Inte helt oväntat så attackerades Noel av förkylningen i natt. Det gick lika fort för honom som för mig. Han började knorra vid ett så jag hämtade honom till vår säng och han var lite kall eftersom han alltid sparkar av sig täcket. En timma senare låg jag bredvid ett glödhett element.
Efter tredagarsfebern i julas har vi viss rutin av det här att gå upp och ge honom Alvedon på natten, tur att det fanns hemma. Om jag inte visste andra som var sjuk efter helgkursen så skulle jag nog ha skyllt på Öppna förskolan igen och hållit mig långt borta från den i fortsättningen… Nu är det mysdressar på och tillbringa mycket tid i sängen ihopkurade som gäller för oss, DET är mysigt.
När jag var uppe i natt passade jag på att ta hostmedicin för jag har fått lite jobbig rethosta. Då kom jag och tänka på när mina värkar hade satt igång och jag fick åka till Huddinge och göra ett extra ultraljud för jag hade inte känt Noel röra på sig under senaste dygnet. Läkaren som gjorde ultraljudet sa att det stod i min journal att jag tog hostmedicin. Jag blev lite förvånad och svarade att jag inte tog det så ofta och absolut inte under graviditeten eftersom den innehåller morfin. Då var jag inte riktigt i form att tjafsa alltför mycket vad den kommentaren kom ifrån men nu i efterhand undrar jag vems journal han hade framför sig, eller om det står ”se upp, kan vara en hostmedicinmissbrukare” nånstans i min. Men jag fick överhuvudtaget inte så stort förtroende för den läkaren för han påstod att jag inte hade värkar och det kunde dröja en vecka till jag skulle föda- dumbom!
Jag är inte bitter…
onsdag 28 januari 2009
tisdag 27 januari 2009
Däckad
Snacka om att känna sig överkörd, alltså däckad, ha ha...
Febern ökade för varje timme igår och jag fick ondare och ondare i kroppen. Till slut hade jag ont från tandköttet ner till tårna. Jag var tvungen att ringa till Mattias och be honom komma hem så tidigt som möjligt för att ta ut Ella för jag kunde knappt ta mig ur sängen. Noel tyckte han hade världens tråkigaste mamma som bara ville ligga och leka.
Jag blir alltid ödmjuk inför livet när sånt här drabbar mig. Tänk, det finns faktiskt människor som har värk mer eller mindre varje dag.
Nu verkar dock allt ha brutit ut med full styrka så har jag tur så vänder det snart.
Vi ska ha besök av mamma och pappa i helgen och skulle vara tråkigt om jag eller nån annan av oss är sängliggande.
Febern ökade för varje timme igår och jag fick ondare och ondare i kroppen. Till slut hade jag ont från tandköttet ner till tårna. Jag var tvungen att ringa till Mattias och be honom komma hem så tidigt som möjligt för att ta ut Ella för jag kunde knappt ta mig ur sängen. Noel tyckte han hade världens tråkigaste mamma som bara ville ligga och leka.
Jag blir alltid ödmjuk inför livet när sånt här drabbar mig. Tänk, det finns faktiskt människor som har värk mer eller mindre varje dag.
Nu verkar dock allt ha brutit ut med full styrka så har jag tur så vänder det snart.
Vi ska ha besök av mamma och pappa i helgen och skulle vara tråkigt om jag eller nån annan av oss är sängliggande.
måndag 26 januari 2009
HUR gick det här till?!
Igårkväll satt jag i soffan och kände mig hur pigg som helst (om än lite öm i musklerna) och en minut senare var jag jättesnuvig. HUR kan det gå så fort?!
Idag är det fortsatt snuva och febervärk i kroppen. Tur jag hann vara med på hela kursen innan det bröt ut.
Stackars mig! *snörvel*
Idag är det fortsatt snuva och febervärk i kroppen. Tur jag hann vara med på hela kursen innan det bröt ut.
Stackars mig! *snörvel*
söndag 25 januari 2009
Tjejstyling, dag 2
Tjoho! Den här dagen blev mycket mer uppmuntrande och roligare för mig. Vi började med att repetera från gårdagen och det behövde jag. Stegen satte sig mycket bättre och jag kommer förhoppningsvis ihåg flera variationer efter tragglandet. Efter ett tag fick vi räkna ettor och fast jag aldrig har hållit på med sånt så var det inga problem, det känns liksom. Förmodligen det som har gjort att jag överlevt på dansgolvet, det har "känts bra". Innan lunch gjorde vi lite mystiska övningar till sången i musiken. Vi skulle dansa NÄR och HUR de sjöng, inte VAD det sjöng. Avancerat och något jag aldrig tänkt på förut. 
Sist var det koreografiövning. Vi blev indelade i fyra grupper och vi skulle hitta på egen koreografi och sen visa den för varandra. Mycket svårt att komma igång och lite stressigt att hinna få till det men väldigt lärorikt och kul även om det var lite jobbigt att visa upp det för en publik.
Så här snygga såg en grupp ut =). Ingen idé att leta efter mig där för jag är inte med i den här gruppen.
Känner mig härligt mör i kroppen efter att ha rört muskler som sällan används i helgen.
Nu hoppas jag bara att jag ska få användning av allt nytt jag har lärt mig när jag är ute och buggar. Längtar till nästa buggkväll... Kanske Skultuna om en vecka, vad chockad killarna ska bli ;-).
Natten ensam hemma gick bättre än väntat. Visst kändes det väääääldigt tomt i lägenheten när jag kom hem igår men jag gjorde en tidig kväll och sov riktigt gott utan att bli störd i 8,5 timme...
Men gissa om det var mysigt att krama om sin familj igen när jag kom hem idag?! =)
lördag 24 januari 2009
Tjejstyling, dag 1
Nu är då första kursdagen avslutad och det blev lite som jag befarade.
Kursledaren var en duktig tjej som dansat hela sitt liv och var väldigt inspirerande. Hon började med teori och hållningsövningar och visade exempel hur det kan se ut när det var fel och jag kände flera gånger ”hjälp, det där är säkert jag”.
Sen blev det en salig blandning av allt möjligt. Lite stegkombinationer, grundsteg i boogie woogie, armrörelser, taktövningar, energiövningar osv. För mig som inte alls är kursvan så blandades termer och steg lite snabbt ibland. Jag skulle nog behövt öva längre på vissa saker och hade svårt att slappna av och låta fantasin flöda.
Efter dagen kände jag mig lite deppad och funderade varför nån överhuvudtaget vill dansa med mig och hur jag klarat mig utan att kunna nåt alla år på dansgolvet. Utan partner vet jag inte ens hur jag gör en snurr.
Men trots en del negativa tankar för mig var det en trevlig dag med många trevliga tjejer. Jag hoppas att det faller lite mer på plats för mig efter morgondagen.
Även om jag bara får med mig tre saker från kursen så måste jag ju bli tre gånger så rolig på dansgolvet eftersom jag inte gjort nåt exta alls. Jag ska bara VÅGA!
Kursledaren var en duktig tjej som dansat hela sitt liv och var väldigt inspirerande. Hon började med teori och hållningsövningar och visade exempel hur det kan se ut när det var fel och jag kände flera gånger ”hjälp, det där är säkert jag”.
Sen blev det en salig blandning av allt möjligt. Lite stegkombinationer, grundsteg i boogie woogie, armrörelser, taktövningar, energiövningar osv. För mig som inte alls är kursvan så blandades termer och steg lite snabbt ibland. Jag skulle nog behövt öva längre på vissa saker och hade svårt att slappna av och låta fantasin flöda.
Efter dagen kände jag mig lite deppad och funderade varför nån överhuvudtaget vill dansa med mig och hur jag klarat mig utan att kunna nåt alla år på dansgolvet. Utan partner vet jag inte ens hur jag gör en snurr.
Men trots en del negativa tankar för mig var det en trevlig dag med många trevliga tjejer. Jag hoppas att det faller lite mer på plats för mig efter morgondagen.
Även om jag bara får med mig tre saker från kursen så måste jag ju bli tre gånger så rolig på dansgolvet eftersom jag inte gjort nåt exta alls. Jag ska bara VÅGA!
fredag 23 januari 2009
Kurs och seperationsångest
Redan fredag igen. Veckorna går så otroligt fort. Jag tycker jag har haft att göra hela tiden, haft saker inbokade hela veckan men ändå inte fått nåt gjort, konstigt!
I helgen är det äntligen dags för min tjejstylingkurs (och nu är det bugg vi pratar om, ingenting annat). Jag har sett fram emot den sen jag anmälde mig i november men nu börjar jag få kalla fötter. Vi skulle nämligen skicka ett mejl till kursledaren och berätta hur mycket vi dansat och vilka kurser vi har gått. Min meritlista blev INTE lång. En nybörjarkurs med militärerna i Umeå när jag var 14 år, och en fortsättningskurs när vi tragglade turer som jag kunde för några år sen här i Stockholm. Jag la till att jag även har dansat lite salsa för att fylla ut den lite.
Det slog mig att jag borde ha väldigt omoderna steg, om jag ens tar buggsteg? Jag kanske är en ”sån där” som TROR jag kan dansa men i själva verket kan jag ingenting och killarna tycker det är jobbigt släpa runt mig men håller god min? Jag tänker att jag kanske borde ha gått en ny grundkurs istället men det känns så tråkigt.
Dessutom har jag världens sämsta koordination. Att vifta med ben och armar åt olika håll är inte min grej. Jag skyller det på alla år på fotbollsplanen där hela kroppen vänds åt samma håll, dit bollen rullar…
Så, jag har insett att jag kommer vara sämst på kursen. Jag behöver absolut inte vara bäst och jag vet att det inte är en tävling men jag vill inte vara DÅLIG!
Mattias ska passa på att åka med Noel till Gävle i morgon och hälsa på. Kanske sover de över där och i så fall blir det min första natt utan Noel. Det är med blandade känslor jag tänker på det. Jag kommer naturligtvis längta ihjäl mig men samtidigt… tänk, jag kanske, kanske kan sova 8 timmar i sträck utan att vakna. Det har jag inte gjort på över ett år eftersom jag började sova dåligt i slutet av graviditeten. Tänk… 8 timmars sammanhängande sömn... vad pigg man borde bli =)
I helgen är det äntligen dags för min tjejstylingkurs (och nu är det bugg vi pratar om, ingenting annat). Jag har sett fram emot den sen jag anmälde mig i november men nu börjar jag få kalla fötter. Vi skulle nämligen skicka ett mejl till kursledaren och berätta hur mycket vi dansat och vilka kurser vi har gått. Min meritlista blev INTE lång. En nybörjarkurs med militärerna i Umeå när jag var 14 år, och en fortsättningskurs när vi tragglade turer som jag kunde för några år sen här i Stockholm. Jag la till att jag även har dansat lite salsa för att fylla ut den lite.
Det slog mig att jag borde ha väldigt omoderna steg, om jag ens tar buggsteg? Jag kanske är en ”sån där” som TROR jag kan dansa men i själva verket kan jag ingenting och killarna tycker det är jobbigt släpa runt mig men håller god min? Jag tänker att jag kanske borde ha gått en ny grundkurs istället men det känns så tråkigt.
Dessutom har jag världens sämsta koordination. Att vifta med ben och armar åt olika håll är inte min grej. Jag skyller det på alla år på fotbollsplanen där hela kroppen vänds åt samma håll, dit bollen rullar…
Så, jag har insett att jag kommer vara sämst på kursen. Jag behöver absolut inte vara bäst och jag vet att det inte är en tävling men jag vill inte vara DÅLIG!
Mattias ska passa på att åka med Noel till Gävle i morgon och hälsa på. Kanske sover de över där och i så fall blir det min första natt utan Noel. Det är med blandade känslor jag tänker på det. Jag kommer naturligtvis längta ihjäl mig men samtidigt… tänk, jag kanske, kanske kan sova 8 timmar i sträck utan att vakna. Det har jag inte gjort på över ett år eftersom jag började sova dåligt i slutet av graviditeten. Tänk… 8 timmars sammanhängande sömn... vad pigg man borde bli =)
Vem är mördaren?
Eftersom min sömn är lite sisådär just nu så är jag vaken ganska länge på kvällarna. För att inte ligga och fundera alltför mycket så brukar jag titta på tv innan jag somnar. Jag tycker om serien CSI som går på femman. Det är spännande att se hur de löser fallen och jag skulle gärna vilja vara kriminaltekniker själv och ta fast bovar genom att hitta de mest omöjliga spår som de lämnat efter sig.
Nu har det gått repriser på CSI Miami vid halv tolv på kvällen/natten som jag har sett varje kväll. Problemet är bara att jag är SÅ pigg när jag börjar se men efter första reklampausen börjar jag dala och efter andra pausen är jag i dvala och kämpar för att hålla mig vaken och vid sista somnar jag. Det är visserligen bra att serien får mig att koppla av men det innebär att jag har flera veckors olösta fall där jag inte vet vem som är mördaren. Jag tycker inte om att inte komma till avslut i saker och ting! Morrrr!!
Nu har det gått repriser på CSI Miami vid halv tolv på kvällen/natten som jag har sett varje kväll. Problemet är bara att jag är SÅ pigg när jag börjar se men efter första reklampausen börjar jag dala och efter andra pausen är jag i dvala och kämpar för att hålla mig vaken och vid sista somnar jag. Det är visserligen bra att serien får mig att koppla av men det innebär att jag har flera veckors olösta fall där jag inte vet vem som är mördaren. Jag tycker inte om att inte komma till avslut i saker och ting! Morrrr!!
torsdag 22 januari 2009
Mammagrupp...
... som jag numera måste lära mig att kalla mamma/pappagrupp. Idag vi var hembjudna till Sofia och Saga på go´fika. Det var första tillfället jag var med efter jul och det var så kul att träffas igen. Det har hänt ganska mycket med barnen utvecklingsmässigt. Nån kröp, nån ålade och Noel satt...
Han lyckades också känna lite väl hårdhänt på de båda flickorna så han fick båda att gråta. Han gillar att ta tag i näsor och det uppskattas inte av alla förstås.
Jag tog en promenad dit och hem och tycker att vagnen går så tungt, blev alldeles svettig. Antingen har mina muskler förtvinat eller så beror det på att Noel väger över dubbelt så mycket nu som förut.
Han lyckades också känna lite väl hårdhänt på de båda flickorna så han fick båda att gråta. Han gillar att ta tag i näsor och det uppskattas inte av alla förstås.
Jag tog en promenad dit och hem och tycker att vagnen går så tungt, blev alldeles svettig. Antingen har mina muskler förtvinat eller så beror det på att Noel väger över dubbelt så mycket nu som förut.
onsdag 21 januari 2009
Vem har bytt ut min son?!
Idag skulle vi haft besök av en kollega till mig men hon kände sin inte pigg och ville inte smitta ner oss så hon stannade hemma. Jag tog ett snabbt beslut att passa på att gå till Öppna förskolan för en liten sångstund. Jag har inte varit där på länge för jag har inbillat mig att vi har blivit sjuka av att vara där. Tanken slog mig innan vi gick dit att det kan vara dumt att utmana ödet nu när vi är så friska igen men... ska man tänka så blir man väldigt innesittandes.
Noel brukar som sagt vara ganska reserverad när vi är bland folk men idag var det en helt annan person jag hade med mig igen. Han log, pratade och skull STÅ på sångstunden och skulle GÅ (när jag håller i honom) när sången var över. Vi gick runt, runt och tittade på grejer och pratade med mammor och pappor. Jag kom plötsligt på när jag var där och såg alla pyttesmå bebisar att jag och Noel inte får gå dit på onsdagar så länge till eftersom de har en 10 månadersgräns.
Noel brukar som sagt vara ganska reserverad när vi är bland folk men idag var det en helt annan person jag hade med mig igen. Han log, pratade och skull STÅ på sångstunden och skulle GÅ (när jag håller i honom) när sången var över. Vi gick runt, runt och tittade på grejer och pratade med mammor och pappor. Jag kom plötsligt på när jag var där och såg alla pyttesmå bebisar att jag och Noel inte får gå dit på onsdagar så länge till eftersom de har en 10 månadersgräns.
Innan vi gick tittade jag i klädlådan och gjorde ett sånt fynd. Tuffa jeans som knappt såg använda ut för 30 kr. Jag är inte så förtjust i att handla begagnat men nu slog jag till. Jag hade dock bara pengar med till kaffet så jag fick handla på krita. Det innebär att jag måste dit nästa onsdag också, nån som vill med?!
tisdag 20 januari 2009
Kontroll igen...
Har just varit på BVC för en kontroll av Noel. Sköterskan tycker fortfarande att han är för liten och säger till mig att försöka ge honom mer mat och mycket olja i maten. Jag tycker det är konstigt eftersom kinderna hänger och han är ganska tjock i övrigt. Hur rund ska han vara egentligen?!
Sen frågade hon hur han sover och jag berättade hur jobbigt det har varit en period och frågade om hon hade nåt bra råd att komma med. Så här sa hon:
"Du kan ju försöka låta honom ligga kvar i sängen och ge honom nappen".
Precis som att jag är vaken 1-3 timmar på natten på grund av att jag inte försöker med nappen?!
Jag kände att det var tur att jag inte gick dit när jag var som mest trött för då hade hon nog fått höra vad jag tycker om hennes råd.
Sen frågade hon hur han sover och jag berättade hur jobbigt det har varit en period och frågade om hon hade nåt bra råd att komma med. Så här sa hon:
"Du kan ju försöka låta honom ligga kvar i sängen och ge honom nappen".
Precis som att jag är vaken 1-3 timmar på natten på grund av att jag inte försöker med nappen?!
Jag kände att det var tur att jag inte gick dit när jag var som mest trött för då hade hon nog fått höra vad jag tycker om hennes råd.
måndag 19 januari 2009
Favorit i repris
En trevlig helg som blev fylld av familjemys, fest och sist men inte minst en danskväll.
Lördagen började stort med att vi upptäckte en liten tand skymta i Noels mun. Det är säkert en del av förklaringen till de sömnlösa nätterna vi har haft men som nu är över.
På kvällen var det dags för 30-årsfest. Jag är så glad att jag får umgås med den yngre generationen ibland ;-). Det var en väldigt bra planerad kväll med god mat och roliga lekar även om jag som tävlingsmänniska vill reklamera tävlingsredskapet jag fick. Känner inte att mina talanger kom till sin rätt...
En trevlig kväll som gick alldeles för fort!
Igår var det sen dags för Shake i Skultuna igen. När jag var där innan jul hade jag den bästa danskvällen på väldigt, väldigt länge och det är alltid svårt att toppa såna kvällar. Såg på en gång när jag kom dit att jag saknade några favoriter så jag fick ställa mig på sidan och spana efter nya. Ur dansvimlet kommer "Fridas bror" som jag försökte bjuda upp sist jag var ute men då var han upptagen. Säkert på strikt tillsägelse av Frida kom han och bjöd upp men i alla fall är det en fin gest och sånt gillar jag! Efter dansen med honom förstår jag att jag och Frida delar så många dansfavoriter. Om jag var fick föra skulle jag dansa som honom. Tyvärr kände jag mig lite ringrostig eftersom det är en sällsynt stil här nere i södern.
Resten av kvällen var fylld med bara bra danser även om jag stod några då och då. Eftersom jag numera prioriterar mina danskvällar tror jag att jag hellre åker 1,5 timme i bil till Skultuna än att åka 10 min tunnelbana till Mälarsalen.
Hur många dansskor? Tja, kvällen kom nog absolut upp till fyra dansskor av fem möjliga!
Lördagen började stort med att vi upptäckte en liten tand skymta i Noels mun. Det är säkert en del av förklaringen till de sömnlösa nätterna vi har haft men som nu är över.
På kvällen var det dags för 30-årsfest. Jag är så glad att jag får umgås med den yngre generationen ibland ;-). Det var en väldigt bra planerad kväll med god mat och roliga lekar även om jag som tävlingsmänniska vill reklamera tävlingsredskapet jag fick. Känner inte att mina talanger kom till sin rätt...
En trevlig kväll som gick alldeles för fort!
Igår var det sen dags för Shake i Skultuna igen. När jag var där innan jul hade jag den bästa danskvällen på väldigt, väldigt länge och det är alltid svårt att toppa såna kvällar. Såg på en gång när jag kom dit att jag saknade några favoriter så jag fick ställa mig på sidan och spana efter nya. Ur dansvimlet kommer "Fridas bror" som jag försökte bjuda upp sist jag var ute men då var han upptagen. Säkert på strikt tillsägelse av Frida kom han och bjöd upp men i alla fall är det en fin gest och sånt gillar jag! Efter dansen med honom förstår jag att jag och Frida delar så många dansfavoriter. Om jag var fick föra skulle jag dansa som honom. Tyvärr kände jag mig lite ringrostig eftersom det är en sällsynt stil här nere i södern.
Resten av kvällen var fylld med bara bra danser även om jag stod några då och då. Eftersom jag numera prioriterar mina danskvällar tror jag att jag hellre åker 1,5 timme i bil till Skultuna än att åka 10 min tunnelbana till Mälarsalen.
Hur många dansskor? Tja, kvällen kom nog absolut upp till fyra dansskor av fem möjliga!
fredag 16 januari 2009
Solberoende
Så fort solen tittar fram så blir jag så mycket mer full av energi. Jag tar tag i saker som har legat länge och hinner med så mycket mer. Idag har jag till exempel dammsugit, torkat golv och lister, tvättat barnvagnsmattan (mattan som jag ställer barnvagnen på när jag kommer in och som får ta emot den värsta smutsen) och gjort lite andra hushållssysslor utan att tycka det var speciellt tråkigt.
På promenaden behövde jag bara irritera mig en gång på mötande men inte ens det fick ner mitt solskenshumör =).
Nu ska jag njuta av att det är helg. Fast jag inte jobbar tycker jag det är så mysigt med helg. Då kan vi göra lite familjeaktiviteter och den här helgen är det även planerat för 30- årsfest på lördag och dans på söndag.
Behöver jag säga att Noel sov hela natten igen?
På promenaden behövde jag bara irritera mig en gång på mötande men inte ens det fick ner mitt solskenshumör =).
Nu ska jag njuta av att det är helg. Fast jag inte jobbar tycker jag det är så mysigt med helg. Då kan vi göra lite familjeaktiviteter och den här helgen är det även planerat för 30- årsfest på lördag och dans på söndag.
Behöver jag säga att Noel sov hela natten igen?
Var går du?!
Ibland kan jag börja irritera mig på småsaker och då har jag svårt att sluta tänka på dem och irriterar mig ännu mer nästa gång det händer och till slut är jag så irriterad så jag håller på att sprängas. En sån sak som jag gått och byggt upp till explosionsrisk är hur folk envisas att gå förbi mig när jag är ute och går.
Jag är uppfostrad att när man går på landsväg går man på VÄNSTER sida, annars blir man påkörd, så är det bara. Som hundägare blir man uppmanad att lära hunden att gå på VÄNSTER sida för att inte den ska bli påkörd. Det här var inget jag behövde irritera mig på alls så länge jag bodde i Umeå för där verkade alla följa samma regler som mig även när man promenerar på en gångbana.
Men, här i Stockholm där man till och med har oskrivna regler var man står i rulltrappan går man lite som man vill på gångbanorna.
Så här ser det alltså ut: jag går på min promenad med Ella på vänster sida, gärna i diket, jag går på kanten av gångbanan med barnvagnen för att ta så lite plats som möjligt. Så möter vi några som konstigt nog går på höger sida, alltså möts vi på samma sida, men för de flesta är det naturligt att ta ett steg ut så de går förbi oss på gångbanan och då flyter ju allt ganska smidigt. MEN så händer det… minst en gång varje promenad möter jag någon som håller sig kvar på kanten. Första gångerna blev jag mycket förvirrad och det blev en lite ”dans” innan nån av oss gick undan. Nu, efter 3 år så går jag principfast framåt eftersom mitt ekipage är jobbigt att gå undan med och om då den mötande personen är lika fast i sina principer så får den gå förbi oss i diket med en hund snusande på sig! Det konstiga är att de sen blänger på MIG?!
Jaha, en bagatell tycker säkert ni men alla som jag har varit ute och gått med reagerar precis likadant:
”Måste de verkligen gå förbi på insidan?!”.
Jag skulle hemskt gärna vilja få rätt i den här frågan men när jag försökte hitta regler för det här så står det så här på Transportstyrelsens hemsida:
Det finns inga generella regler om vilken sida gående ska använda på en gångbana, en gångväg eller en gång- och cykelväg. Lokalt kan det finnas föreskrifter om detta och de är då utmärkta med vägmärken
De viktigaste trafikreglerna för gående är:
- Gående ska använda gångbanan eller vägrenen. Om det inte finns sådana används cykelbanan eller körbanan.
- Gående som använder vägrenen eller körbanan ska om möjligt gå längst till vänster i färdriktningen.
Ja, snart är det dags för mig att bege mig ut i solen på promenad... tro om jag kommer slippa bli irriterad idag?!
Jag är uppfostrad att när man går på landsväg går man på VÄNSTER sida, annars blir man påkörd, så är det bara. Som hundägare blir man uppmanad att lära hunden att gå på VÄNSTER sida för att inte den ska bli påkörd. Det här var inget jag behövde irritera mig på alls så länge jag bodde i Umeå för där verkade alla följa samma regler som mig även när man promenerar på en gångbana.
Men, här i Stockholm där man till och med har oskrivna regler var man står i rulltrappan går man lite som man vill på gångbanorna.
Så här ser det alltså ut: jag går på min promenad med Ella på vänster sida, gärna i diket, jag går på kanten av gångbanan med barnvagnen för att ta så lite plats som möjligt. Så möter vi några som konstigt nog går på höger sida, alltså möts vi på samma sida, men för de flesta är det naturligt att ta ett steg ut så de går förbi oss på gångbanan och då flyter ju allt ganska smidigt. MEN så händer det… minst en gång varje promenad möter jag någon som håller sig kvar på kanten. Första gångerna blev jag mycket förvirrad och det blev en lite ”dans” innan nån av oss gick undan. Nu, efter 3 år så går jag principfast framåt eftersom mitt ekipage är jobbigt att gå undan med och om då den mötande personen är lika fast i sina principer så får den gå förbi oss i diket med en hund snusande på sig! Det konstiga är att de sen blänger på MIG?!
Jaha, en bagatell tycker säkert ni men alla som jag har varit ute och gått med reagerar precis likadant:
”Måste de verkligen gå förbi på insidan?!”.
Jag skulle hemskt gärna vilja få rätt i den här frågan men när jag försökte hitta regler för det här så står det så här på Transportstyrelsens hemsida:
Det finns inga generella regler om vilken sida gående ska använda på en gångbana, en gångväg eller en gång- och cykelväg. Lokalt kan det finnas föreskrifter om detta och de är då utmärkta med vägmärken
De viktigaste trafikreglerna för gående är:
- Gående ska använda gångbanan eller vägrenen. Om det inte finns sådana används cykelbanan eller körbanan.
- Gående som använder vägrenen eller körbanan ska om möjligt gå längst till vänster i färdriktningen.
Ja, snart är det dags för mig att bege mig ut i solen på promenad... tro om jag kommer slippa bli irriterad idag?!
torsdag 15 januari 2009
Kan det vara över?
Nu har äntligen Noel sovit två nätter i rad utan att vara vaken 2-3 timmar mitt i. Han vaknar go, glad och pratsam. Hela dagen är han sen jättemysig.
Det stämmer väldigt bra med att det kan ha varit en utvecklingsfas för jag tycker att han har blivit ännu mer med nu. Vi kan busa mer tillsammans, det har kommit många nya ljud och han har lättare till skratt.
Tack och lov att jag hade läst vad det kunde bero på för det har varit lite jobbigt med denna konstanta jättesömnbrist. Fast han inte sovit på nätterna så har han inte heller sovit på dagarn så det har varit liten chans att sova ikapp. Jag kommer aldrig mer att klaga över att vara "normaltrött". Nu är det bara att hålla tummarna att det är över men även om det inte är det så har jag i alla fall återhämtat mig så jag orkar några vaknätter till... =).
Idag har vi varit i Globen igen (det ligger så passande mitt emellan oss) och umgåtts med Anna och Hugo. Vi strosade runt lite i affärer och åt lunch tillsammans, väldigt trevligt!
Det stämmer väldigt bra med att det kan ha varit en utvecklingsfas för jag tycker att han har blivit ännu mer med nu. Vi kan busa mer tillsammans, det har kommit många nya ljud och han har lättare till skratt.
Tack och lov att jag hade läst vad det kunde bero på för det har varit lite jobbigt med denna konstanta jättesömnbrist. Fast han inte sovit på nätterna så har han inte heller sovit på dagarn så det har varit liten chans att sova ikapp. Jag kommer aldrig mer att klaga över att vara "normaltrött". Nu är det bara att hålla tummarna att det är över men även om det inte är det så har jag i alla fall återhämtat mig så jag orkar några vaknätter till... =).
Idag har vi varit i Globen igen (det ligger så passande mitt emellan oss) och umgåtts med Anna och Hugo. Vi strosade runt lite i affärer och åt lunch tillsammans, väldigt trevligt!
onsdag 14 januari 2009
En liten huligan
Noel har inte gjort några som helst ansträngningar till att börja krypa. Så fort vi lägger honom på magen så blir han så arg och vänder sig direkt till rygg. Jag har legat på golvet och försökt locka med än det ena än det andra men det går inte... Han vill sitta, och det kan han gärna göra länge. Om han inte når några leksaker så struntar han helt enkelt i dem.
Vår lilla huligan...
BVC rekommenderar inte gåstol för det ska hämma gåutvecklingen men Noel älskar att vara i den. Han springer/hoppar fram och fort går det! Då blir han väldigt nyfiken och undersökande och är överallt. Jag har tänkt att vi måste lära honom att vissa saker får man inte göra men jag har insett att vi måste välja våra strider för han har definitivt fått min envishet. Det slits, pillas och dras överallt. Ju tystare han är desto mer förbjudet område är han förstås på.
Ella däremot tycker gåstolen är sådär. Noel blir så glad när han ser henne och sätter fart efter. Som med alla barn är ju vatten- och matskålarna väldigt intressanta och står Ella där och äter är det oemotstådligt. Vi har flyttat hennes skålar så hon i alla fall ska få äta ifred.
Vår lilla huligan...
Shopping på Globen
För första gången på över 6 veckor sov Noel en natt utan att vara vaken 2-3 timmar så han vaknade på ett strålande humör och pratade, och pratade och pratade. Jag hade planerat en shoppingdag på Globen och jag kunde inte ha valt en bättre dag. Jag kunde uträtta alla mina ärenden medan Noel låg i vagnen och pratade, sög på fötterna och pratade. Han pratade med mig, med folk som gick förbi och alla kassörskor. När vi satt på ett fik och skulle ha lunchpaus så hade han så mycket att berätta att det var mer än ett leende som vändes åt vårt håll. För mig var det ovant för han har varit lite reserverad när vi varit på nya platser eller träffat folk han inte känner igen.
Min klädshopping gick som vanligt sådär. Jag hade tänkt hitta nåt att ha på mig på lördag när jag ska på 30- årskalas men som väntat hittade jag ingenting.
Det är ju en hel del rea nu och är man en S eller XS så kan man verkligen göra fynd. På JC hittade jag två sommarlinnen i M (det enda som fanns i M) för 29 kr/st. Jag slog till och köpte utan att prova för det var så billiga. När jag skulle betala kostade det 29 kr för båda, det kallar jag fynd!
För att inte komma hem med alltför mycket pengar kvar så köpte jag en ny fin mobil innan jag gick hem =).
Min klädshopping gick som vanligt sådär. Jag hade tänkt hitta nåt att ha på mig på lördag när jag ska på 30- årskalas men som väntat hittade jag ingenting.
Det är ju en hel del rea nu och är man en S eller XS så kan man verkligen göra fynd. På JC hittade jag två sommarlinnen i M (det enda som fanns i M) för 29 kr/st. Jag slog till och köpte utan att prova för det var så billiga. När jag skulle betala kostade det 29 kr för båda, det kallar jag fynd!
För att inte komma hem med alltför mycket pengar kvar så köpte jag en ny fin mobil innan jag gick hem =).
lördag 10 januari 2009
Jag lever, med hustankar
Antar att några undrar vad jag sysslar med när jag inte har tid att blogga?! Det har varit fullt upp med företagsplanering och social samvaro.
I torsdags tog vi en långpromenad med Annika och Gunnar från mammagruppen. Annika provade sin nya vagn som de köpt lagom till nu när Gunnars pappa ska vara hemma istället för Annika. Det känns som att hon kommer bli saknad i mammagruppen nu när hon går tillbaka till jobbet på måndag men jag hoppas samtidigt att Henning ska känna sig välkommen i samvaron om han vill!
Igår följde jag med Kicki och tittade på en lägenhet i Aspudden. Den kunde inte bli mer perfekt för henne så jag håller alla tummar jag har att hon ska "få" den!
Under kvällen blev jag så där trött, trött och trött igen med huvudvärk så det kändes bra att jag gjorde bort dansen tidigare i veckan för igår hade jag aldrig tagit mig iväg.
Det som också tar mycket tid i anspråk är att vi har nu kommit in i hustankar på allvar. Jag är uppvuxen i hus men sen jag flyttade hemifrån har jag inte varit särskilt sugen på att bo i hus igen. Men nåt hände så fort jag blev gravid med Noel. Jag kände nästan på en gång att jag förr eller senare ville ha en liten egen gräsplätt med sandlåda och gunga.
Kruxet är att vi inte riktigt vet vad vi vill ha... Ett radhus? Ett friliggande hus? Ett hus som är lagom stort för oss nu? Ett hus att "växa i"? Ett hus med liten tomt för nu när vi inte är trädgårdintresserade? Kommer vi bli trädgårdsintresserade och vilja ha en riktigt tomt? Vill vi renovera själva så vi får bestämma? Vill vi att "allt" ska vara klart så vi bara kan flytta in? Vill vi ha ett plan? Två plan? Övervåning eller källare?
VAR vill vi bo? Nära kommunikationer? I lugn och ro som kanske är bäst för Noel?
Ja en hel del att fundera på.
Fördelen som samtidig är nackdelen med att leta hus här i Stockholm är att utbudet är jättestort- OM man inte vet exakt vad man är ute efter...
Någon husägare som har nåt tips vad som är bra att tänka på och som kan avgränsa sökandet lite?
I torsdags tog vi en långpromenad med Annika och Gunnar från mammagruppen. Annika provade sin nya vagn som de köpt lagom till nu när Gunnars pappa ska vara hemma istället för Annika. Det känns som att hon kommer bli saknad i mammagruppen nu när hon går tillbaka till jobbet på måndag men jag hoppas samtidigt att Henning ska känna sig välkommen i samvaron om han vill!
Igår följde jag med Kicki och tittade på en lägenhet i Aspudden. Den kunde inte bli mer perfekt för henne så jag håller alla tummar jag har att hon ska "få" den!
Under kvällen blev jag så där trött, trött och trött igen med huvudvärk så det kändes bra att jag gjorde bort dansen tidigare i veckan för igår hade jag aldrig tagit mig iväg.
Det som också tar mycket tid i anspråk är att vi har nu kommit in i hustankar på allvar. Jag är uppvuxen i hus men sen jag flyttade hemifrån har jag inte varit särskilt sugen på att bo i hus igen. Men nåt hände så fort jag blev gravid med Noel. Jag kände nästan på en gång att jag förr eller senare ville ha en liten egen gräsplätt med sandlåda och gunga.
Kruxet är att vi inte riktigt vet vad vi vill ha... Ett radhus? Ett friliggande hus? Ett hus som är lagom stort för oss nu? Ett hus att "växa i"? Ett hus med liten tomt för nu när vi inte är trädgårdintresserade? Kommer vi bli trädgårdsintresserade och vilja ha en riktigt tomt? Vill vi renovera själva så vi får bestämma? Vill vi att "allt" ska vara klart så vi bara kan flytta in? Vill vi ha ett plan? Två plan? Övervåning eller källare?
VAR vill vi bo? Nära kommunikationer? I lugn och ro som kanske är bäst för Noel?
Ja en hel del att fundera på.
Fördelen som samtidig är nackdelen med att leta hus här i Stockholm är att utbudet är jättestort- OM man inte vet exakt vad man är ute efter...
Någon husägare som har nåt tips vad som är bra att tänka på och som kan avgränsa sökandet lite?
onsdag 7 januari 2009
Yesterday
Igår var jag på Yesterday och dansade. Det är ett mysigt ställe som ligger mot Vallentuna. Jag har inte varit där på ett tag så jag tog chansen igår fast det var Zlips som spelade (tillhör inte mina favoriter). Jag har upptäckt för mig passar det toppen att dansa tiden 18-22, jag är mycket piggare då än en vanlig danskväll 21-01.
Kvällen började sådär, före paus blev jag uppbjuden varje dans och det är ju ingenting man egentligen ska klaga på som tjej, som sagt. Men när dans efter dans blir att mer eller mindre att stappla omkring så tappar jag danssuget. Dock kom det några guldkorn som förgyllde den delen av kvällen. Efter paus fick jag välja själv och då fick kvällen ett rejält uppsving. Jag spanade in en kille som såg ut att vara jätteduktig på fox och helt plötsligt kom jag på att det var nog Fridas bror. Några danser senare dansade jag med Daniel (Fridas sambo) som verifierade saken. Jag tänkte dock att det var nog inte lönt att jaga honom eftersom han verkade eftertraktad. I slutet av kvällen kände jag mina skridskoben ta ut sin rätt så jag satte mig och vilade lite, då kom han gående förbi mig helt ledig?! Måste vara för bra för att vara sant... jag sprang efter och det var det också. Han var förstås bokad med tjejen i hörnet, typiskt!
Dock fick jag ett mycket trevligt avslut på kvällen med en favorit som jag känner mig otroligt buggsynkad med.
Jag ska inte vara alldeles för kritisk till Zlips men "vaod haor dou uonder blousen Rout" (på bryten amerikanska) är inte min favoritlåt...
Det är sällan jag når två toppar efter varann men den här kvällen får i alla fall tre dansskor av fem.
Kvällen började sådär, före paus blev jag uppbjuden varje dans och det är ju ingenting man egentligen ska klaga på som tjej, som sagt. Men när dans efter dans blir att mer eller mindre att stappla omkring så tappar jag danssuget. Dock kom det några guldkorn som förgyllde den delen av kvällen. Efter paus fick jag välja själv och då fick kvällen ett rejält uppsving. Jag spanade in en kille som såg ut att vara jätteduktig på fox och helt plötsligt kom jag på att det var nog Fridas bror. Några danser senare dansade jag med Daniel (Fridas sambo) som verifierade saken. Jag tänkte dock att det var nog inte lönt att jaga honom eftersom han verkade eftertraktad. I slutet av kvällen kände jag mina skridskoben ta ut sin rätt så jag satte mig och vilade lite, då kom han gående förbi mig helt ledig?! Måste vara för bra för att vara sant... jag sprang efter och det var det också. Han var förstås bokad med tjejen i hörnet, typiskt!
Dock fick jag ett mycket trevligt avslut på kvällen med en favorit som jag känner mig otroligt buggsynkad med.
Jag ska inte vara alldeles för kritisk till Zlips men "vaod haor dou uonder blousen Rout" (på bryten amerikanska) är inte min favoritlåt...
Det är sällan jag når två toppar efter varann men den här kvällen får i alla fall tre dansskor av fem.
måndag 5 januari 2009
Trött, trött, trött...
...är vad jag är just nu. Noel har kommit in i en period när han inte sover särskilt bra på nätterna. Det går som vanligt jättebra att lägga honom vid 19-tiden och då sover han ganska gott till 01-02 då nattvaket börjar. Han vaknar och skriker och jag brukar ta honom till vår säng och lägga honom mellan oss. Ibland somnar han om på en gång men många nätter har han legat vaken och skrikit/gnällt varvat med sovit fram till 06 på morgonen. Precis när vi fått honom lugn och jag nästan håller på somna om så vaknar han till och börjar gnälla igen... Jag förstår att sömn används som en tortyrmetod. Jag är så glad att han har haft den här perioden när det varit julledigt så jag och Mattias har kunnat dela på "jouren".
Han är precis 8,5 månad och jag har förstått att det ska vara en ordentlig utvecklingsfas nu, eller så är det tänder på gång (som folk har hävdat så fort han gnällt lite senaste 4 månderna). Nåja, jag hoppas att vad det än beror på att det går över ganska snart så alla får sova lite bättre på nätterna och jag blir pigg, pigg pigg igen!
Han är precis 8,5 månad och jag har förstått att det ska vara en ordentlig utvecklingsfas nu, eller så är det tänder på gång (som folk har hävdat så fort han gnällt lite senaste 4 månderna). Nåja, jag hoppas att vad det än beror på att det går över ganska snart så alla får sova lite bättre på nätterna och jag blir pigg, pigg pigg igen!
söndag 4 januari 2009
Främmande
I helgen har vi haft fint främmande från Umeå. Det var min mamma, min svägerska Tina och hennes dotter Elin som besökte oss. De flög ner i fredags men var framme ganska sent på grund av väskstrul så det blev bara lite kvällsfika, ordna sovplatser och sen i säng.
Mamma har tjatat om att hon vill prova att åka långfärdsskridskor så i lördags tog jag med henne och Elin ut på isen medan Tina var och fyndade på stan. Jag trodde det skulle bli svårt för mamma att åka eftersom hon bara har åkt på skridskor med taggar tidigare men hon klarade sig med bravur! Blev en härlig förmiddag på isen.
På kvällen var det tjejkväll och ”Disney on ice” som hägrade med middag innan. Tina ville gärna gå på Koh phangan och äta och där måste man vara ute i god tid för att få bord och det passade oss utmärkt. Vi fick bord på en gång och aktade oss för den starkaste maten. Det var ett tag sen jag var där men jag måste säga att det är ett ställe jag rekommenderar, mysigt med god mat. Det enda jag kanske kan klaga på var att bananspliten. Inte att den var dålig, nej, den var nog det bästa jag ätit på länge… men 77 kr?!
Sen bar det av mot Globen för titta på prinsessor som var temat för i år. Jag uppskattade showen mer än jag trodde faktiskt. Det var delar av de klassiska prinsess-sagorna som: Aladin (vilken är min favoritfilm så det kunde inte börja bättre), Lilla sjöjungfrun, Mulan, Törnrosa, Snövit, Skönheten & Odjuret och efter paus Askungen. När det var slut ville Elin så gärna fram och vinka till de fina prinsessorna i glittrande klänningar och vi hann precis fram till isen när de åkte av, typiskt!
Efter showen skildes vi åt för att de skulle lyxa till det och sova på hotell och jag åkte hem till mina grabbar.
Även om det var en ganska kort visit så var det mysigt att få spendera lite tid med min guddotter, vi bor lite för långt ifrån varann.
Mamma har tjatat om att hon vill prova att åka långfärdsskridskor så i lördags tog jag med henne och Elin ut på isen medan Tina var och fyndade på stan. Jag trodde det skulle bli svårt för mamma att åka eftersom hon bara har åkt på skridskor med taggar tidigare men hon klarade sig med bravur! Blev en härlig förmiddag på isen.
På kvällen var det tjejkväll och ”Disney on ice” som hägrade med middag innan. Tina ville gärna gå på Koh phangan och äta och där måste man vara ute i god tid för att få bord och det passade oss utmärkt. Vi fick bord på en gång och aktade oss för den starkaste maten. Det var ett tag sen jag var där men jag måste säga att det är ett ställe jag rekommenderar, mysigt med god mat. Det enda jag kanske kan klaga på var att bananspliten. Inte att den var dålig, nej, den var nog det bästa jag ätit på länge… men 77 kr?!
Sen bar det av mot Globen för titta på prinsessor som var temat för i år. Jag uppskattade showen mer än jag trodde faktiskt. Det var delar av de klassiska prinsess-sagorna som: Aladin (vilken är min favoritfilm så det kunde inte börja bättre), Lilla sjöjungfrun, Mulan, Törnrosa, Snövit, Skönheten & Odjuret och efter paus Askungen. När det var slut ville Elin så gärna fram och vinka till de fina prinsessorna i glittrande klänningar och vi hann precis fram till isen när de åkte av, typiskt!
Efter showen skildes vi åt för att de skulle lyxa till det och sova på hotell och jag åkte hem till mina grabbar.
Även om det var en ganska kort visit så var det mysigt att få spendera lite tid med min guddotter, vi bor lite för långt ifrån varann.
torsdag 1 januari 2009
Nytt år
Jaha, då är det första dagen på ett helt nytt år. Förra året var minst sagt spännande i och med att jag fick bli mamma och det känns som den händelsen blir svår att toppa under några år framöver. Men jag tycker ändå jag har en hel del saker att se fram emot. Till exempel att följa Noels fortsatta utveckling till en egen liten personlighet, solsemester i Turkiet och inte minst start av nytt företag- mycket spännande!
Upploppet inför det nya året blev en väldigt lyckad kväll. För tredje året i rad skålade vi in det nya året med våra vänner Micke och Anna. Det blev en varvning mellan mat, support av våra barn och invigning av julklappsspel. Kvällen gick som vanligt i rasande tempo och klockan var tre när vi kom i säng.
Kunde inte bli en bättre start!
Upploppet inför det nya året blev en väldigt lyckad kväll. För tredje året i rad skålade vi in det nya året med våra vänner Micke och Anna. Det blev en varvning mellan mat, support av våra barn och invigning av julklappsspel. Kvällen gick som vanligt i rasande tempo och klockan var tre när vi kom i säng.
Kunde inte bli en bättre start!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)