Det är lätt att klaga när nattsömnen är lite sidådär men idag ska jag faktiskt berätta hur bra vi har det just nu. För tillfället är vi inne i en period med rutiner som funkar toppen.
Våra dagar börjar oftast med att Noel vaknar nån gång mellan 05.30-08.00 i sin säng och vill ha uppmärksamhet. Då brukar vi gå och hämta honom till vår säng och samtidigt ta med en vällingflaska på vägen. Efter han druckit upp vällingen så somnar han om till halv åtta.
Om han är extra pigg och pratsam så tar Mattias upp honom en stund medan han gör sig klar för jobbet så de hinner umgås. Sen kommer han tillbaka med honom till sängen när han ska iväg och vi ligger och myser till ungefär halv nio.
Sömnrutinerna under dagarna är inte lika regelbundna. Oftast blir det nån sovstund från en halvtimma till en timma på både förmiddagen och eftermiddagen men ibland hoppar han över nån av dem utan problem.
Nu när han blivit mer aktiv så får han både lite gröt och välling innan det är sängdags och sen vid sju lägger vi honom i hans rum och säger godnatt och då kryper han ihop och somnar och sover hela natten.
När det blir så här bra slipper jag gå omkring och känna mig som en zombi av trötthet och går inte och lägger mig under dagen vilket gör att jag också sover mycket bättre på natten, perfekt helt enkelt!
måndag 30 mars 2009
lördag 28 mars 2009
Vilken trevlig dag!
Jag la ut en intresseanmälan till min föräldragrupp om att åka och bada på Eriksdalsbadet tidigare i veckan. Jag tänkte att det är dags att förbereda Noel på sommarbadning och det var länge sen vi slutade med babysimmet. Linda och George nappade på förslaget så igår träffades vi och tog en promenad till badhuset. Det gäller ju alltid att lägga upp en strategi så allt faller på plats med sömnperioder och mat så en promenad innan där Noel och George sov i vagnen blev det perfekta upplägget.
Åh, vilken mysig förmiddag det blev! Eftersom det var innan lunch så var det förhållandevis lite folk där och vi fick hela lekbassängen för oss själva och kunde mysa runt ordentligt en bra stund.
Det finns också ett äventyrsbad men vi tyckte att vattnet var så kallt i den bassängen så vi höll oss till plaskdammen bredvid och tittade på de lekande barnen på avstånd.
Det kändes som Noel tyckte det var jättekul men eftersom han skulle stå och gå mot kanten istället för att vara i vattnet så blev han så frusen att han till slut började hackade tänder. Lite mer hull på kroppen skulle nog inte skada inför sommarbaden i norrland...
Vi åt lunch tillsammans innan vi skildes åt och då började pojkarna visa att de var så där härligt slut som man själv brukar vara efter man simmat. Tack Linda och George att ni ville följa med! =)
Jag hade bett om hundvakt till Ella för att slippa stressa så jag gick in på Ringen och strosade runt ett tag innan jag tog en promenad hem i snöstorm...
var tog härliga våren vägen- igen?!
Åh, vilken mysig förmiddag det blev! Eftersom det var innan lunch så var det förhållandevis lite folk där och vi fick hela lekbassängen för oss själva och kunde mysa runt ordentligt en bra stund.
Det finns också ett äventyrsbad men vi tyckte att vattnet var så kallt i den bassängen så vi höll oss till plaskdammen bredvid och tittade på de lekande barnen på avstånd.
Det kändes som Noel tyckte det var jättekul men eftersom han skulle stå och gå mot kanten istället för att vara i vattnet så blev han så frusen att han till slut började hackade tänder. Lite mer hull på kroppen skulle nog inte skada inför sommarbaden i norrland...
Vi åt lunch tillsammans innan vi skildes åt och då började pojkarna visa att de var så där härligt slut som man själv brukar vara efter man simmat. Tack Linda och George att ni ville följa med! =)
Jag hade bett om hundvakt till Ella för att slippa stressa så jag gick in på Ringen och strosade runt ett tag innan jag tog en promenad hem i snöstorm...
var tog härliga våren vägen- igen?!
torsdag 26 mars 2009
Det finns alltid två sidor
Det är ju väldigt trevligt att vara hemma och ta hand om sitt barn men som med nästan allt annat så finns det även en annan mindre kul del man får på köpet. Mer eller mindre frivilligt så blir nog ofta den som är hemma både barnjungfru och hushållerska.
Just nu är jag inne i en period när jag är väldigt less på att utföra vissa hushållssysslor. Det kryper i kroppen på mig när jag måste stöka ur diskmaskinen till exempel...
Jag har funderat på varför det känns så jobbigt just nu och kommit fram till att det nog inte är så konstigt eftersom jag har räknat ut att jag har gjort det ca 210 gånger senaste året.
Jag har också diskat 750 vällingflaskor, torkat av bord och diskbänk ca 780 gånger och haft middagsmaten färdig minst 200 gånger.
Jag har sorterat tvätt, torktumlat och tagit hand om tvättkorgen cirka 100 gånger och dammsugit samma golv 156 gånger. Det är bara siffror men tänk en stund på dem... det är många gånger att göra tråkiga saker...
Jag tror det är såna här funderingar som gör att man känner sig redo att börja jobba igen samtidigt som man kanske längtar tillbaka till såna här saker när man väl börjar jobba igen!
Just nu är jag inne i en period när jag är väldigt less på att utföra vissa hushållssysslor. Det kryper i kroppen på mig när jag måste stöka ur diskmaskinen till exempel...
Jag har funderat på varför det känns så jobbigt just nu och kommit fram till att det nog inte är så konstigt eftersom jag har räknat ut att jag har gjort det ca 210 gånger senaste året.
Jag har också diskat 750 vällingflaskor, torkat av bord och diskbänk ca 780 gånger och haft middagsmaten färdig minst 200 gånger.
Jag har sorterat tvätt, torktumlat och tagit hand om tvättkorgen cirka 100 gånger och dammsugit samma golv 156 gånger. Det är bara siffror men tänk en stund på dem... det är många gånger att göra tråkiga saker...
Jag tror det är såna här funderingar som gör att man känner sig redo att börja jobba igen samtidigt som man kanske längtar tillbaka till såna här saker när man väl börjar jobba igen!
Skogen för mig själv
Idag blev det utflykt till Haninge och Tyrestaskogen igen och den här gången fick jag gå barnvagnsrundan alldeles för mig själv, förutom Noel och Ella så klart. Solen strålade från klarblå himmel och det är så härligt med VÅR. Noel sov i slutet på rundan så jag satte mig ner och solade i väntan på att han skulle vakna och snacka om att få en energiboost!
När han vaknade åkte vi vidare till farmor för att äta lunch. Vi blev kvar där ett par timmar för Noel hittade en alldeles egen klätterställning (rullatorn) som var hur kul som helst.
På vägen hem stannade jag till på några möbelaffärer för att få inspiration även om vi inte ska köpa så mycket nytt så är det alltid kul att titta.
När han vaknade åkte vi vidare till farmor för att äta lunch. Vi blev kvar där ett par timmar för Noel hittade en alldeles egen klätterställning (rullatorn) som var hur kul som helst.
På vägen hem stannade jag till på några möbelaffärer för att få inspiration även om vi inte ska köpa så mycket nytt så är det alltid kul att titta.
onsdag 25 mars 2009
tisdag 24 mars 2009
Ödet?!
Nu är det snart en månad kvar till flytt och i omgångar så planeras det så klart för huset. Jag är inte nån stor användare av Blocket men satt en kväll och tittade på diverse som man kan behöva när man bor i hus. Av en slump tittade jag under rubriken "bord och stolar" och studsade rätt upp i soffan när jag såg "våra" köksstolar till salu. Vi har tänkt flytta ut vårt nuvarande köksbord till matplatsen i vardagsrummet och då känns ju fyra stolar för lite, nog vill man ha fler gäster än så.
När jag ringde till Mio för nån vecka sen för att försöka få tag i fler stolar så upplystes jag om stolarna inte tillverkas längre... Måste ju varit ödet som gjorde att jag som aldrig tittar på blocket satt och tittade just den kvällen när stolarna las ut.
Jag var och hämtade dem igår och de var jättefräscha. Enda kruxet var bara att vi var tvugna att köpa alla fyra som de hade men då har vi ju reservstolar om olyckan skulle vara framme, eller om vi får många gäster =).
När jag ringde till Mio för nån vecka sen för att försöka få tag i fler stolar så upplystes jag om stolarna inte tillverkas längre... Måste ju varit ödet som gjorde att jag som aldrig tittar på blocket satt och tittade just den kvällen när stolarna las ut.
Jag var och hämtade dem igår och de var jättefräscha. Enda kruxet var bara att vi var tvugna att köpa alla fyra som de hade men då har vi ju reservstolar om olyckan skulle vara framme, eller om vi får många gäster =).
måndag 23 mars 2009
Veckohandlingsbesvär
Som jag har berättat förut så får vi varannan vecka en matkasse levererad till dörren. Den är fylld med råvaror för kompletta middagar i en vecka. Bra mat som är sammansatt av en dietist. Vill ni läsa mer om konceptet kan ni klicka här. Vi har funderat om vi ska fortsätta med det när vi flyttar för det känns lite dyrt ibland.
I veckan är en sån vecka när vi måste göra på det gamla hederliga viset, göra egen matlista (som sällan blir varken billig eller nyttig) och åka och handla. Vi hann inte åka tillsammans och handla i helgen utan det föll på min lott i förmiddags så jag packade in Noel i bilen och åkte iväg till Coop. Det är ganska trevligt att handla en förmiddag för det är ganska lite folk och man kan gå i lugn och ro och kommer sig fram dit man vill. Noel tycker också det är ganska kul att åka omkring i matvagnen och titta på saker.
Jag har tydligen blivit lite folkskygg sen jag började vara hemma för jag tycker självscanning är världens grej och det blir ordning och reda i kassarna.
Idag var det två varor som jag inte kunde scanna så jag fick ändå gå möta en kassörska. Typiskt nog så blev det kontroll av allt. Det innebär att jag måste packa upp alla varor för att packa ner dem IGEN. Tror ni att det blir samma fina ordning?! Vid det här laget börjar också Noel ledsna eftersom vagnen är stilla och han får inte se nåt nytt.
När allt är nedpackat igen huller om buller och jag lastat in det i bilen och åker hemåt så får jag inte köra in i garaget. På grund av bygget av gallerian står det lastbilar och blockerar infarten och det är kaos. Först måste jag stå stilla och vänta i en kvart och det är länge för en uttråkad bebis i baksätet, sen börjar lastbilarna backa så jag måste helt enkelt gå upp i rök... Efter en ganska svettig halvtimma är jag inne i garaget. Då ska jag bära Noel i en hand, bära 4 kassar och två blöjpaket i den andra och ta mig genom två astunga dörrar, in i en hiss, genom en dörr till för att sen ta mig in i lägenheten... När jag packar upp kassarna så upptäcker jag att de två varorna som inte gick att scanna inte kom med hem...
Behöver jag säga att jag börjar tycka att jag får mycket för de där pengarna som Linas Matkasse kostar?!
I veckan är en sån vecka när vi måste göra på det gamla hederliga viset, göra egen matlista (som sällan blir varken billig eller nyttig) och åka och handla. Vi hann inte åka tillsammans och handla i helgen utan det föll på min lott i förmiddags så jag packade in Noel i bilen och åkte iväg till Coop. Det är ganska trevligt att handla en förmiddag för det är ganska lite folk och man kan gå i lugn och ro och kommer sig fram dit man vill. Noel tycker också det är ganska kul att åka omkring i matvagnen och titta på saker.
Jag har tydligen blivit lite folkskygg sen jag började vara hemma för jag tycker självscanning är världens grej och det blir ordning och reda i kassarna.
Idag var det två varor som jag inte kunde scanna så jag fick ändå gå möta en kassörska. Typiskt nog så blev det kontroll av allt. Det innebär att jag måste packa upp alla varor för att packa ner dem IGEN. Tror ni att det blir samma fina ordning?! Vid det här laget börjar också Noel ledsna eftersom vagnen är stilla och han får inte se nåt nytt.
När allt är nedpackat igen huller om buller och jag lastat in det i bilen och åker hemåt så får jag inte köra in i garaget. På grund av bygget av gallerian står det lastbilar och blockerar infarten och det är kaos. Först måste jag stå stilla och vänta i en kvart och det är länge för en uttråkad bebis i baksätet, sen börjar lastbilarna backa så jag måste helt enkelt gå upp i rök... Efter en ganska svettig halvtimma är jag inne i garaget. Då ska jag bära Noel i en hand, bära 4 kassar och två blöjpaket i den andra och ta mig genom två astunga dörrar, in i en hiss, genom en dörr till för att sen ta mig in i lägenheten... När jag packar upp kassarna så upptäcker jag att de två varorna som inte gick att scanna inte kom med hem...
Behöver jag säga att jag börjar tycka att jag får mycket för de där pengarna som Linas Matkasse kostar?!
söndag 22 mars 2009
Vad gör jag egentligen?
Nu har jag avklarat mitt första jobbuppdrag på ett år och jag tänkte att det skulle passa att grotta ner mig lite i vad en "vuxendövtolk" egentligen gör på sitt jobb, för det är inte alldeles självklart för alla.
För att förklara vad jag gör måste jag börja med att nämna att det också finns nåt som heter "teckenspråks-och dövblindtolk" som tolkar till döva personer som har teckenspråk som sitt första språk. Teckenspråk är ett helt eget språk med sin egen grammatik och dialekter. Det är alltså INTE internationellt på något vis!
Det är många som tror att jag är teckenspråkstolk men det är jag inte.
Men, vad gör då jag? Jo, jag tolkar till dem som blivit döva eller hörselskadade efter språkinlärningen, de som har svenska som sitt första språk.
Om du skulle förlorat hörseln imorgon när du vaknar (jodå, det kan faktiskt hända över en natt även om det inte är så vanligt) så funkar det tyvärr inte så att du automatiskt har lärt dig teckenspråk och tycker att du tillhör den döva kulturen, utan du måste hitta nya sätt att kommunicera i det hörande samhället och på arbetet.
Det är nu jag kommer in i bilden. En vuxendövtolk kan tolka med flera metoder men de vanligaste är skrivtolkning och Tecken-Som-Stöd (TSS)-tolkning.
Skrivtolkning kan alla som kan läsa använda sig av på en gång utan nån längre inlärningsperiod. Det innebär att jag kopplar ett speciellt tangentbord till en dator och sen skriver jag fort som fan allt som sägs. Den som behöver läser då vad andra säger på en skärm framför sig.
I TSS har man lånat tecken och handalfabetet från teckenspråket men följer den svenska grammatiken. När jag tolkar med den metoden tar jag bara med mig mina händer och åker till rätt adress och "viftar" för glatta livet.
Ibland får jag göra både ock under samma uppdrag (dock inte samtidigt).
Jag följer inte nån speciell person utan kan beställas av vem som helst när och var som helst, inom vilka områden som helst.
Så, nu hoppas jag att du har förstått lite mer vad jag gör och idag skulle jag alltså skrivtolka för första gången på ett år.
När föreläsningen drog igång så måste jag säga att jag blev förvånad att skrivandet satt kvar i händerna. Vi skriver i stavelser, trycker ner flera tangenter samtidigt och hastigheten var väl inte riktigt som för ett år sen men, det som var absolut jobbigast var minnet... Den sista timman kände jag mig helt tom i huvet och kan inte fatta att nåt kom ut överhuvudtaget...
Summa sumarum blev det inte så illa som jag hade trott och det var mycket, mycket roligare än jag minns det! Kanske inte är så dumt med "sabbatsår" från jobbet ibland.
För att förklara vad jag gör måste jag börja med att nämna att det också finns nåt som heter "teckenspråks-och dövblindtolk" som tolkar till döva personer som har teckenspråk som sitt första språk. Teckenspråk är ett helt eget språk med sin egen grammatik och dialekter. Det är alltså INTE internationellt på något vis!
Det är många som tror att jag är teckenspråkstolk men det är jag inte.
Men, vad gör då jag? Jo, jag tolkar till dem som blivit döva eller hörselskadade efter språkinlärningen, de som har svenska som sitt första språk.
Om du skulle förlorat hörseln imorgon när du vaknar (jodå, det kan faktiskt hända över en natt även om det inte är så vanligt) så funkar det tyvärr inte så att du automatiskt har lärt dig teckenspråk och tycker att du tillhör den döva kulturen, utan du måste hitta nya sätt att kommunicera i det hörande samhället och på arbetet.
Det är nu jag kommer in i bilden. En vuxendövtolk kan tolka med flera metoder men de vanligaste är skrivtolkning och Tecken-Som-Stöd (TSS)-tolkning.
Skrivtolkning kan alla som kan läsa använda sig av på en gång utan nån längre inlärningsperiod. Det innebär att jag kopplar ett speciellt tangentbord till en dator och sen skriver jag fort som fan allt som sägs. Den som behöver läser då vad andra säger på en skärm framför sig.
I TSS har man lånat tecken och handalfabetet från teckenspråket men följer den svenska grammatiken. När jag tolkar med den metoden tar jag bara med mig mina händer och åker till rätt adress och "viftar" för glatta livet.
Ibland får jag göra både ock under samma uppdrag (dock inte samtidigt).
Jag följer inte nån speciell person utan kan beställas av vem som helst när och var som helst, inom vilka områden som helst.
Så, nu hoppas jag att du har förstått lite mer vad jag gör och idag skulle jag alltså skrivtolka för första gången på ett år.
När föreläsningen drog igång så måste jag säga att jag blev förvånad att skrivandet satt kvar i händerna. Vi skriver i stavelser, trycker ner flera tangenter samtidigt och hastigheten var väl inte riktigt som för ett år sen men, det som var absolut jobbigast var minnet... Den sista timman kände jag mig helt tom i huvet och kan inte fatta att nåt kom ut överhuvudtaget...
Summa sumarum blev det inte så illa som jag hade trott och det var mycket, mycket roligare än jag minns det! Kanske inte är så dumt med "sabbatsår" från jobbet ibland.
fredag 20 mars 2009
Varning för klyschigt inlägg!
I veckan har jag tillbringat mycket tid hemma med Noel och som jag skrev förut så är det så himla kul nu. Framför allt tycker jag det är så fantastiskt att vi verkligen kan kommunicera med varann och att jag (för det mesta) förstår vad han vill.
Lite klyschit måste jag skriva att jag inte förstod innebörden att vara mamma innan jag fick honom. Allt det praktiska hade jag nog greppat ganska bra men känslan i magen när jag får ett stort och öppet leende när vi tittar på varann, eller när jag hör det gurglande skrattet, den känslan ÄR speciell...
torsdag 19 mars 2009
Vår, eller?!
Igår hade vi en fantastisk vårdag här i Stockholm och efter promenaden satte jag mig på en bänk för att vända ansiktet mot solen och det värmde på riktigt bra. Det är sällan jag får sitta nån längre tid ifred och så var det även igår. Ganska snart hade vi sällskap av en äldre, pratsjuk förmodligen ensam herre men eftersom han i alla fall var nykter så satt jag kvar och pratade med honom en stund. Ella fick mest uppmärksamhet av honom och hon njöt i fulla drag att bli klappad och kliad utan en som ledsnar i första taget.
Idag när vi skulle ta en promenad med Linda och George i mammagruppen fick vi gå första biten i hagel och blåst, inte alls lika behagligt och det kändes som vinter. En timma senare hade vi vår med strålande sol igen... Inte lätt att klä sig måste jag säga.
Idag när vi skulle ta en promenad med Linda och George i mammagruppen fick vi gå första biten i hagel och blåst, inte alls lika behagligt och det kändes som vinter. En timma senare hade vi vår med strålande sol igen... Inte lätt att klä sig måste jag säga.
tisdag 17 mars 2009
Dagarna hemma
Nu börjar Noel närma sig ett år och det har fått mig att tänka tillbaka hur det har varit att vara hemma hela dagarna. Jag hade en farhåga att jag skulle klättra på väggarna ganska snart och vilja tillbaka till jobbet. Så har det inte varit, jag tycker jag har haft det ganska fullt upp i perioder så det har inte alls varit så långtråkigt och jag har inte alls känt mig ensam som jag befarade.
Visst, alla dagar har verkligen inte varit ett rosaskimmer. Vissa dagar har jag mest känt mig som en hushållerska som har städat, fixat mat, torkat bordet, tvättat, fixat mat, torkat bordet, plockat, fixat mat och torkat bordet.
På senare tid har jag också börjat se fram emot att tolka igen. Jag hoppas att min längtan stillas en aning när jag nu ska gå ut och jobba lite extra på kvällar och helger.
Men just nu tycker jag det är urmysigt att vara hemma med Noel. Det har hänt mycket i utvecklingen sista tiden och ibland ser jag en tydlig utveckling från dag till dag.
Han har numera fyra tänder att tugga med och han är väldigt intresserad att smaka på ALLT som vi äter.
Eftersom han fortfarande hatar att vara på mage så kryper han inte. Han studsar istället fram på rumpan. Detta tar ju lite tid så det kan vara väldigt frustrerande för honom. Roligaste tycker han det är när vi går med honom. Han har väldigt bra banlans men är på tok för feg för att ge sig ut på egna äventyr utan en trygg hand att hålla i.
Sista tiden har han också blivit väldigt verbal. Han har utvecklat ett riktigt da-da-språk som han pratar och pratar. Sista dagarna har vi också samma konversation så fort jag lämnar rummet och han inte ser mig:
- Mammaa!? (med betoning på sista stavelsen)
- jaa?
- mammaa?!
- jaa?!
- mammaa?!
- jaa?
- .... (tyst)... pappaa?!
- han är på jobbet...
-... (tyst igen).... mammaa?!
Så här "pratar" vi med varann flera gånger per dag och det är urkul tycker jag så jag är inte alltför ledsen just nu att jag ska vara hemma till och med sista oktober.
Visst, alla dagar har verkligen inte varit ett rosaskimmer. Vissa dagar har jag mest känt mig som en hushållerska som har städat, fixat mat, torkat bordet, tvättat, fixat mat, torkat bordet, plockat, fixat mat och torkat bordet.
På senare tid har jag också börjat se fram emot att tolka igen. Jag hoppas att min längtan stillas en aning när jag nu ska gå ut och jobba lite extra på kvällar och helger.
Men just nu tycker jag det är urmysigt att vara hemma med Noel. Det har hänt mycket i utvecklingen sista tiden och ibland ser jag en tydlig utveckling från dag till dag.
Han har numera fyra tänder att tugga med och han är väldigt intresserad att smaka på ALLT som vi äter.
Eftersom han fortfarande hatar att vara på mage så kryper han inte. Han studsar istället fram på rumpan. Detta tar ju lite tid så det kan vara väldigt frustrerande för honom. Roligaste tycker han det är när vi går med honom. Han har väldigt bra banlans men är på tok för feg för att ge sig ut på egna äventyr utan en trygg hand att hålla i.
Sista tiden har han också blivit väldigt verbal. Han har utvecklat ett riktigt da-da-språk som han pratar och pratar. Sista dagarna har vi också samma konversation så fort jag lämnar rummet och han inte ser mig:
- Mammaa!? (med betoning på sista stavelsen)
- jaa?
- mammaa?!
- jaa?!
- mammaa?!
- jaa?
- .... (tyst)... pappaa?!
- han är på jobbet...
-... (tyst igen).... mammaa?!
Så här "pratar" vi med varann flera gånger per dag och det är urkul tycker jag så jag är inte alltför ledsen just nu att jag ska vara hemma till och med sista oktober.
måndag 16 mars 2009
Dans i Skultuna
Igår var det dags för en danskväll igen. Jag var rätt så laddad eftersom jag gillar Skultuna och jag gillar Shake. Men tyvärr gick nåt fel... Det blev inte alls en sån kul kväll som jag hade hoppats på. Förmodligen berodde det på mig, jag tappade min energi nånstans på vägen dit skulle jag tro. Jag kan inte riktigt ta på vad det var som saknades för jag dansade hela kvällen och det var trevliga danser men jag tyckte inte ens att Shake var riktigt lika bra som vanligt. Jag upplevde att de hade probelm att komma igång med att spela efter nästan varje dans.
Nä, den här danskvällen blir inget jag lägger på minnet till mina framtida dansmemoarer. Den får bara två dansskor av fem möjliga.
Nä, den här danskvällen blir inget jag lägger på minnet till mina framtida dansmemoarer. Den får bara två dansskor av fem möjliga.
torsdag 12 mars 2009
Lägenheten såld!
Hurra! Lägenheten är såld så nu kan vi blicka framåt till vår första vår och sommar med hus, altan och trädgård.
tisdag 10 mars 2009
Hemma igen
Jodå, vi kom oss hem idag, bara 45 minuter försenade. Noel somnade som sist på väg ut till startbanan och sov precis hela resan, det var knappt jag kunde väcka honom när vi skulle kliva av planet. Det blev som väntat ett kärt återseende med pappa på Bromma.
Även Ella fick sig glädjetjut när han fick syn på henne när vi kom hem trots ganska våldsamma svansviftningar från hennes sida.
Nu vill han tillbringa all sin vakna tid i hans rum där han tittar på alla skojiga leksaker som han har glömt bort under veckan.
Även Ella fick sig glädjetjut när han fick syn på henne när vi kom hem trots ganska våldsamma svansviftningar från hennes sida.
Nu vill han tillbringa all sin vakna tid i hans rum där han tittar på alla skojiga leksaker som han har glömt bort under veckan.
Försenat flyg, blä!
Får se om vi får stanna en natt till igen. Det är tydligen snöoväder i Stockholm. Tur det finns så mycket att titta på!
måndag 9 mars 2009
Dans på Ersboda
Jag såg verkligen fram emot fredagkvällens dans till Blender på Ersboda. Dels var det länge sen jag dansade till Blender som har varit högt på min topplista länge, men också för att få dansa med gamla favoriter.
Jag drog lite på att gå till dansen eftersom i allmänhet är folket här lite senare än i Stockholm där man konstigt nog är på plats innan orkestern ens har börjat spela. Efter min korta promenad så såg jag snabbt att jag hade väntat för länge, det var lång kö utanför så tyvärr fick jag höra mina favoritlåtar i kön till graderoben *morr*.
Lustigt nog var bland de första jag såg en kille som jag dansade med på Skultuna, visserligen från trakterna men ändå...
Det var väldigt mycket folk på plats och många klagade på att det var trångt men jag upplevde det inte så farligt. Det är fortfarande många som dansar foxtrot till snabba låtar och det gör ju att det blir en hel del plats över.
Jag konstaterade snabbt att det har hänt en del i dansvärlden här under åren jag varit borta. Det har skett ett kraftigt generationsskifte vilket är jättekul för Umeå att det har fyllts på med nya dansare men tråkigt för mig. Många av mina favoriter verkar ha "pensionerat sig". Egentligen ska jag väl inte döma efter en kväll men detta har även medfört att kvaliten på foxtroten har i allmänhet sänkts medan buggkvaliten har höjts.
Jag hittade dock några gamla guldkorn som jag tog en svängom med och det var hur kul som helst och det vanligaste samtalsämnet blev: "och hur många ungar har du skaffat sen sist?"...
Blender tycker jag lät precis som vanligt, bra men med samma låtar. Jag kanske hade önskat att de skulle förnyat sig lite mer, det är ju trots allt över 1,5 år sen sist jag dansade till dem.
Nöjd promenerade jag den lilla biten hem strax efter ett och kvällen får absolut fyra dansskor av fem!
Jag drog lite på att gå till dansen eftersom i allmänhet är folket här lite senare än i Stockholm där man konstigt nog är på plats innan orkestern ens har börjat spela. Efter min korta promenad så såg jag snabbt att jag hade väntat för länge, det var lång kö utanför så tyvärr fick jag höra mina favoritlåtar i kön till graderoben *morr*.
Lustigt nog var bland de första jag såg en kille som jag dansade med på Skultuna, visserligen från trakterna men ändå...
Det var väldigt mycket folk på plats och många klagade på att det var trångt men jag upplevde det inte så farligt. Det är fortfarande många som dansar foxtrot till snabba låtar och det gör ju att det blir en hel del plats över.
Jag konstaterade snabbt att det har hänt en del i dansvärlden här under åren jag varit borta. Det har skett ett kraftigt generationsskifte vilket är jättekul för Umeå att det har fyllts på med nya dansare men tråkigt för mig. Många av mina favoriter verkar ha "pensionerat sig". Egentligen ska jag väl inte döma efter en kväll men detta har även medfört att kvaliten på foxtroten har i allmänhet sänkts medan buggkvaliten har höjts.
Jag hittade dock några gamla guldkorn som jag tog en svängom med och det var hur kul som helst och det vanligaste samtalsämnet blev: "och hur många ungar har du skaffat sen sist?"...
Blender tycker jag lät precis som vanligt, bra men med samma låtar. Jag kanske hade önskat att de skulle förnyat sig lite mer, det är ju trots allt över 1,5 år sen sist jag dansade till dem.
Nöjd promenerade jag den lilla biten hem strax efter ett och kvällen får absolut fyra dansskor av fem!
Släktträff med kulturkrock
Tiden bara svischar förbi och snart är min umeåvistelse över för den här gången.
Idag är sista dagen och det är lugnt och skönt, mamma och pappa jobbar och Noel ligger och tar igen sig efter en intensiv helg full av stimulans.
Vi har förstås träffat kusinerna Elin och Wilma som tycker det är SÅ roligt när Noel är och hälsar på och de tycker han är SÅ söt och han får massor av mys och pussar. Elin (6 år) har kommit på att hon vill nog gifta sig med Noel, får se om det håller i sig. Själv ville jag gifta mig med Björn Skifs och det höll minsann i sig ett bra tag... ;-)
Lördag eftermiddag åkte vi mot Blattnicksele. Halva resan sov Noel så det gick bra, andra halvan tyckte han var booooooooring! Aldrig har väl resan dit känts så lång för mig heller för det krävs en hel del fantasi att roa en fastspänd bebis en längre tid.
Nåja, väl framme var han på strålande humör och visade sig från sin allra bästa sida för gammelmormor.
Natten gick också över förväntan. Det var inget problem att lägga honom i okänd miljö utan han somnade och sov så gott så hela natten.
Igår var det kalas för mormor så det blev en liten släktträff, jättekul. Noel fick träffa sin jämnåriga tremänning Birk som han förhoppningsvis ska ha mycket skoj med på somrarna i stugan. För mig var det riktigt kul att träffa alla för det blir ju så sällan nu när vi bor 85 mil bort. Vi kunde förstås inte låta bli att jämföra huspriser och det är både skrattretande samtidigt som det blir en liten kulturkrock. Vi lever verkligen skilda liv på många sätt och det är upp till var och en att avgöra vad som är dennes livskvalitet.
Hemresan planerade vi efter Noels nattsömn så den gick väldigt smidig och kändes inte alls lika lång.
Nä, det är helt klart en fördel med Umeå, det ligger närmare Blattnicksele och stugan!
Idag är sista dagen och det är lugnt och skönt, mamma och pappa jobbar och Noel ligger och tar igen sig efter en intensiv helg full av stimulans.
Vi har förstås träffat kusinerna Elin och Wilma som tycker det är SÅ roligt när Noel är och hälsar på och de tycker han är SÅ söt och han får massor av mys och pussar. Elin (6 år) har kommit på att hon vill nog gifta sig med Noel, får se om det håller i sig. Själv ville jag gifta mig med Björn Skifs och det höll minsann i sig ett bra tag... ;-)
Lördag eftermiddag åkte vi mot Blattnicksele. Halva resan sov Noel så det gick bra, andra halvan tyckte han var booooooooring! Aldrig har väl resan dit känts så lång för mig heller för det krävs en hel del fantasi att roa en fastspänd bebis en längre tid.
Nåja, väl framme var han på strålande humör och visade sig från sin allra bästa sida för gammelmormor.
Natten gick också över förväntan. Det var inget problem att lägga honom i okänd miljö utan han somnade och sov så gott så hela natten.
Igår var det kalas för mormor så det blev en liten släktträff, jättekul. Noel fick träffa sin jämnåriga tremänning Birk som han förhoppningsvis ska ha mycket skoj med på somrarna i stugan. För mig var det riktigt kul att träffa alla för det blir ju så sällan nu när vi bor 85 mil bort. Vi kunde förstås inte låta bli att jämföra huspriser och det är både skrattretande samtidigt som det blir en liten kulturkrock. Vi lever verkligen skilda liv på många sätt och det är upp till var och en att avgöra vad som är dennes livskvalitet.
Hemresan planerade vi efter Noels nattsömn så den gick väldigt smidig och kändes inte alls lika lång.
Nä, det är helt klart en fördel med Umeå, det ligger närmare Blattnicksele och stugan!
onsdag 4 mars 2009
Flygrapport
Som vanligt har jag oroat mig i onödan. Noel somnade i min famn på väg ut till startbanan fast det var så otroligt mycket spännande att titta på. Sen sov han tills piloten sa att det var dags för landning. Jag kan lova att jag satt som ett ljus, lite orolig att han skulle vakna och vilja upp och gå.
På flygplatsen stod förstås morfar uppställd och väntade på barnbarnet (kanske lite på mig också).
Snäll som min far är så ställer han upp som taxichaufför när vi kommer hem och idag skjutsade han oss raka vägen hem till Kerstin för att hälsa på. Noel och Axel fann varann direkt och log och fäktade mot varann mer eller mindre varsamt. Kerstin hade varit snäll att lånat en extra babypulka så Noel skulle kunna få göra sin premiärtur. Vi fick även låna lite extra vinterkläder eftersom vi inte lastade av klädväskan vid besöket.
Det var en alldeles fantastisk vinterdag med strålande sol och mycket snö. Som den otroliga värdinnan Kerstin är så hade hon förberett lunch med efterrätt- smaskens!
En mycket bra början på Umeåvistelsen!
På flygplatsen stod förstås morfar uppställd och väntade på barnbarnet (kanske lite på mig också).
Snäll som min far är så ställer han upp som taxichaufför när vi kommer hem och idag skjutsade han oss raka vägen hem till Kerstin för att hälsa på. Noel och Axel fann varann direkt och log och fäktade mot varann mer eller mindre varsamt. Kerstin hade varit snäll att lånat en extra babypulka så Noel skulle kunna få göra sin premiärtur. Vi fick även låna lite extra vinterkläder eftersom vi inte lastade av klädväskan vid besöket.
Det var en alldeles fantastisk vinterdag med strålande sol och mycket snö. Som den otroliga värdinnan Kerstin är så hade hon förberett lunch med efterrätt- smaskens!
En mycket bra början på Umeåvistelsen!
måndag 2 mars 2009
Det faller på plats
Nu börjar min deadline lida mot sitt slut men jag tycker jag har fått till det jag skulle. Imorgon ska det sista för företaget fixas (för den här gången) och jag har hunnit det jag ska inför visningen. Grannarna måste undra när vi putsade fönstren i helgen och gjorde ordning på balkongen mitt i snöovädret men de kommer få sin förklaring. Nu är det bara till att hålla tummarna att det är nån som vill köpa vår fina lägenhet!
Eftersom vi blev hemma hela lördagen så fick jag tid att sätta mig ner och ändra förskoleansökan för Noel och det var också en sak som fanns på min to-do-list. Det tråkiga är att vi hamnade sist i kön igen i och med att vi byter område. Det finns tydligen ett jättebra dagis alldeles i närheten dit vi flyttar men det var 38 barn i kö i augusti.
På onsdagmorgon flyger jag och Noel till Umeå igen. Den här gången är jag riktigt orolig för hur flygresan ska gå. Han tycker det är så väldigt tråkigt att sitta stilla och det måste han ju göra i en timma. Gissar att jag kommer vara ganska svettig när vi kliver av planet. Men när vi väl är på plats ser jag verkligen fram emot miljöombytet.
Vi ska umgås med familjen så klart, men jag har också bokat in några kompisar som vanligt. Sen tänkte jag lämna Noel i mormor och morfars omsorg för att ta mig en svängom på Ersboda på fredagkväll och till helgen ska vi åka upp till släkten i Lappland och fira mormors födelsedag.
Ja, känns som det blir fullt upp som det brukar men det ska också bli väldigt avkopplande att komma "hem".
Eftersom vi blev hemma hela lördagen så fick jag tid att sätta mig ner och ändra förskoleansökan för Noel och det var också en sak som fanns på min to-do-list. Det tråkiga är att vi hamnade sist i kön igen i och med att vi byter område. Det finns tydligen ett jättebra dagis alldeles i närheten dit vi flyttar men det var 38 barn i kö i augusti.
På onsdagmorgon flyger jag och Noel till Umeå igen. Den här gången är jag riktigt orolig för hur flygresan ska gå. Han tycker det är så väldigt tråkigt att sitta stilla och det måste han ju göra i en timma. Gissar att jag kommer vara ganska svettig när vi kliver av planet. Men när vi väl är på plats ser jag verkligen fram emot miljöombytet.
Vi ska umgås med familjen så klart, men jag har också bokat in några kompisar som vanligt. Sen tänkte jag lämna Noel i mormor och morfars omsorg för att ta mig en svängom på Ersboda på fredagkväll och till helgen ska vi åka upp till släkten i Lappland och fira mormors födelsedag.
Ja, känns som det blir fullt upp som det brukar men det ska också bli väldigt avkopplande att komma "hem".
EBBA-Quppen
Som ni märkte försökte jag blogga från min mobil igår när jag var och tittade på en danstävling. Det blev ett mycket kort smakprov hur det kan se ut men tyvärr hamnade videon åt fel håll. Om ni vill titta på hela finalrundan som jag filmade lite ifrån klickar ni här.
Eftersom Märta har flyttat norr om stan och jag inte är på jobbet dagligen så ses vi väldigt sällan nu. Därför var det extra kul att jag fick sällskap av henne dit och det var supertrevligt att få en hel dag tillsammans och surra lite om allt möjligt samtidigt som vi följde dansparen på tävlingsgolvet.
Eftersom Märta har flyttat norr om stan och jag inte är på jobbet dagligen så ses vi väldigt sällan nu. Därför var det extra kul att jag fick sällskap av henne dit och det var supertrevligt att få en hel dag tillsammans och surra lite om allt möjligt samtidigt som vi följde dansparen på tävlingsgolvet.
söndag 1 mars 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)