Det rullar på!

Uppenbarligen tror folk att vi är sjuka igen eftersom jag inte har hunnit skriva nåt här.
Så är tack och lov inte fallet utan istället rullar det bara på!
För att ta det i lite kronologisk ordning:

I lördags var det dags för vår årliga tjejreunion. Det är tjejer som har kommit in i mitt liv i olika perioder och blivit de bästa av vänner så det är alltid superkul att träffas! Vi var 7 st som bokade in oss på datumet strax efter nyår. Tyvärr blev det bortfall på 4 st av olika, dock giltiga skäl så vi blev bara 3 starka tjejer som förde traditionen vidare.
Av en händelse råkade det vara vi tre som åkte på tjejresor tillsammans så en stor del av kvällen ägnades till att fundera på vad som egentligen hände, vad som kunde ha hänt och framför allt vad som hänt med de personer som vi lärde känna. Vi konstaterade att om mejlen hade funnits på den tiden hade vi nog fortfarande haft kontakt med vissa. Snailmail blev såseriöst men några kämpade vi på med länge.
En har vi i alla fall fortfarande koll på och skulle ha varit med under kvällen :-).

Hela kvällen blev som väntat väldigt trevlig! Jag har nog aldrig druckit så mycket champagne i hela mitt liv som jag gjorde i lördags. Vi hamnade bredvid nåt "brat-aktigt" som gärna ville bjuda. (Men oj vilken fart det satte på bena för södagens löparunda, det MÅSTE ha varit på grund av den!)

I veckan har jag också varit med Noel på en extra kontroll av hans vikt eftersom han anses vara lite för liten. Men de var nöjda med hans utveckling och fick känna av hans tvåårs trots som han kommit in i: "JAG VILL INTE!" och "INTE ILLA!" gastade han för full hals. Han kommer tydligen ihåg vaccinationen...

För övrigt har jag också lyckats hitta nya, engagerade styrelsemedlemmar till Sveriges vuxendövtolkars förening där jag ska lämna ifrån mig posten som vice ordförande vid årsmötet i juni. Känns både bra och lite sorligt eftersom jag varit med och dragit igång föreningen.

Det sista som jag åstakommit i veckan som känns väldigt bra är att deklarationen är gjord! Mer invecklad än nånsin för mig pga både försäljning av lägenhet och start av aktiebolag.
Jag brukar de andra åren nöja mig med ett sms :-).

Det verkar också som vi ska få en hel vecka till utan vab, det underlättar vardagspusslet en hel del!

Ja, som sagt var, det rullar verkligen på!

Jag behöver inte byta hobby!

Jag har varit lite orolig på sista tiden att jag måste hitta en ny hobby istället för dansen. Dansen har helt enkelt inte gett mig den gnista som förut. MEN som tur var upptäckte jag i lördags att jag visst tycker det är urkul att dansa! Jag blir visst påfylld av energi och klarar mig inte utan den!
Jag och mitt sällskap åkte ganska entusiastiska till Vallentuna utan att veta vad en lördagsdans skulle ge oss.
Det blev en sån där kväll när vi inte såg röken av varann förrän vid pausen när vi snabbt kunde konstatera att vi hade ju supertrevligt båda två! Jag satt inte en enda dans och jag behövde inte anstränga mig för att få dansa och jag fick bara dansa med superduktiga killar, vad mer kan man begära?!
Jag pratade inte barn eller jobb med någon utan kunde helt koncentrera mig på att bara vara Malin, precis som jag ville.
Sen var det ju Zlips som spelade och jag behöver inte upprepa vad jag tycker om dem nu när de är tillbaka i samma gamla hjulspår. Men de drar ju bra folk fortfarande och det är jag tacksam för.
De flesta gånger klagar jag över att de spelar för högt men i lördags tog faktiskt priset. Vi var tvungna att byta bord i PAUSEN till ett längre in i lokalen för att kunna sitta och prata, ska det verkligen vara så?! Inte hälsosamt men mer jobb åt oss tolkar...

På hemvägen kunde vi konstatera att vi hade så trevlig kväll på grund av tre orsaker:
1. Det var faktiskt fler herrar än damer ute, eller i alla fall ganska jämna par...
2. Det var något högre medelålder vilket gjorde att vi var i rätt ålder... (börjar man bli gammal?!)
3. Det var inte så mycket superduperdanstjejer ute för killarna att välja på. Det gjorde förstås att vi åkte upp ett par hack på killarnas danslista. Det tackar vi för! =)

Hade inte Zlips spelat hade det nog blivit en klockren kväll som fått fem dansskor av fem möjliga, men nu får kvällen "bara" en stark fyra! =)

Noel 2 år!

Vår älskling har fyllt två år idag!
Detta firade vi främst genom att ha kalas igår när det kom lite släkt från Gävle. Presenterna var stora och många! Tur vi har ett hus...
Idag  blev han firad på förskolan. Den som fyller år får ha en krona och mantel på sig och så sjunger de andra barnen "ja, må du leva". Noel hade suttit med gravallvarlig min och tittat på barnen som sjöng. Som tur var förevigades detta av personalen...

 Ha ha, partykillen! 

Jag hämtade honom lite tidigare för att ha lite familjemys och på vägen hem så nynnade han lite och klämde till med "Noel LEVA!"

Äntligen dags för Malin!

Nu för tiden är jag först och främst mamman som försöker få ihop vardagen med hämtning och lämning av Noel och Ella och ser till att hushållssysslorna flyter på.
När jag inte är mamma så blir jag vuxendövtolken med det privata bolaget som fortfarande försöker hitta sin roll i sammanhanget.
I tredje hand är jag Malin som tycker om att dansa och umgås med folk. Det blir när jag har tid över och inte tröttheten övertalar mig att stanna hemma i soffan framför TV:n i stället.
Förut gick jag på dans för att samla energi men nu när jag är ute så sällan har jag glömt att jag får energi av det och istället tror jag att jag blir trött av det.

Den här ordningen är väl precis som det ska vara men ikväll ska jag i alla fall ta mig i kragen och ta mig iväg till Yesterday och dansa till Zlips. Jag ska lämna både mamman och entreprenören hemma och bara vara Malin som älskar att dansa!

Men säkrast att hålla pappa i handen!

Sky view

Idag hade jag bokat att vi skulle åka den nya "världsattraktionen" Sky View. Eller egentligen skulle vi ha gjort det i februari men då ställdes det in på grund av snöstorm.
Man åker i en glaskropp utanpå Globen upp till toppen. Där stannar den en stund och man får titta på utsikten. Jag hade klantat mig och bokat mitt i Noels sovtid så han var lite trött. Annars tog han det med ro och konstaterade när vi stod där uppe: "åka upp taket"!? Och "många bilar"!

Denna vab... och det är bara början!

Precis när vi har hämtat oss från alla magsjukor så går Noel och blir dunderförkyld med feber. Det ställer min vardagsplanering på sin spets kan man säga.
Inte nog med att det är väldigt synd om lille Noel som snörvlar, hostar och tycker att livet är pest, så ställer det till det för mina kära kollegor som får hoppa in för mig på kort varsel. Jag är djupt tacksam för att jag har turen att ha så fina kollegor!
Jag och Mattias har verkligen pusslat i veckan för att båda ska kunna sköta sina jobb. Det får mig att fundera över livet som småbarnsförälder. Just nu känns det helt omöjligt att två småbarnsföräldrar kan sköta två heltidsjobb med lämning, hämting och vab. Jag förstår inte hur "folk" får ihop det utan att någon måste "offra" sin jobbtid...

När jag till slut ringde i onsdags och sjukanmälde Noel för hela veckan försökte fröken trösta mig med att "det är värst första året". Jag hoppas verkligen det!

Jag träffade en kompis i helgen och vi kom in på ämnet att bo i hus eller inte. De har nämligen tittat på hus men inte känt sig redo utan lagt ner sökandet just nu. En av anledningarna var att "de är nog inga husmänniskor som gillar att pyssla". Jag var snabb att svara att det är inte jag/vi heller utan man kan välja själv hur mycket man vill hålla på.
Men sen tänkte jag på samtalet igen medan jag rensade i trädgården.
I min ungdoms dagar kunde jag nog inte se mig i ett hus igen men någonstans på vägen har jag förädrats. Den största förändringen kom nog i samband med Noel. Utan honom tror jag inte vi hade tagit steget.
Hur som helst kände jag när jag satt i solen och rensade jordgubbslandet att jag njöt i fulla drag och att kommer nog utvecklas till en riktig hustomte! I alla fall ett tag.

Nu är det vår igen!

Den här veckan började mitt "nya liv" på en onsdag istället för den obligatoriska måndagen.  Efter den onyttiga påsken och vårsolen som tittade fram så kändes det helt rätt med premiär för joggingrunda. Precis som förra våren så dallrade det mesta men det gick ändå över förväntan. Jag var varken särskilt elegant (ni vet de där som schvischar förbi i riktiga löparkläder på lätta fötter) eller tog mig fram i någon hastighet men jag höll igång utan att stanna.
Idag har jag härlig träningsvärk i hela kroppen, vilket bevisar två saker:
1. Jag är väldigt otränad!
2. Jogging tar på HELA kroppen.
Härliga vår!!

Jag kan imponera!

Är det några jag kan imponera på så är det tandläkare.
Jag har inte varit hos tandläkaren sen jag var gravid med Noel (och det är 2 år sen) och då var första gången jag fick laga ett hål, tandläkaren skyllde det på graviditeten och med tanke på hur mycket annat som hände med kroppen var det väl inte så oväntat egentligen. Jag har lång erfarenhet av tandläkarbesök eftersom jag hade tandställning under största delen av min tonårstid. Däremot hade jag ingen erfarenhet alls av att laga hål fram till dess. 

Idag var det då alltså dags igen för jag har tappat en liten bit av min framtand. Jag befarade att det skulle bli både dyrt och göra lite ont (jag fick laga utan bedövning förra gången eftersom det fanns risk att bedövningen skulle påverka fostret). Men den här gången gick det som alla gånger förut. Tandläkaren tittade på tänderna och sa: men, du har ju inga lagningar! Jo, sa jag, en...
Hon var i alla fall mäkta imponerad och jag kände mig stolt som ett barn när jag gick därifrån. Fattas bara att jag skulle ha fått ett klistermärke för att jag varit så duktig!

Påsken

Om man följer mitt liv här på bloggen skulle man ju kunna tro att vi dukat under av magsjuka. Men så är inte fallet. Vi är alla på benen igen och nu har jag bestämt att det får vara färdigt med sjukdomar!

Vi har haft en välbehövlig påsksemester i lappmarkerna, närmare bestämt Siksele och Himlabacken. Vi åkte onsdagseftermiddag för en vecka sen. Min käre far hade fixat en frinatt på Scandic i Sundsvall så vi fick två kortare etapper istället för en 12-timmarsresa.

Det blev fyra hela dagar där uppe varav 2,5 var fina soldagar! Vi hade hyrt en skoter och det var en sportigare variant så vi hade lite meck innan vi fick till det så hela familjen kunde åka med något så när bekvämt. Noel tyckte inte det var jättekul i början men vänjde sig snabbt trots vissa äventyr som han fick vara med om.
Andreas (bror) bodde i mamma och pappas stuga med sin familj så det var full fart hela dagarna. Noel fick tillbringa dagarna med sina älskade kusiner Elin och Wilma. Dessutom var det en Meja och en Birk med i passande ålder men de hade lite svårt att leka med varann, men när de blivit lite större kan de nog ha skoj tillsammans.
Jag har inte fört in våra bilder från den "riktiga" kameran så det får bli några kort från den lilla.

  Pappa var precis nybliven pensionär i dagarna så han njöt extra mycket.

En hockeyhjälm fick duga som skoterhjälm i år. 

Noel kom ganska snabbt på att det var roligt att sitta framför pappa på skotern.

Min svägerska Tina njuter av solen

 Till och med Wilmas ork tog slut på vägen ner från fjället.

Medan vi sitter och smaskar i oss mat i mängder står "ungdomarna" för underhållningen. De bokstavligen hoppar fram på sina vrålåk runt omkring oss. Inte utan att jag tänker på hur det var när jag var liten och min bror hade köpt sin första skoter. Det var ju inte så mycket att köra med så i uppförsbackarna till fjället fick jag hoppa av om det var för tungt och gå. Det är några branta backar när man ska upp på ett fjäll...

Vi hade tagit en extra dag ledig för att ha som resedag. Det är lite gruvsamt att ha en 85 mils resa framför sig men vi hade en bra talbok att lyssna på och Noel skötte sig som vanligt exemplariskt så det gick bra. Men vid sista tankningen sa han: "inte åka bil!".  Då var han nog ganska less...

Sen är det ju alltid väldigt skönt att komma hem efter en semester också. Den här dagen har jag tillbringat med att byta tvätt i maskinen. Skoteravgaser och eld luktar blä i kläderna!