Tjoho! På väg till Ullared för julshopping!

Egentligen så rätt men ändå inte...

"Däckarna sitter fast på bilarna"...

Eller:

"Det är kallt om fotarna"...

Varför har vi krånglat till språket så?! Barn (Noel i det här fallet) tänker ju så logiskt.

Fröken Sverige

Apropå kändisar så bor vi granne med en föredetta fröken Sverige. Verkar vara en gullig tjej även om jag inte har växlat så många ord med henne än så jag kan göra en djupare analys.
Det sägs ju att vi tjejer klär upp oss lika mycket eller mer för varann som för karlarna och det tror jag stämmer.
För med vissa tjejer spelar man helt enkelt inte i samma liga hur man än försöker. Det gör verkligen inte jag och den här grannfrun... Hon är förstås i högsta serien och jag är nånstans nere på lägsta korpnivå.
För konstigt nog springer vi aldrig på varann när jag är klädd för jobb eller möjligtvis nåt annat trevligt som gör att jag har nåt annat än mjukisbyxor på mig.
Nä då, sist hon gick förbi stod jag i för kort tröja så magen putade ut, piratmjukisbyxor, SOCKAR som var uppdragna och lite finare skor. Mycket underlig mundering och så här i efterhand undrar jag hur jag lyckades få till det så katastrofalt på alla plan samtidigt?! Jag kan inte ens komma ihåg vad jag gjorde ute men jag tror att Noel var med och jag kanske hämtade posten...

Hon gick förstås bara förbi (ursnygg som vanligt) och hejade glatt, brydde sig förmodligen inte ett dugg om hur jag såg ut, medan jag kände mig än en gång ganska misslyckad som pimpinett hemmafru...
Nu funderar jag på att klä upp mig och vanka fram och tillbaka framför hennes hus bara för säkerställa att jag inte benämns som "hon som bor där borta med den svarta hunden och alltid ser lite lustigt, slafsig ut"...

Dagisdisco

I fredags var Noels avdelning bjuden på disco hos grannavdelningen.
Idag såg jag bilderna som satt uppe och då berättade fröken att han först inte ville gå dit för han "gillar inte att dansa". Sen hade han motvilligt följt med men mest hängt i "baren".
Det svider lite i mitt danshjärta måste jag säga...

Okej

Få har väl missat att det har kommit ut en bok om tidningen "Okej" som verkar vara fylld av nostalgitrippar. Själv prenumererade jag på Starlet och läste Okej mest hos kompisar. Min kompis Sara var hårdrockare och satt upp de planscherna på väggarna och gav mig Herreysbilderna, vilket jag var mycket tacksam för.
Ett av mina starkaste minnen från tidningen är faktiskt när Wasp-sångaren stod och tuggade på rått kött. Jag kände mig aldrig säker på om det var rått som i otillagat eller om det kom från djuret råtta. Men när jag såg bilden nu igen så inser jag ju att det måste ha varit en väldigt stor råtta som hade fått sätta livet till om det skulle ha varit det...

Tydligen sålde nummer 15 från 1984 bäst med 156 000 ex. Vad var det för speciellt med den då? Jo, Louis Herrey (den yngsta) poserade i nätbrynja på omslaget. Ha! Det var väl det jag visste, Herreys var visst coola! ;-)

Reunion

För ett år sen hade vi en jättetrevlig avslutningsfest med gamla Tolkcentralen. Den kvällen var fylld av känslor som sorg, förväntningar, glädje och lite "jäklar anamma". Vi gick ju alla in i en framtid där vi inte riktigt visste vad vi hade att vänta oss. Många hade bildat egna bolag och några skulle bli anställda av forna kollegor.

Igår kväll var det dags för 1-års reunion. Jag hade varit lite tveksam till att gå eftersom jag känner mig mer och mer gravid för var dag som går och inte ett dugg som en partypingla. Jag tackade till och med nej när inbjudan kom. Men med lite tjat från festkommittén bestämde jag mig för att gå i alla fall. Och tur var väl det! Det var så himla kul att träffa alla tolkar igen. Några har jag sprungit på i olika sammanhang medan vissa har jag inte sett på ett år.
Så klart blev det en hel del jobbprat för att få veta hur det gått för alla och med lite sorg kan jag konstatera att några tyvärr har droppat av från tolkyrket och vi konstaterade att till nästa år är det förmodligen ännu fler. Det är helt enkelt för tungjobbat mot ett fyrkantigt landsting som bara tittar på priset.

Kvällen rusade iväg och helt plötsligt var klockan halv ett (ja, på natten, kan ni tänka er?!) och jag kände mig nöjd med kvällen så vi tackade för oss och åkte hemåt. Jag fick sällskap därifrån med Märta så vi riktigt hann prata av oss ordenligt (visserligen hade vi tillbringat halva kvällen till det, men i alla fall... =) och skildes åt med orden att vi skulle bättra oss och ses lite oftare.

Eftersom Mattias och Noel åkt till Gävle och Ella var hos hundvakterna så kom jag hem till ett tomt hus. Jag bäddade ner mig med värmedynan för min onda rygg eftersom det blev lite för mycket sittande men det tycker jag ändå att det var värt.

Så märkligt när det är grönt och snö...

Det snöar

Känner mig faktiskt lite överraskad över det. Fast de har pratat om det på nyheterna. Jag känner mig ännu mer förvånad över att inte SL är överraskade, tunnelbanan går och jag kommer iväg till mitt uppdrag i tid!
I morgon ska jag iväg med SJ, hoppas verkligen de oxå är förberedda på vinter i år...

Arga snickaren is in town

När vi köpte huset skojade jag och Mattias om att det kanske skulle sluta med att vi var med i TV-programmen "Arga snickaren" och "Lyxfällan". Tack och lov verkar vi klara oss =).

Men däremot ska en familj från Noels förskoleavdelning vara med i Arga snickaren och i veckan håller de på att spela in programmet. Eftersom det är ett program jag brukar se och tycker är lite mysigt eftersom han räddar hus, hem och till och med förhållanden så kände jag att jag bara måste kolla läget.
I vanliga fall är jag en som försöker låtsas som jag inte känner igen kändisarna (om jag nu mot förmodan gör det med mitt dåliga ansiktsminne). Förmodligen väldigt genomskinligt.

Men idag var jag tvungen att gå förbi där inte mindre än TVÅ gånger och titta när jag var ute med Ella. Första svängen stod Anders (programledaren) och pratade i mobilen precis vid bilen som så ofta på TV och "han i mössan" höll på med nåt utanför.
Andra gången var ingen ute så jag fick titta mig runt i lugn och ro.
Och det är en trevlig familj så han verkade faktiskt inte så arg heller, i alla fall inte just då...

Noel såg verkligen fram emot att gå till förskolan igen idag.
Han planerade att han skulle leka med gula bussen och plaska i vattenpölarna med sina kompisar.
Snopet tittade han på de tomma krokarna när han kom in.
Det var 3 barn av 14 där...
Igår hade 6 av 10 gått hem under dagen.
Vi som startade hösten så bra. Tror vi fick över 8 veckor helt vab-fria...

Skitväder!

Som hundägare är man ju tvingad ut i alla väder. Oftast tycker jag det är rätt skönt när man väl har klätt på sig och kommit sig ut. När det är busväder är det lugnt ute och man möter bara andra hundägare för det mesta.

Idag var ingen sån dag. Idag gruvade jag mig länge innan vi väl tog oss ut. Det var iskallt regn från sidan!
Till och med Noel gav upp sitt vattenpölplaskande för att istället krypa in i vagnens skydd.
Avundsjuk på hans skydd gick jag rundan så fort magen förmådde för att komma in i värmen igen, huva!

Nu ser jag fram emot kvällens simning med bastu. Ikväll får jag dessutom sällskap med mig och då blir det extra trevligt!

Nä, det var nog inte vattkoppor

Idag anser jag Noel vara frisk och kry. Inga fler prickar heller. Men kommer förmodligen undra tills han verkligen får vattkoppor om det var det han hade?!

Vattkoppor eller inte är frågan?!

Helgen blev inte riktigt som planerad.
I fredagskväll insjuknade Noel i hög feber och blev väldigt hängig. Han sov oroligt och i lördags var det att hålla sig inne och ge febernedsättande som gällde. Han klagade på huvudvärk och ont i munnen.
Pappa och mamma passade i alla fall på att åka till farmor en sväng till.

Jag har läst en lapp på förskolan att det går vattkoppor där nu igen så vi har förstås funderat på om det kan vara det. Han har några enstaka, små prickar runt munnen men jag känner mig långt ifrån säker att det verkligen är det? Som jag minns det när jag själv hade vattkoppor så var det liksom ingen tvekan!
Men Mattias påstår att han hade fyra prickar så man drabbas tydligen olika...
Ja, vi får väl vänta och se helt enkelt.

Idag har vi en ledig dag eftersom förskolan är stängd för planeringsdag så det kändes ovanligt att inte känna stressen "hur gör vi på måndag, vem är hemma?"

Mor och far på besök

Igår kom mamma och pappa körande ner från snöigt (?!) norr.
Noel blev förstås jätteglad över att få besök och presenterade artigt i hallen:
- "det här är pappa Mattias och det här är mamma Malin".
Ja, vi var ju tvungna att dra på munnen.
Idag åkte vi till Liljeholmens galleria dels för att de var lite nyfikna på hur den blev, men också för en speciell skoaffär mamma ville titta in på.
Själv tänkte jag spana in en ny jacka, inte så kul inköp för 3-4 månader men vad gör man när det man har inte går att stänga runt magen? Vill ju inte att bebisen ska ligga och huttra där inne...
Hittade faktiskt en och med diverse kuponger (tantvarning?) så blev det inte så himla dyrt heller.
Efter alla fått sina ärenden uträttade och Noel fått en liten sovstund i vagnen åkte vi till farmor och fick något försenat födelsedagsfika, 85 år fyllda, inte så illa!

Besvären smyger sig på...

Vid förra graviditeten fick jag en hemsk värk i ryggen som bara tilltog med veckorna som gick. Jag fick dra ner på arbetstid och gå hos sjukgymnast för att överleva. Mot slutet av dagen ville jag skrika rätt ut i tunnelbanan: "FLYTTA PÅ ER; JAG MÅSTE FÅ LIGGA NER!"
Sjukgymnasten remitterade mig till vattengympa speciellt för gravida med ryggproblem (jodå, är väldigt vanligt). Det var jätteskönt och jag kände mig alltid bättre efter det. Men varje gång jag var där så blev jag otroligt fnittrig.
Vi hade alla ganska stora magar och väldigt illasittande bikinis. Vi var tvungna att ha badmössor och vi såg så himla lustiga ut när vi vankade ner i bassängen. Det krävdes stor behärskning från min sida att inte få en skrattattack!

Lustigt nog släppte alla smärta i och med förlossningen. Kroppen är egendomlig...

Tråkigt nog har det ryggonda börjat smyga sig på igen. Desperat försökte jag få tag i sjukgymnasten för att få tillgång till vattengympan igen. Tyvärr är det nedlagt, precis som speciellt anpassade gympapass.
I alla fall så kände jag att jag måste försöka göra nåt åt ryggen i så mycket förebyggande syfte som jag bara kan så jag åkte iväg för att prova att simma igår. Det var otroligt skönt och avkopplande, men om ryggen blev så mycket bättre av det återstår att se...

Bakdag

Idag hade vi heller ingenting inplanerad utan tog dagen som den kom.

Mattias och Noel började med att åka till Barnadiset, ett lekland här i närheten.

Ella har varit lite kontaktsökande så jag tog en lång cykeltur så hon fick springa av sig energi och på det följde duschning, schamponering och kloklippning. Allt var inte till hennes förtjusning men hon har varit lite lugnare efter det.

Efter lunchen och vilan så kände jag att jag gärna vilja baka. Jag är ju ingen husmor men baka tycker jag är ganska skoj. Noel ville förstås vara med och vi hade en riktig mysig eftermiddag tillsammans vid diskbänken. Tre olika sorter hann vi med.

Nu är det bara att hoppas att i får besök för annars går det inte åt. Mattias är ingen fikakille och då känner jag ofta att det känns onödigt att tina bara till mig.

Glad kille som rör i smeten

Provsmakning/skålrengöring

Noel fick göra i sin egen lilla form och han var jätteduktig på att smöra, bröa, hälla i smet och glasyr. Han var mäkta stolt när han visade upp resultatet för pappa!

Mysig familjedag

Mattias har äntligen köpt sig en cykel så idag började vi dagen med en cykeltur med hela familjen.
Noel satt som vanligt bakom mig så Mattias fick ta sig an Ella. Det har ju bara varit jag som har cyklat med henne så turen började lite vanskligt för dem. Men så småningom hittade de sin rytm och det rullade på. Själv fick jag kämpa i uppförsbackarna och flåsade ganska bra. Börjar bli ansträngande att andas nu.

När vi kom hem höststädade vi i trädgården. Ifjol hoppade vi över det och fick ta det på våren istället. Blev några fler "onödiga" buskar som grävdes upp, skönt! Mindre att sköta om.

Sen kom dagens höjdpunkt för Noels del, han fick åka med pappa på soptippen!

Plötsligt händer det!

Noel har varit noll intresserad av att gå på pottan.Vi har försökt lite under sommaren helt resultatlöst. Jag hade börjat ställa in mig på att byta blöjor tills han börjar skolan, typ.
Men, så var vi och storhandlade massa blöjpaket, vad händer då? Jo, det blir en helomvändning och han börjar gå på toaletten och pottan utan minsta problem!
Jag fattar verkligen inte vad som har hänt men belönar med klistermärken som jag har hört ska vara bra uppmuntran.

Innebandymatch

Som stödjande spelarfru är vi tidigt uppe även på en söndag!