Igår vaknade jag som vanligt och började göra mig klar för dagislämning och jobb. Helt plötsligt får jag smärtor i magen som bara blir värre och värre. Jag kände ganska snabbt att det var nåt allvarligt fel och började ringa runt till vårdguiden, Mattias och en kollega som kunde hjälpa mig att "sjukanmäla" mig på mina uppdrag.
Smärtan blev värre och värre och jag trodde jag hade en brusten blintarm. Stackars Noel fattade inget. Han blev påklädd för dagis ena minuten och andra minuten låg mamma på golvet och kved. Han la sig också på golvet och tittade på mig med stora ögon. Jag försökte hålla modet uppe och förklara att: "mamma har jätteont i magen".
Till slut fick jag tag på Mattias som kom och hämtade oss för ännu ett akutbesök. Var ju inte så länge sen vi var på Södersjukhuset med Noel...
Shit, vad ont jag hade!
Det visade sig vara en cysta på livmodern som hade vridit sig och orsakade värre smärtor än jag minns att jag hade vid förlossningen! Hu!
Nu, en titthålsoperation senare och jag väntar på att få åka hem så känner jag verkligen:
Carpe diem-
Vet aldrig vad morgondagen för med sig för överraskningar!
