Fisket

I år har Noel visat ännu mer intresse för att fiska. På grund av lite vatten har inte vi kunnat vara ute med båten i år. 

Men idag rodde vi drag med Pers båt och fick två fina abborrar som vi kunde röka. 

Första fångsten

Segertecken från den som drog upp fiskarna. 

Noel

Himlabacken

Grabbarna hade turen att få köra en fyrhjuling i år. 

Men det är ändå den HÄR skotern som det suktas mest efter. Noel klipper gräsmattan och Albin viker tvätt för att samla ihop pengar till att köpa den. 

Siksele

Kommer inte sommaren nån gång?!

Min karriär som frysande mamma-supporter är härmed inledd...

Fredagsmys med mormor

Lite dans löser det mesta

In på dansträningen gick en trött och grinig kille. 

Ut kommer en strålande glad och pigg kille. 

Jag känner så väl igen det 😊.

(Noels streetdance-lärare dansar bakom David Lindgren i Mellobidraget). 

Julen

I år var det återigen Umeås tur att stå värd för julfirandet. Eftersom Andreas med familj sent om sider bestämde sig för att åka ner till Göteborg, så blev det bara vår familj och mamma och pappa. Vi anlände till Torpet på eftermiddagen 23:e efter ett snabbt stopp i Gävle för "lilla julafton". Med lite vilja kunde vi skönja ett vitt täcke av snö, vilket gladde oss. 

Julaftonsmorgonen började med att tomten varit förbi och lämnat två paket. Tro det eller ej, inget som stod på önskelistan men som de ändå ville ha.

Smart tomte, konstaterades det. 

Förra gången vi firade jul i Torpet regnade det så mycket att det regnade in i huset. Därför var vi extra glada över att få en fantastisk vinterdag under julafton. En tur ner till isen visade att det var perfekt skridsko-is. Typiskt nog hade vi glömt hjälmarna hemma... Men, turligt nog tittade tomten lägligt förbi med två paket medan morfar förberedde grillningen. Förvåningen var stor när paketen visade sig innehålla hjälmar. Vilken TUR, och vilken smart tomte!  

Lyckan var stor när Stockholmsfamiljen, som är van att trängas, fick ha en hel sjö för sig själva. Tre timmar spenderades utomhus innan väntan på tomten började. Så kom tomten gående i skogen, så spännande. Men, han går förbi. Att "Det var ju synd" som Albin uttryckte det, tyckte vi nog alla. Men var tog han egentligen vägen?! Hade han ramlar i bäcken?

Efter en orimligt lång väntan dök då äntligen en annan tomte upp och ordningen var återställd. Paketutdelning och öppning under ordnade former blev det. Paketen innehöll fler saker som inte stod på önskelistan men som de ändå ville ha. Himla smart tomte! 

Efter paketutdelning blev det mat och försenad Kalle Anka-tittning. Så klart också testande av nya leksaker innan det var dags att knoppa in. 

Då kom funderingarna. Vad hade egentligen hänt med tomten som aldrig kom in? Inte låg han väl i bäcken och frös? Men löfte om att gå direkt och kolla dagen efter så somnade äntligen två nöjda barn in för natten. 

Mittenbilden: Var tog tomten vägen?!

Resten av julen tillbringades i stort sett på samma sätt: funderandes på vilken smart tomte det var, och skridskor på sjön. Inte en gång kändes det så långtråkigt att vi kände ett behov av stan och folk. 

Noel tränar läsläxa och jag vill att han ska förstå boken så jag ställer frågor. 

Jag: Så om han tar fram julklappar och vill skynda sig hem för att se Kalle Anka. Vilken dag tror du att han måste jobba då?

Noel: En måndag?

Jag (mycket förvånad): Men vilken dag tittar man på Kalle Anka?

Noel (tänker till): En TISDAG?!

Josåatt. 

Trodde faktiskt inte det skulle komma en generation som inte förknippar Kalle Anka med julafton. 

Men tydligen. Eller?

Höstlov

Höstlovet tillbringar vi i Umeå och Torpet.

Albin, Noel, Wilma och mormor

Väldigt roligt att springa på isen och knäcka den.

Albin, Noel, Wilma och morfar

Korvmiddag i Torpet

Albin

Noel bangade ur dörrknackningen men som tur var hänge kusin Wilma med.

Albin tyckte att han var en riktig läskig Dracula.

Men alla som öppnade dörren utbrast "Men så gullig!"

Noel och Axel

I Umeå har de byggt upp en parkour-park och det blev ju en riktig succé.

Vi besökte den två gånger med kompisarna Tyra och Axel.

Albin, Noel, Axel, Wilma och Tyra

Och lite fika efter, så klart! 

Noel tränar på poser till sitt framtida liv som popstjärna a la Eric Saade. 

Torpet

Tanken var nog egentligen bara att mellanlanda på Torpet men när vi kom dit var det en fin kväll. 

Barnen bad att vi skulle stanna en dag så vi bestämde oss för att göra det. 

Jag kom på att det var Noliamässan och vi kunde åka dit och provsitta på skotrar och fyrhjulingar. 

Man får ju ändra sina intresseområden när man får pojkar...

Lägligt nog hade de barnpassning. 

Alla inblandade var tacksamma för den servicen. 

Under den tiden frossade jag och Mattias i husbilar. Vi sprang in och ut och la märke till plus och minus i olika modeller. 

Så begav vi oss tillbaka till Torpet för den sista natten i Norrland - för denna gång! 

Kvällspromenad runt sjön. 

Vi fick lämna i solsken. 

Siksele

Två somrar har vi haft väldigt tur med vädret när vi varit i Siksele. Ganska snabbt förstod vi att så skulle fallet inte bli i år. 

Om inte solen skiner där kommer mygg, och den förhatliga sviarn som på beatällning. Små, små knott som driver en till vansinne! Det enda som hjälper är att göra upp eldar med mycket rök. 

Så det gjorde vi och det ena ledde till det andra så vi passade på att rensa både ris och träd runt husen. 

Alla hjälpte till att elda och klippa. 

Men vi kom oss även ut med kanoten.

Efterlängtad tur med morbror Per. 

Fiskelyckan var mycket god. 

Efter en vecka - med ösregn de sista två dagarna - och Noel i hög feber beslöt vi oss för att påbörja resan hemåt. 

Men det var med tårfyllda ögon, och löften om att försöka komma tillbaka snart vi rullade ut från skogen mot Torpet igen. 

Fördelen med husbil kontra husvagn är att förutom alla campingar man kan stanna på, så får man även övernatta på anordnade ställplatser. De ligger ofta mer centralt än campingarna (gärna vid hamnar om såna finns) och kan skilja sig med faciliteter. 

Kostar mellan 100 och 150 kr/dygn. 

Detta nyttjade vi en hel del i sommar, bl a i Lysekil, Halmstad, Västervik och Söderköping. 

Halmstads hamn

MÅNGA fina båtar har vi spanar in. 

Ibland stod vi grannar med såna här, husbilarnas Rolls Royce (Concorde).

I Söderköping, som för övrigt måste vara en av Sveriges mysigaste städer, gick vi så klart till Smultronställer och åt glass. Det tog ett tag att övertyga pojkarna att de faktiskt inte skulle ORKA en stor glass. 

Och efteråt gav de mig sig. 

De orkade inte ens sina "små".

Husbilssemesterns slut...

Ja, det blev en tråkig historia för min del. Huvudvärken som jag dragits med nådde sitt kulmen. 

Jag vaknade med sprängande huvudvärk  och gjorde mitt bästa för att bita ihop men efter jag själv nästan kräkts och stått och hjälpt Albin som kräktes av åksjuka så bröt jag ihop och skickade grabbarna på Kolmården utan mig. 

Meningen var att jag skulle komma efter men det gick inte. Jag låg kvar i husbilen hela dan - tacksam att jag hade den möjligheten. 

Men de verkade ha en bra dag ändå. 

Lite regn och åska hindrade ingen. 

Väntan på delfinshowen. 

Egentligen ville nog ingen åka hem, men med tanke på mitt huvud och kommande dagars väder åkte vi hemåt. 

I efterhand var det skönt att hinna få nån dag hemma att tvätta, jobba och packa om. 

Jag är övertygad om att migränen kom av blåsten. Så hädanefter tittar jag noga i väderapparna vilka vindar som väntas. 

Hade ingen aning om att jag är känslig mot det. 

Måste vara åldern. 

Little rock lake

Mattias 40-års present från mig var att han skulle få åka Zipline genom Småländska skogarna. 

På vägen dit hade grabbarna lördagsmys. 

Mitt ute i skogen finns detta arrangemang. Det märktes att det var under uppbyggnad. Jag tror att det kan bli riktigt bra framöver. 

Tyvärr kunde inte jag följa med på turen eftersom nån behövde passa barnen. 

Vi skickade iväg Mattis med ett svisch från det här tornet. 

Och under den 1,5 timmen han var borta plockades det blåbär. 

Dags att gå och se när han kom svischandes tillbaka genom skogen. 

Alla medresenärer verkade väldigt nöjda. 

Barnen och jag bestämde ganska snart att så fort Albin har åldern inne ska vi hit igen och åka familjebanan :-).

Tylösand

Vårt sista stopp på västkusten var Tylösand. 

11 dagar av konstant blåsande men sista dagen var det faktiskt normal sommarbris. 

Man ska aldrig säga aldrig men högst troligt kommer jag INTE flytta västerut. Får både tinnitus och migrän ju. 

Födelsedagen på Liseberg

Som vanligt firade jag min födelsedag på resande fot.

Eftersom det var speciellt det här året mötte mamma, pappa och min bror upp oss i Göteborg. 

Vi roade oss hela dagen. Drygt 17 000 steg senare stegade vi hem med nöjda fötter. 

Lysekil

Mer krabbfiske med kusiner och kusinernas kusiner. 

Och så färja med husbil, så spännande! 

Fina familjen

Mys i loftet på husbilen. 

Mattias myser i solen i Lysekil. 

(Bruna huset på toppen är svägerskans sommarnöje - fint!)

Premiär för krabbfiske

Det var kul!