så försöker hon också tränga sig in och få uppmärksamhet. Nu börjar jag svettas och tiden rinner iväg och eftersom Noel håller på med inskolning på Haren så vill jag inte komma sent.

Ner i källaren med alla och idag ska Noel på inga villkor gå nedför trappen utan bli buren som Albin. Orkar inte strida utan ner med Albin och lägger honom i vagnen och då börjar han så klart skrika för full hals, upp och hämta Noel samtidigt som jag har Ella i hälarna både upp och ner, hon tänker INTE bli lämnad ensam...

Fantastiskt nog klär Noel på sig regnkläderna utan problem. Det tar ändå sin tid och Albin ligger och skriker i vagnen och Ella trängs.
Noel vill åka bil. Det gör vi aldrig för det är så nära men två dagar har Mattias lämnat med bilen.
Jag säger att pappa har tagit bilen och han får cykla eller stå på brädan (hoppas att han ska välja brädan). Så klart vill han cykla. Okej. På med hjälmen och ta fram hans cykelnyckel. Albin skriker...
Upptäcker att nyckeln inte hänger i skåpet... Tittar runt och känner i Noels fickor...ingen nyckel... Albin skriker och Ella trängs... Jag svettas i regnkläderna...
Jag frågar Noel om han vet var cykelnyckeln är eftersom jag vet att det kommer bli kris om vi inte hittar den. Halva nöjet är att få låsa-och låsa upp cykeln. Han vet inte. Albin skriker och Ella trängs...
Okej, vi får ta mammas nyckel med extranyckeln. Noel skriker:
- Jag vill ha min bilnyckel!!!! (det är en liten bil på hans cykelnyckel).
Tiden har runnit iväg så jag hinner inte leta mer utan försöker förklara att hans nyckel är borta och ska han cykla får han ta mammas nyckel. Går han förstås inte med på. Han vill ha SIN nyckel i SIN ficka som vanligt. Albin skriker och Ella trängs...
Då måste du stå på brädan förklarar jag och bär ut honom. Sen går vi i spöregnet iväg till ljudet av Ella som skäller för hon inte vill bli lämnad ensam och Noel som skriker: JAG VILL CYKLA!
Tack och lov somnar Albin.

Trots regnkläder och paraply kommer jag hem genomblöt för att ta ut Ella på promenad medan Albin sover och det inte är åska. Ella är stressad förstås och far åt alla håll i kopplet. Sen får hon för sig att sopbilen är åska och blir alldeles jättestressad... Jag går så kort som möjligt och sen till hundvakten (ja, hon är sällskapsdam där fast jag är hemma), glad över att jag slipper pricka in en eftermiddagspromenad.

Nu sover Albin fortfarande, jag sitter med en kaffekopp och kaka (mjölkfri) och pustar ut och tänker att den här morgonen skulle jag vilken minut som helst byta ut mot att vakna, klä på mig och ta bilen till jobbet!

Våra underbara hundvakter!

Jag är så himla tacksam att vi hittade våra grannar som hundvakter! Ella mår verkligen toppen nu när hon har en till familj som verkligen engagerar sig i henne. Vi slipper det dåliga samvetet och får ut det allra bästa av att ha hund.
Ella har haft en riktig toppensommar, när hon inte varit med oss i de norrländska skogarna så har hon fått följa med till de i Dalarna! Lite tomt hemma blev det förstås men vi passade på att vara hemifrån en del.

Den underbara familjen har inte bara blivit Ellas hundvakter utan även vår extra familj! Eftersom vi inte har några släktingar i krokarna så är det himla skönt att ha några i närheten som vi vet skulle ställa upp i vått och torrt om något skulle hända.

Hon frys int!

Som väntat så kom förstås våren av sig och det blev snö och kallt igen. I veckan har det blåst väldigt kyliga, fuktiga vindar som gör att man fryser genom märg och ben.
Folk har lite svårt att förstå hur jag har överlevt så länge i Norrland när jag klagar så mycket här nere över att det är kallt.
För att tydliggöra skillnaden hur man kan uppleva kylan så ska jag berätta vad som hände mig för nån vecka sen.

Det var en otroligt vacker vinterdag, solen började värma och jag tänkte att det var inte vad termometern visar som var sanningen. Den här dagen stod nog den på -15 men eftersom det var vindstilla och sol så upplevde jag det mer som -5. Jag avslutade min och Ellas morgonpromenad med Ica för att snabbt gå in och handla. Jag tycker inte om att lämna Ella utanför affären, samtidigt som det känns så himla onödigt att promenera dit utan att ta med henne. Jag gick in och hade nog inte varit borta längre än 3 min när jag stod i kassan.
Då kommer en dam in och säger till kassören:
- Nu sitter en hund här utanför, du får faktiskt ropa efter ägaren!
Jag blev orolig att det hade hänt Ella nåt eftersom det är min rädsla att någon ska vara dum med henne när de går förbi, så jag började rusa ut och sa: "det är min hund!".
Damen: "du förstår väl att du inte kan lämna den ute när det är -15 grader! (hon höll själv en liten, liten hund med lite päls under armen".
Jag kände mig lugnad av att det var det som var problemet och svarade: "Tack för omtanken men hon är uppvuxen i Umeå så hon klarar värre kyla än det här!"
Damen fnyste och gick.

Det är ju bra att "folk" faktiskt bryr sig men i det här fallet tog jag inte åt mig alls, vilket annars är vanligt att jag gör när jag får en tillrättavisning även om den är fel.

Ella och jag gick i alla fall hem och Ella "murvlade" som vanligt runt i snön på vägen hem så "hon frys int!"

En incident

Idag när jag var ute och gick med Ella kom jag på en liten händelse som utspelade sig på den tiden när hon var valp och jag tränade henne att inte springa för långt ifrån mig när hon var lös.
Det var vinter ute och plogkanterna var ganska höga. Ella sprang som vanligt i förväg och för att lära henne en läxa så la jag mig ner bakom en snökant vid en snöhög när hon inte hade koll på mig (det hela utspelade sig på en cykelbana, inte bilväg). Jag låg platt på magen så hon inte skulle se mig och väntade att hon skulle vända och komma tillbaka och undra vart jag tog vägen.
Så  hörde jag hur hon närmade sig, jag for upp och sa med den gladaste rösten jag kunde uppbringa:
-"Duktiiiiiiiiiiig! Kom till matte då!

Det var bara det att det var en cyklist som kom cyklande i snön och han såg minst sagt både förvånad och ganska rädd ut när jag hoppade upp...
Ella, hon stod lite längre fram och undrade nog vad jag höll på med, skrämma cyklister halvt från vettet...

Den där incidenten hade jag och en klasskompis väldigt kul åt ett bra tag!

Ella hos dag-matte

Inom loppet av en helg fick vi fina erbjudanden om både hundvakt och barnvakt utan egentlig ansträngning. Sånt gillas!

Ella är inte riktigt sig själv längre. Det går i perioder när hon är stressad och vet inte riktigt hur hon ska bete sig. Jag har varit hos veterinär för att kolla upp henne fysiskt. Alla prover ser bra ut och förklaringen jag får är att hon har tappat sin ställning i flocken och det är förvirrande för henne.
Det har aldrig varit särskilt jobbigt att lämna henne hemma, hon har tittat med "tänker-du-lämna-mig-ögonen" men sen gått och lagt sig. På senare tid har hon börjat skälla och yla så Noel tittar på mig och säger: "Ella lessen" när vi ska gå till förskolan.

Ja, det där känns ju inget vidare förstås och vi har känt oss lite maktlösa.

Men nu har en granne anmält att hon gärna tar han om Ella på dagarna när det behövs. I morse började följdaktligen inskolningen hos dag-matte. Det fina är att det känns som att vi gör dem en tjänst och inte tvärtom, snacka om win-win-situation!

Babyvakt

Ella har faktiskt också blivit ett år äldre under sommaren. Hon bär nu den högaktade åldern på nio år (63 hundår tydligen).
Jag hade hoppats att Noel skulle få många kompisar här i närheten när vi flyttade men än så länge är det Ella som har haft mest tur. Varje morgon träffas några ägare och deras hundar på en gräsyta väldigt nära vårt hus. Där får de busa av sig lite medan hussar och mattar står och skvallrar. Ella är inte så busig längre utan hon sätter sig fint vid fickorna där hon vet att hon får godis om hon tigger fint =).

När det gäller Noel så är det nog fortfarande lite hatkärlek där tror jag.. Hon tycker han är ganska jobbig som äter hennes mat och tar så mycket fokus från henne och ibland försöker hon göra sitt bästa för att göra sig påmind.
Men samtidigt så ligger hon ALLTID där han ligger och sover och markerar om någon annan hund kommer för nära vagnen.

Hon ligger oftast lös på gården och vi har trott att hon har hållit sig inom häckens gränser men tydligen har hon varit på uppdrag.
Vår granne berättade att när de hade sitt barnbarn på besök så hade hon hoppat över häcken och lagt sig vid den vagnen. Tyckte väl att den stod alldeles för oövervakad... Vi kanske måste bli liiiite tydligare på var hennes flock börjar och slutar...

Vilken helg!

Den här helgen var det planerat att mamma och pappa skulle komma ner och hälsa på. Vi hade tänkt sätta fart med målning av huset när vi skulle ha hjälp med passning av Noel och vädergudarna verkade ju vara med oss. Tyvärr bestämde mamma och pappa att de inte skulle komma och det kändes ju lite tråkigt på många sätt även om jag förstår varför.

Vi har i alla fall jobbat på så gott vi har kunnat men det blir ju lite mindre gjort när en ska supporta Noel. Man kan väl säga att vi har jobbat stenhårt under hans sovstunder! Så klart var han inte så sovsugen när vi höll på med massa spännande saker omkring honom, speciellt var vattenslangen mycket intressant.

Det var lite mer att tvätta och skrapa på huset än vi trodde så det har tagit i princip hela helgen så målningen får bli senare. Jag är väldigt tacksam att vi har källare istället för övervåning just nu.

Trots att det är rätt tråkigt att tvätta hus med en diskborste så har vi haft en riktigt mysig familjehelg. Alla har varit ute hela dagarna i det fantastiska vädret och Noel fick ta sig ett premiärdopp i sin uppblåsbara pool han fått av farmor och farfar. Det gillade han verkligen!

Till slut tog tröttheten överhand över nyfikenheten...

Vi har som sagt väldigt trevliga och hjälpsamma grannar som har kommit med glada tillrop titt som tätt under helgen.

Vi har en extra pratglad granne som vi gav några stenplattor till som låg och skräpade på vår tomt och som han behövde. Han blev så tacksam så i gengäld så städade han och fixade till ett förråd vi knappt visste att vi hade under bron så det blev så fint så fint! Sen tackade han OSS för att vi var "så lätta att ha att göra med"...?!

Husrapportering

Jag vet knappt var jag ska börja för det har gått en tid sen sist, mest på grund av att vårt internet inte har kommit igång som det ska. Men idag har jag utrustat mig med en dos tålamod mot datahaveri för jag har förstått att det finns de som saknar mitt skrivande. Även om jag skriver mest för min egen skull så är det ändå kul att höra att fler än jag hade en aning om uppsakattar mina rader =). Det svårt att veta eftersom jag inte direkt svämmar över av kommentarer...

Ja, nu är jag alltså "husfru" i Enskede och jag tror inte vi hade riktigt fattat vilket trevligt område vi skulle flytta till. Jag har aldrig blivit så väl mottagen och trevligt bemött någonsin när jag flyttat. Många är det som kommit och hälsat oss välkomna och det sträcker sig också utanför vårt kvarter och även här får vi flottera oss med kändisar =).

Huset och jag har verkligen klickat. Det är en riktig omställning att flytta från nybyggt till ett hus från 30-talet men än så länge så tycker jag det är lite charmigt med skeva dörrar och golv. Det blir nog mer tapetsering än vad vi trodde men med en svärfar som målare så känns det inte som nåt stort problem.

De här veckorna hittills har vi njutit av att ha en liten trädgård och försökt vara ute mycket. Vi har otroligt vackra träd som blommar för fullt och jag har läst att det är äppel- päron- plommon och bigaråträd men jag har ingen aning om vad som är vad än...

De som bodde här innan har lämnat en sandlåda och en gungställning så det känns väldigt barnvänligt.

Topp fem med Enskede.

1. Slipper bygget av gallerian (obeskrivligt härligt att höra fåglar istället för asfaltering!)

2. Huset med altan och trädgård.

3. Trevligt område/grannar.

4. Väldigt hundvänliga promenadstråk.

5. Här vet folk vilken sida man ska promenera på! Jag har mött gående, cyklister, mopeder m.m och INGEN har försökt gå förbi mig via diket. En vardagsirritation mindre!

Några små omställningsvårigheter:

1. Vi har tre ingångar till huset och det blir ett visst spring innan vi vet vilken vi ska använda när.

2. Det är faktiskt 3 minuter längre restid till centralen med tunnelbanan. Plus 10 minuters promenad för att komma till tunnelbanestationen. Vi bor alltså på landet...

3. Dåligt internet och än så länge bara 1:an 2:an och 4:an på tv:n... Vi bor verkligen på landet! ;-)

Orättvisa

Ella tycker det är SÅ orättvist att Noel får så roliga leksaker. Speciellt avundsjuk är hon på dem som piper... Men hon är duktig. Hon låter dem vara fast hon är ensam hemma!

Min hund och andra hundägare

Eftersom jag har hund är jag ute och går minst en timma varje dag. Jag försöker passa in promenaden så Noel ska ligga och sova i vagnen så jag får gå relativt ostört och ganska raskt. Jag lyssnar ofta på radio eller nåt annat så jag är helt avskärmad från omvärlden.
De flesta andra hundägare är precis som jag ute och rastar sin hund och får frisk luft.
Andra är ute med sin hund för att få lite social kontakt. De kan man snabbt känna igen för de har ofta sina hundar lösa och gör ingen som helst ansats att koppla dem när vi möts. Ibland så kommer förstås den lösa hunden fram och nosar på Ella och då vill hon gärna gå undan. Detta kan medföra ett väldigt trassel eftersom det är koppel, jag och numera barnvagn iblandat. Det kan ta en stund att trassla ut och då har den andra hundägaren fått sin öppning att börja prata. Har jag otur kan Noel vakna av att vagnen stannar och han hör röster. Har han då sovit en stund är det troligt att han vill komma upp ur vagnen, vilket väder det än är. Promenaden kan alltså ha blivit förstörd men har jag tur har jag fått ut en trevlig pratstund av det.
Sen finns det mindre roliga hundägare i mina trakter. Det är missbrukare som oftast har Rottweilerhundar. De försöker jag undvika så mycket som möjligt och går långa omvägar om jag upptäcker dem. Än så länge har inget hänt mer än att vissa hundar har gjort utfall mot oss, hur nära jag än håller Ella. Jag försöker tänka positivt att det är bra att de sköter sina hundar och är ute och rastar dem, men innerst inne skulle jag helst vilja att de gjorde det någon annanstans!
Sist men inte minst har vi kändisarna med deras hundar. Vissa verkar ju jättetrevliga så de skulle jag gärna vilja stanna och prata med en stund. Ja, då kanske jag ska bli en sån där som är ute efter social kontakt och släppa Ella lös och hoppas att hon tar kontakt med deras hundar…

Grått grått grått...

... är det i Stockholm nu. Vissa dagar ljusnar det aldrig känns det som. Ibland kan det till och med regna från sidan. Då måste man packa in Noel ordentligt i vagnen.

Och när man kommer hem måste man skölja av Ella som är alldeles smutsig.

Nattvandrare

Hos oss bor det en nattvandrare i form av en hund. För ett par veckor sen flyttade vi Noel till eget rum. Alla har varit nöjda med detta utom Ella. Hon tyckte nog att det var som allra bäst när hela flocken sov i samma säng, samma rum. Lätt att hålla reda på liksom. Nu vet hon inte riktigt var hon ska sova. Ska hon sova hos husse och matte som hon gjort i alla år eller ska hon sova hos den där lilla flockmedlemmen som verkar vara himla viktig? Ofta tar hon beslutet att sova i vardagsrummet mitt emellan. Det besvärliga är bara att precis när hon har bestämt sig så händer det ofta att den där lilla flockmedlemmen vaknar och matte eller husse kommer som ett skott.
Ja, då måste hon kolla vad de ska göra och sen kommer beslutsångesten igen…