Det är inte bara ute jag märker en stor förändring i ljuset, även jag har lyckats samla ihop lite energi igen. Eller kommer ljuset av att jag orkar öppna ögonen igen kanske?!
Jag har fått två nätter och två dagars återhämtning vilket gör stor skillnad!
Morgonen flöt på som aldrig förr. Fick till och med på Noel den lite tjockare overallen som han säger "Den är för stora!" utan större mankemang. Vi hade nämligen - 10 grader i morse men med strålande sol, härligt!
Det varit lite värre att lämna honom på dagis de här veckorna. Han har varit mer mammig överlag vilket jag kan förstå med allt som är på gång. Jag har ibland haft dåligt samvete att jag går dit med honom när jag ändå är hemma. Men samtidigt vet jag att det går över så fort jag är ut genom dörren och sen vill han inte gå hem när jag hämtar honom och jag hinner sova ikapp.
I morse skuttade han in utan minsta ledsna ögon och både jag och fröknarna blev minst sagt förvånade.
Men... nu börjar jag bli aningen "övervänt" (ett bra ord som används i norrland för att beskriva att men väntat alldeles för länge. Tydligen inte lika frekvent använt här nere har jag förstått).
Först var jag inställd att senast 24 januari skulle den lilla/lille titta ut.
När inte det blev av tänkte jag att innan januari är slut ska den väl vara ute?
Nu försöker jag istället glädja mig över att det verkar bli ett vårbarn till...
torsdag 27 januari 2011
tisdag 25 januari 2011
40 veckor
Sådär, nu har jag gått mina 40 graviditetsveckor och det är väl egentligen först NU det är dags att börja vänta på leverans...
måndag 24 januari 2011
Vad är det som händer?
Eller, rättare sagt, vad är det som inte händer?!
Förra veckan kände jag mig utvilad, laddad och redo för min nya uppgift som tvåbarnsmor.
Noel kom som en överraskning så min lediga vecka innan hade jag ägnat åt min to-do-list. Minns inte exakt vad det var men säkert "viktiga" saker som att städa besticklådan och sånt...
Nu hade jag helt vänt på det, jag passade på att vila och ta hand om mig själv och sparade min to-do-lista till den här veckan för att ha nåt att göra.
Den här veckan känner jag mig trött, oladdad, lätt illamående och har kort stubin...
Detta beror till största delen på att jag har några nätter bakom mig utan sömn. Det i sin tur beror på att jag har haft värkar. Det är inte smärtan som har hållit mig vaken utan det är tankar som: "Nu kommer det en värk, är den inte liiiite starkare? Är det inte mer lite regelbundet? Är det inte nån minut tätare än förra gången? Håller den inte i sig lite längre?"
Sen, precis när jag håller på att somna till igen så kommer det igen med samma tankar och så är det en ond cirkel igång.
Jag har försökt minnas om det kan ha varit på samma vis med Noel. Jag tror inte det, men OM det var så har jag kommit fram till att jag hade så mycket smärta i ryggen då så att lite värkar hit eller dit märkte jag nog aldrig av.
Tyvärr blir det så att det finns liten möjlighet att njuta av ledigheten eftersom jag är helt energilös.
Nä, osmart av kroppen att göra på det här viset, tycker i alla fall jag!
Förra veckan kände jag mig utvilad, laddad och redo för min nya uppgift som tvåbarnsmor.
Noel kom som en överraskning så min lediga vecka innan hade jag ägnat åt min to-do-list. Minns inte exakt vad det var men säkert "viktiga" saker som att städa besticklådan och sånt...
Nu hade jag helt vänt på det, jag passade på att vila och ta hand om mig själv och sparade min to-do-lista till den här veckan för att ha nåt att göra.
Den här veckan känner jag mig trött, oladdad, lätt illamående och har kort stubin...
Detta beror till största delen på att jag har några nätter bakom mig utan sömn. Det i sin tur beror på att jag har haft värkar. Det är inte smärtan som har hållit mig vaken utan det är tankar som: "Nu kommer det en värk, är den inte liiiite starkare? Är det inte mer lite regelbundet? Är det inte nån minut tätare än förra gången? Håller den inte i sig lite längre?"
Sen, precis när jag håller på att somna till igen så kommer det igen med samma tankar och så är det en ond cirkel igång.
Jag har försökt minnas om det kan ha varit på samma vis med Noel. Jag tror inte det, men OM det var så har jag kommit fram till att jag hade så mycket smärta i ryggen då så att lite värkar hit eller dit märkte jag nog aldrig av.
Tyvärr blir det så att det finns liten möjlighet att njuta av ledigheten eftersom jag är helt energilös.
Nä, osmart av kroppen att göra på det här viset, tycker i alla fall jag!
söndag 23 januari 2011
Blocket rules!
När man ska bestämma vilken vagn man ska ha till sitt barn så kan jag lova att det är en djungel. Vi bestämde oss för att köpa en alldeles ny Emmaljunga City Cross när vi väntade Noel. En investering som en mindre bil. Jag har varit väldigt nöjd med den och speciellt nöjd med de stora hjulen som funkat på alla underlag, snö som skog.
När Noel blev lite större så köpte jag en begagnad sk "paraplyvagn" som funkade toppen när vi var på resande fot, i tunnelbanan och in och ur bilen. Man upptäckte helt enkelt värdet av en liten och nätt vagn. Nackdelen med den vagnen är att det är endast en sittvagn.
Jag är fortfarande positiv till min Emmaljunga men kompletterade den med en lift (så man lätt lyfter ur en sovande bebis) som jag hittade på Blocket i höstas för en fjärdedel av priset. FYND!
Men så fick jag en fix idé att till det här barnet ville jag ha en resevagn som är:
1: Lätt och smidig
2: Fullt liggläge
3: Bebisen ska ligga vänd MOT mig, inte utåt!
4: Billig eftersom det är en extravagn.
Det här visade sig vara jättesvårt! De två första kriterierna var inte så svårt att hitta om man betalade en hel del pengar, men det tredje visade sig vara betydligt svårare.
Men, så en dag, så finns den där... Alla kriterier uppfylls och den finns bara ett stenkast härifrån. Förra söndagen svängde vi förbi och tittade på den. Den kändes kanske lite ofräsch så säljaren prutade själv ner priset ännu mer så vi tog den.
Väl hemma så tog jag loss alla delar och slängde i tvättmaskinen och skrubbade resten med lite Vanish (inköpt på Ullared ) och Violá, den blevnästan en tipp-topp-vagn!
Till samma chassi fick vi med tre delar, mer än vad vi behövde men jag är materialist så jag klagar inte.
Chassit med babyskyddet. Det är alltså det som bebisen sitter i i bilen. Det är inte lättburet att kånka runt på så att kunna sätta fast den på en vagn känns väldigt bekvämt. Speciellt så man slipper väcka bebisen i onödan, och när man kommer jaga runt en treåring samtidigt!
Liten liggkorg. Vet inte om den kommer användas. Kanske i tunnelbaneträngseln... får väl se.
Och sittdelen som kan fällas till liggläge och vara vänd MOT mig, det allra svåraste att hitta.
Det är inte Emmaljunga kvalitet, förmodligen en billigare kopia av den superdyra, trendiga vagnen bugaboo men jag tror den ska fylla sin funktion. Den kändes i alla fall som ett riktigt FYND!
Just det, när man fyndar på Blocket får man ju inte välja färg... Men kanske kul med nåt annat än svart...
När Noel blev lite större så köpte jag en begagnad sk "paraplyvagn" som funkade toppen när vi var på resande fot, i tunnelbanan och in och ur bilen. Man upptäckte helt enkelt värdet av en liten och nätt vagn. Nackdelen med den vagnen är att det är endast en sittvagn.
Jag är fortfarande positiv till min Emmaljunga men kompletterade den med en lift (så man lätt lyfter ur en sovande bebis) som jag hittade på Blocket i höstas för en fjärdedel av priset. FYND!
Men så fick jag en fix idé att till det här barnet ville jag ha en resevagn som är:
1: Lätt och smidig
2: Fullt liggläge
3: Bebisen ska ligga vänd MOT mig, inte utåt!
4: Billig eftersom det är en extravagn.
Det här visade sig vara jättesvårt! De två första kriterierna var inte så svårt att hitta om man betalade en hel del pengar, men det tredje visade sig vara betydligt svårare.
Men, så en dag, så finns den där... Alla kriterier uppfylls och den finns bara ett stenkast härifrån. Förra söndagen svängde vi förbi och tittade på den. Den kändes kanske lite ofräsch så säljaren prutade själv ner priset ännu mer så vi tog den.
Väl hemma så tog jag loss alla delar och slängde i tvättmaskinen och skrubbade resten med lite Vanish (inköpt på Ullared ) och Violá, den blevnästan en tipp-topp-vagn!
Till samma chassi fick vi med tre delar, mer än vad vi behövde men jag är materialist så jag klagar inte.
Chassit med babyskyddet. Det är alltså det som bebisen sitter i i bilen. Det är inte lättburet att kånka runt på så att kunna sätta fast den på en vagn känns väldigt bekvämt. Speciellt så man slipper väcka bebisen i onödan, och när man kommer jaga runt en treåring samtidigt!
Liten liggkorg. Vet inte om den kommer användas. Kanske i tunnelbaneträngseln... får väl se.
Och sittdelen som kan fällas till liggläge och vara vänd MOT mig, det allra svåraste att hitta.
Det är inte Emmaljunga kvalitet, förmodligen en billigare kopia av den superdyra, trendiga vagnen bugaboo men jag tror den ska fylla sin funktion. Den kändes i alla fall som ett riktigt FYND!
Just det, när man fyndar på Blocket får man ju inte välja färg... Men kanske kul med nåt annat än svart...
lördag 22 januari 2011
Nytt år, nygamla rutiner.
Vi har under 1,5 års tid haft Linas Matkasse och varit väldigt nöjda med den. Det har inneburit hemkörning av råvaror och recept till fem middagar varannan vecka. Mycket smidigt och för det mesta har vi varit nöjda med maten. Även om den inte alltid har låtit kanon på papperet har det för det mesta smakat bra när vi lagat till det. Dessutom har det lärt mig massa nya saker när det gäller matlagning (och det behövs verkligen!)
Under hösten kände vi att recepten började återkomma och det kändes inte lika inspirerande att laga till så vi har pausat leveranserna ett tag.
Men nu känner jag att det är dags för nya tag för det har blivit lite si och så med matrutinerna.
Under åren som har gått sen vi började har det kommit många nya varianter av samma idé upptäckte jag.
Jag valde nåt som lät väldigt bra för min del: Enkla Middagen som dessutom ska vara barnvänligt.
Ska bli spännande!
Första leveransen ska komma 1 februari och jag hoppas verkligen att jag tryckt ut den här bebisen då och kan vara hemma och ta emot den!
Under hösten kände vi att recepten började återkomma och det kändes inte lika inspirerande att laga till så vi har pausat leveranserna ett tag.
Men nu känner jag att det är dags för nya tag för det har blivit lite si och så med matrutinerna.
Under åren som har gått sen vi började har det kommit många nya varianter av samma idé upptäckte jag.
Jag valde nåt som lät väldigt bra för min del: Enkla Middagen som dessutom ska vara barnvänligt.
Ska bli spännande!
Första leveransen ska komma 1 februari och jag hoppas verkligen att jag tryckt ut den här bebisen då och kan vara hemma och ta emot den!
fredag 21 januari 2011
Tillbakablickar
Vet inte om det är mitt inlägg om dansen som har genererat att jag har fått lite dansbilder skickat till mig från olika dansbekanta. Eller kan det vara så att jag börjar bli lite saknad kanske?!
Sen digitalkameran intåg går man inte säker utan kan fastna på bild när man minst anar det.
Bugg med Gustav på Gröna Lund i somras.
Foxtrot med Gustav också på Gröna Lund
Svettig bugg med Robert på Öland 2007
Foto Patrik Cedermark
Jag var på en himla trevlig middag med mina forna kollegor för någon vecka sen. Då pratade jag och Märta om att vi skulle försöka börja en danskurs tillsammans till hösten.
Jag nämnde denna plan för en manlig bekant som svarade med: "och hur ska du hinna med det som tvåbarnsmor?!"
Visst kan han ha en poäng i det men jag kunde inte låta bli att flyga i taket och ge ett snäsigt svar. Jag tror nämligen inte att nån förväntar sig att Mattias ska sluta med innebandyn eller fotbollen eftersom han numera ska bli tvåbarnsfar?! Tvärtom, jag tror att hans kompisar tycker att han behöver det mer än nånsin..
Kan inte låta bli att undra om det skulle bli skillnad på reaktioner om jag istället sa att jag ska börja spela fotboll igen istället för en danskurs. Accepteras det bättre?!
Jag "lurades" bara...
I natt har jag sovit med lugn och harmoni med vetskapen att inget är på gång, alternativt total utmattning efter förra nattens vak.
Jag kände mig lite dum igår, som jag hade lurat Mattias, hundvakterna, dagispersonal och stressat upp barnvakterna i onödan.
Men fick tröstande ord av en kompis som ringde och berättade om hennes bekanta (den manliga delen av förhållande) vars fru skulle föda det tredje barnet. Då förväntas det kanske att man har koll, man har ju gjort det förr.
Hon hade i alla fall ringt hem honom tre dagar i rad från jobbet och han hade skyndat sig hem för... ingenting.
Fjärde dagen skyndade han sig inte och det slutade med förlossning bilen på väg till sjukhuset...
Jag kände mig lite dum igår, som jag hade lurat Mattias, hundvakterna, dagispersonal och stressat upp barnvakterna i onödan.
Men fick tröstande ord av en kompis som ringde och berättade om hennes bekanta (den manliga delen av förhållande) vars fru skulle föda det tredje barnet. Då förväntas det kanske att man har koll, man har ju gjort det förr.
Hon hade i alla fall ringt hem honom tre dagar i rad från jobbet och han hade skyndat sig hem för... ingenting.
Fjärde dagen skyndade han sig inte och det slutade med förlossning bilen på väg till sjukhuset...
torsdag 20 januari 2011
Snopet, falskt alarm
Under senare delen av kvällen igår, precis vid läggdags så började jag känna milda värkar. Perfekt!
Sen fortsatte det under hela natten. Precis så störande att jag inte fick en blund i ögonen men inte så kraftiga och regelbundna som jag hade velat.
På morgonkvisten blev det mindre och mindre men det kändes ändå som det var bäst att förvarna hund- och barnvakterna att nåt förmodligen var på gång.
Mattias tog Noel till förskolan medan jag försökte återhämta lite förlorad sömn.
Sen har hela dagen gått utan en ordentlig värk, bara de vanliga sammandragningarna. Jag hade mitt inbokade besök på MVC idag och hoppades in i det sista att det skulle bli förlossning istället.
Men ack. Mattias följde med som chaufför och de sedvanliga mätningarna gjordes. Allt var precis som det skulle och det är tydligen inte ovanligt att andragångsföderskor får värkar som avstannar och kommer igång om vartannat. Inte nåt som jag har hört talas om direkt.
Barnmorskan avslutade med att göra en undersökning som visade att värkarna under natten inte gjort nån vidare nytta.
Så, det kan alltså komma igång igen men också dröja ett tag till. Fick en ny tid 2 februari. Hallå?! Det är ju en månad bort!
I morgon blir det långpromenad hur mycket det än sliter och drar. Sen ska jag putsa fönster, byta gardiner och ta några extra turer upp- och ner från källartrappan!
Sen fortsatte det under hela natten. Precis så störande att jag inte fick en blund i ögonen men inte så kraftiga och regelbundna som jag hade velat.
På morgonkvisten blev det mindre och mindre men det kändes ändå som det var bäst att förvarna hund- och barnvakterna att nåt förmodligen var på gång.
Mattias tog Noel till förskolan medan jag försökte återhämta lite förlorad sömn.
Sen har hela dagen gått utan en ordentlig värk, bara de vanliga sammandragningarna. Jag hade mitt inbokade besök på MVC idag och hoppades in i det sista att det skulle bli förlossning istället.
Men ack. Mattias följde med som chaufför och de sedvanliga mätningarna gjordes. Allt var precis som det skulle och det är tydligen inte ovanligt att andragångsföderskor får värkar som avstannar och kommer igång om vartannat. Inte nåt som jag har hört talas om direkt.
Barnmorskan avslutade med att göra en undersökning som visade att värkarna under natten inte gjort nån vidare nytta.
Så, det kan alltså komma igång igen men också dröja ett tag till. Fick en ny tid 2 februari. Hallå?! Det är ju en månad bort!
I morgon blir det långpromenad hur mycket det än sliter och drar. Sen ska jag putsa fönster, byta gardiner och ta några extra turer upp- och ner från källartrappan!
onsdag 19 januari 2011
tisdag 18 januari 2011
Det var visst stängt idag...
Eftersom jag har vetat att jag skulle tillbringa hela januari med att vara hemma hade jag inte noterat så mycket att förskolan var stängd för planeringsdag idag. Det var bara tur jag hörde en av fröknarna prata om det men en annan förälder igår när vi gick hem.
Även om jag känner mig rätt så "pigg" just nu så är jag inte riktigt i form att roa Noel en hel dag så det har varit skönt att haft förskolan några timmar per dag. Speciellt inte hans favoritlekar som går ut på att sitta på golvet och köra bil. Det är långt till och från golvet nu!
Men efter vi har varit ute med Ella nästan i en timma och lekt leken "akta oss för isen för där kan man halka" så kände jag med gott samvete att Noel kunde övertala mig att vi skulle se filmen "Bilar", igen...
Jag börjar tröttna på den men Noel tycker den är oerhört bra. Speciellt när skördetröskan kommer. Då blir han alldeles exalterat: "Nu kommer Terry!"
Även om jag känner mig rätt så "pigg" just nu så är jag inte riktigt i form att roa Noel en hel dag så det har varit skönt att haft förskolan några timmar per dag. Speciellt inte hans favoritlekar som går ut på att sitta på golvet och köra bil. Det är långt till och från golvet nu!
Men efter vi har varit ute med Ella nästan i en timma och lekt leken "akta oss för isen för där kan man halka" så kände jag med gott samvete att Noel kunde övertala mig att vi skulle se filmen "Bilar", igen...
Jag börjar tröttna på den men Noel tycker den är oerhört bra. Speciellt när skördetröskan kommer. Då blir han alldeles exalterat: "Nu kommer Terry!"
Tjat om bebisen...
Det har ju blivit en hel del "tjat" för Noel om bebisen. Det är inte bara en som har frågat "vad har mamma i magen?" utan det är en hel del. Han har börjat ledsna på frågorna om lillebror och lillasyster, han har ju sagt hundra gånger att det är en lillebror som ska heta just Lillebror...
Men det märks ändå att han har lite egna funderingar som dyker upp. Senast satt vi i soffan och pratade om det och jag började förklara så enkelt som möjligt att när bebisen ska komma ut ur mammas mage så kommer det göra jätteont, men det är inte farligt och det går över (hoppas jag).
Han har ju min operation innan sommaren i ganska färskt minne så han drar paralleller till den, att jag måste åka till sjukhuset. Så tittar han allvarligt på mig och stryker mig på kinden:
- Stackars lilla mamma...
Sen funderar han vidare en stund.
- Men, när kommer den då?!
Ja, DET skulle jag också gärna vilja veta =).
Men det märks ändå att han har lite egna funderingar som dyker upp. Senast satt vi i soffan och pratade om det och jag började förklara så enkelt som möjligt att när bebisen ska komma ut ur mammas mage så kommer det göra jätteont, men det är inte farligt och det går över (hoppas jag).
Han har ju min operation innan sommaren i ganska färskt minne så han drar paralleller till den, att jag måste åka till sjukhuset. Så tittar han allvarligt på mig och stryker mig på kinden:
- Stackars lilla mamma...
Sen funderar han vidare en stund.
- Men, när kommer den då?!
Ja, DET skulle jag också gärna vilja veta =).
måndag 17 januari 2011
FB
Jag personligen har inte kommit igång med att använda facebook i någon hög grad. Jag går in och läser vad andra har för sig men nöjer mig för tillfället med det. Dock tycker jag det är ganska roligt för det återknyter verkligen kontakter och väcker mycket minnen.
Under det senaste året har det i periferin på facebook gjort att jag kommit ihåg en speciel händelse från min ungdom. Den är lite rolig så jag måste skriva om den här.
Det var väldigt länge sen det här utspelade sig så jag kan inte garantera att det var precis så här det gick till men det är så jag minns det.
Det var på lågstadiet, vi gick i femman eller sexan och skulle åka till grannbyn för att gå på disco. Eftersom utbudet av killar var minst sagt begränsat i vår lilla by så var det förstås väldigt spännande.
Ganska snabbt spanade vi tjejer in en "ny" kille som höll sig lite för sig själv. Vi tyckte han var snygg och tisslade och tasslade om honom som tjejer gör.
Till slut gick en modig tjej fram till honom och satt sig ner och pratade. Vi andra följde förstås händelsen men stor nyfikenhet. De gick inte upp och dansade utan satt bara en stund tillsammans.
Så kommer den modiga tjejen tillbaka och vi bombarderar henne förstås med frågor: "Vad sa han?!", "Vad hette han?!".
Hon såg lite... stram ut och sa kort:
- Han heter Åsa.
Under det senaste året har det i periferin på facebook gjort att jag kommit ihåg en speciel händelse från min ungdom. Den är lite rolig så jag måste skriva om den här.
Det var väldigt länge sen det här utspelade sig så jag kan inte garantera att det var precis så här det gick till men det är så jag minns det.
Det var på lågstadiet, vi gick i femman eller sexan och skulle åka till grannbyn för att gå på disco. Eftersom utbudet av killar var minst sagt begränsat i vår lilla by så var det förstås väldigt spännande.
Ganska snabbt spanade vi tjejer in en "ny" kille som höll sig lite för sig själv. Vi tyckte han var snygg och tisslade och tasslade om honom som tjejer gör.
Till slut gick en modig tjej fram till honom och satt sig ner och pratade. Vi andra följde förstås händelsen men stor nyfikenhet. De gick inte upp och dansade utan satt bara en stund tillsammans.
Så kommer den modiga tjejen tillbaka och vi bombarderar henne förstås med frågor: "Vad sa han?!", "Vad hette han?!".
Hon såg lite... stram ut och sa kort:
- Han heter Åsa.
söndag 16 januari 2011
Allt är lugnt.
Farlig tid att inte uppdatera bloggen, finns en viss risk att ni tror jag föder barn.
Men allt känns ganska lugnt förutom lite förvärkar som kommer och går.
Men allt känns ganska lugnt förutom lite förvärkar som kommer och går.
Published with Blogger-droid v1.6.5
fredag 14 januari 2011
Förlossning igen.
Många undrar om jag gruvar mig inför förlossningen. Det gör jag faktiskt inte men jag är helt övertygad om när det väl är dags kommer jag tänka: "har jag utsatt mig för det här igen, FRIVILLIGT?!"
Men det är faktiskt två jobbiga saker som jag minns från förra gången och som jag anser jag har vidtagit nödvändiga åtgärder för att slippa den här gången.
Det ena är att jag skickades på ett extra ultarljud (under mitt värkarbete) för jag hade inte känt några fosterrörelser sen kvällen innan.
Innan själva ultraljudet fick jag ligga i ett rum och mäta värkarna. Det var bara det att ingen lyssnade på mig var jag hade värkarna. De satt mätapparaten långt uppe på magen och mina värkar strålade långt ner på benen. Följdaktligen gav den väldigt lite utslag. Läkaren som sen skulle göra ultraljudet påstod att jag inte hade några värkar och att det kunde dröja en vecka innan det var dags...
- Ursäkta mig, skämtar du?! Har jag inte värkar?! kved jag där han låg och plågade mig (som inte kunde ligga på rygg nån längre tid) för att visa sin student bebisens ansikte och allt möjligt... Då tog han ett pekfinger och tryckte på magen.
- Jo, NU har du en värk...
Dessutom avslöjade han att det var en "han" trots att vi sagt att vi inte visste var det var.
Han skickade hem oss och lurade nästan Mattias att åka iväg och jobba...
Noel kom ut på natten... en vecka!? *FNYS"*
Nä, skulle jag träffa och känna igen den läkaren så skulle han få höra ett och annat!!
Nästa sak som blev jobbig var att jag var helt inställd på att föda på Huddinge sjukhus. Det var dit vi hörde, där vi hade varit på informationsträff och även där vi gjorde båda ultraljuden.
I värsta fall skulle det bli Södertälje tänkte jag men det hade jag hört gott om så det var inte hela världen.
I Vårdguiden läste jag nyss "Av hundra förlossningar sker i genomsnitt sex på ett annat sjukhus än det planerade".
Vi var en av de sex...
När det var dags att åka in och Mattias ringde till Huddinge fick vi beskedet att det var fullt och vi skulle återkomma om en timma... Jag skrattade inte ihjäl mig men överlevde.
När Mattias ringde igen så hörde jag hur han frågade: "Nyköping? Hur långt bort är det?"
Jag var i ett annat rum och hade kände att jag behövde hjälp NU och vid det tillfället kände jag väl inte att jag hade nån större koll på geografin. För mig lät Nyköping lät väldigt långt bort!
Till slut hörde jag han säga: "okej, vi åker på en gång".
Vi hade fått den allra sista platsen i Stockholms län. På BB Stockholm som är en privat klinik som ligger i Danderyds sjukhus.
Tacksamma satte vi oss i bilen runt klockan 16 på eftermiddagen och skulle ta oss från söder till norr i Stockholms rusningstrafik...
Nä, då skrattade jag inte heller ihjäl mig...
Ja, den där bilresan i snigelfart minns jag nästan som det värsta av allt!
Nu blev det ju jättebra till slut. Många vill föda på BB Stockholm eftersom de jobbar lite annorlunda än landstingets egna förlossningskliniker. Man är prioriterad plats två veckor före- och efter bräknat datum, det är det inget snack om saken, pappan ska stanna om han vill., tryggt för lilla familjen. Dessutom försöker de har mer "vanlig miljö" istället för sjukhusmiljö.
Men självklart har de all medicinsk expertis som behövs.
Jag skulle gärna föda på BB Stockholm igen men bilkön vill jag inte vara med om igen.
Sen vill jag inte riskera att hamna i ett annat landsting nu när jag har Noel. Därför kontaktade jag den här gången Södra BB som är Södersjukhusets variant av BB Stockholm. Det ligger på rätt sida av stan och inte så lång bilresa om allt flyter på!
Jag hade turen och fick sista platsen i januari när jag ringde och bad om att få komma dit. Jag blev mycket förvånad över "sista plasen" eftersom jag var i typ vecka 5. Många vet inte ens om att de är gravida då... Men eftersom de prioriterar plats kan de väl inte skriva in för många.
Det som har varit bra är att jag har gått på mina MVC-besök på samma ställe där jag är planerad att föda. Jag har träffat de flesta barnmorskor som jobbar där i något sammanhang.
"Min" barnmorska ska jobba hela helgen och hälsade mig välkommen in =).
Men det är faktiskt två jobbiga saker som jag minns från förra gången och som jag anser jag har vidtagit nödvändiga åtgärder för att slippa den här gången.
Det ena är att jag skickades på ett extra ultarljud (under mitt värkarbete) för jag hade inte känt några fosterrörelser sen kvällen innan.
Innan själva ultraljudet fick jag ligga i ett rum och mäta värkarna. Det var bara det att ingen lyssnade på mig var jag hade värkarna. De satt mätapparaten långt uppe på magen och mina värkar strålade långt ner på benen. Följdaktligen gav den väldigt lite utslag. Läkaren som sen skulle göra ultraljudet påstod att jag inte hade några värkar och att det kunde dröja en vecka innan det var dags...
- Ursäkta mig, skämtar du?! Har jag inte värkar?! kved jag där han låg och plågade mig (som inte kunde ligga på rygg nån längre tid) för att visa sin student bebisens ansikte och allt möjligt... Då tog han ett pekfinger och tryckte på magen.
- Jo, NU har du en värk...
Dessutom avslöjade han att det var en "han" trots att vi sagt att vi inte visste var det var.
Han skickade hem oss och lurade nästan Mattias att åka iväg och jobba...
Noel kom ut på natten... en vecka!? *FNYS"*
Nä, skulle jag träffa och känna igen den läkaren så skulle han få höra ett och annat!!
Nästa sak som blev jobbig var att jag var helt inställd på att föda på Huddinge sjukhus. Det var dit vi hörde, där vi hade varit på informationsträff och även där vi gjorde båda ultraljuden.
I värsta fall skulle det bli Södertälje tänkte jag men det hade jag hört gott om så det var inte hela världen.
I Vårdguiden läste jag nyss "Av hundra förlossningar sker i genomsnitt sex på ett annat sjukhus än det planerade".
Vi var en av de sex...
När det var dags att åka in och Mattias ringde till Huddinge fick vi beskedet att det var fullt och vi skulle återkomma om en timma... Jag skrattade inte ihjäl mig men överlevde.
När Mattias ringde igen så hörde jag hur han frågade: "Nyköping? Hur långt bort är det?"
Jag var i ett annat rum och hade kände att jag behövde hjälp NU och vid det tillfället kände jag väl inte att jag hade nån större koll på geografin. För mig lät Nyköping lät väldigt långt bort!
Till slut hörde jag han säga: "okej, vi åker på en gång".
Vi hade fått den allra sista platsen i Stockholms län. På BB Stockholm som är en privat klinik som ligger i Danderyds sjukhus.
Tacksamma satte vi oss i bilen runt klockan 16 på eftermiddagen och skulle ta oss från söder till norr i Stockholms rusningstrafik...
Nä, då skrattade jag inte heller ihjäl mig...
Ja, den där bilresan i snigelfart minns jag nästan som det värsta av allt!
Nu blev det ju jättebra till slut. Många vill föda på BB Stockholm eftersom de jobbar lite annorlunda än landstingets egna förlossningskliniker. Man är prioriterad plats två veckor före- och efter bräknat datum, det är det inget snack om saken, pappan ska stanna om han vill., tryggt för lilla familjen. Dessutom försöker de har mer "vanlig miljö" istället för sjukhusmiljö.
Men självklart har de all medicinsk expertis som behövs.
Jag skulle gärna föda på BB Stockholm igen men bilkön vill jag inte vara med om igen.
Sen vill jag inte riskera att hamna i ett annat landsting nu när jag har Noel. Därför kontaktade jag den här gången Södra BB som är Södersjukhusets variant av BB Stockholm. Det ligger på rätt sida av stan och inte så lång bilresa om allt flyter på!
Jag hade turen och fick sista platsen i januari när jag ringde och bad om att få komma dit. Jag blev mycket förvånad över "sista plasen" eftersom jag var i typ vecka 5. Många vet inte ens om att de är gravida då... Men eftersom de prioriterar plats kan de väl inte skriva in för många.
Det som har varit bra är att jag har gått på mina MVC-besök på samma ställe där jag är planerad att föda. Jag har träffat de flesta barnmorskor som jobbar där i något sammanhang.
"Min" barnmorska ska jobba hela helgen och hälsade mig välkommen in =).
Försvinner med julen.
Vissa saker tycker jag är bra att försäljningen bara är under en viss period.
Men så ibland hittar man sina guldkorn. Som den här... Har dessutom varit lite svårt att få tag i.
Nu gäller det att njuta av de sista.
Published with Blogger-droid v1.6.5
torsdag 13 januari 2011
Det blev i alla fall städat hemma...
Igår kväll, helt utan förvarning, precis när vi satt oss ner för att se min nya favoritserie "Svärdet och spiran" på TV vaknade Noel och kaskadkräktes...
"NEJ, NEJ och åter NEJ!" kände jag. Jag pallar inte en magsjuka till nu när jag äntligen känner mig lite "pigg" igen.
Som tur är verkar det vara en lindrigare variant. Han kräktes en gång till innan vi gick och la oss men sen har det varit lugnt. Nästan så man undrar om det var nåt han ätit.
Så idag har han varit hemma med mig och vi har fått ha stora tvätt- och städardagen eftersom vi inte var det minsta beredda och kunde vidta nödvändiga åtgärder som att ta bort mattor och dylikt.
Efter träningspasset (städningen) kurade vi ihop oss och sov i typ... 2,5 timmar, väldigt mysigt!
Förra vintern avverkade vi tre typer av magsjuka. Nu kan vi hittills alltså pricka av två varianter...
"NEJ, NEJ och åter NEJ!" kände jag. Jag pallar inte en magsjuka till nu när jag äntligen känner mig lite "pigg" igen.
Som tur är verkar det vara en lindrigare variant. Han kräktes en gång till innan vi gick och la oss men sen har det varit lugnt. Nästan så man undrar om det var nåt han ätit.
Så idag har han varit hemma med mig och vi har fått ha stora tvätt- och städardagen eftersom vi inte var det minsta beredda och kunde vidta nödvändiga åtgärder som att ta bort mattor och dylikt.
Efter träningspasset (städningen) kurade vi ihop oss och sov i typ... 2,5 timmar, väldigt mysigt!
Förra vintern avverkade vi tre typer av magsjuka. Nu kan vi hittills alltså pricka av två varianter...
onsdag 12 januari 2011
Sista besöket på MVC?
Jag har nu gått in i den magiska veckan 38 i graviditeten.
Enligt min bok så föds 92 procent av alla barn mellan v. 38 och 42. Vidare står det: "Barnläkaren och forskaren Hugo Lagercrantz skriver i sin bok Den ofödda människan att graviditetslängden finns programmerad i ditt barns arvsanlag. Det anlaget har bestämts efter vad som är en normal graviditetslängd i din och din partners familj. Att barnet har vuxit till en viss storlek har ingen direkt betydelse".
Noel föddes på dagen när han var 39 veckor. Om den här bebisen följer samma mönster så är den alltså ute nästa vecka den här tiden.
Igår var jag hos barnmorskan för sedvanlig koll. Allt var bra och den hade lagt sig till rätta, dvs sjunkigt ner i "startposition". Det behöver inte betyda att den kommer ut snart men möjligheten finns.
Barnmorskan tyckte att jag såg fräschare ut igår. Det säger i och för sig inte så mycket eftersom hon förra gången skickade mig raka vägen till läkaren för att kolla upp min superduperförkylning...
Hon tyckte lite synd om mig som hade drabbats av den när magen var som högst och det är nog svårt att andas ändå.
Nu när magen sjukigt och förkylningen nästan är över känner jag mig nära... atletisk... =).
Efter besöket hade jag anmält mig till en andningskurs. Det gick jag aldrig inför förra förlossningen och kände att om jag skulle göra om det där igen så skulle jag lära mig andas rätt! Tyckte det underlättade mycket när de hjälpte mig med det.
Det var en väldigt ytligt kurs som mest påpekade ATT vi skulle andas och "vara närvarande" i smärtan.
Nä, jag kände nog att det där får bli som det blir, men ska jag ha en chans så var det bara att knata till apoteket och köpa mer nässpray!
Jag blev inbokad på ett besök nästa torsdag men jag hoppas verkligen att det inte blir nåt av med det! =)
Många verkar vara nyfikna på hur min mage ser ut och hur många kilo jag har gått upp så här kommer det: 16 kilo.
Jag undrar dock varför det är intressantare än blodtrycket, järnvärdet och sockret som egentligen säger mer om hur både jag och bebisen mår?!
De proverna är i alla fall bra (som de varit hela tiden)...
Enligt min bok så föds 92 procent av alla barn mellan v. 38 och 42. Vidare står det: "Barnläkaren och forskaren Hugo Lagercrantz skriver i sin bok Den ofödda människan att graviditetslängden finns programmerad i ditt barns arvsanlag. Det anlaget har bestämts efter vad som är en normal graviditetslängd i din och din partners familj. Att barnet har vuxit till en viss storlek har ingen direkt betydelse".
Noel föddes på dagen när han var 39 veckor. Om den här bebisen följer samma mönster så är den alltså ute nästa vecka den här tiden.
Igår var jag hos barnmorskan för sedvanlig koll. Allt var bra och den hade lagt sig till rätta, dvs sjunkigt ner i "startposition". Det behöver inte betyda att den kommer ut snart men möjligheten finns.
Barnmorskan tyckte att jag såg fräschare ut igår. Det säger i och för sig inte så mycket eftersom hon förra gången skickade mig raka vägen till läkaren för att kolla upp min superduperförkylning...
Hon tyckte lite synd om mig som hade drabbats av den när magen var som högst och det är nog svårt att andas ändå.
Nu när magen sjukigt och förkylningen nästan är över känner jag mig nära... atletisk... =).
Efter besöket hade jag anmält mig till en andningskurs. Det gick jag aldrig inför förra förlossningen och kände att om jag skulle göra om det där igen så skulle jag lära mig andas rätt! Tyckte det underlättade mycket när de hjälpte mig med det.
Det var en väldigt ytligt kurs som mest påpekade ATT vi skulle andas och "vara närvarande" i smärtan.
Nä, jag kände nog att det där får bli som det blir, men ska jag ha en chans så var det bara att knata till apoteket och köpa mer nässpray!
Jag blev inbokad på ett besök nästa torsdag men jag hoppas verkligen att det inte blir nåt av med det! =)
Många verkar vara nyfikna på hur min mage ser ut och hur många kilo jag har gått upp så här kommer det: 16 kilo.
Jag undrar dock varför det är intressantare än blodtrycket, järnvärdet och sockret som egentligen säger mer om hur både jag och bebisen mår?!
De proverna är i alla fall bra (som de varit hela tiden)...
Published with Blogger-droid v1.6.5
söndag 9 januari 2011
Julgransplundring med ringdans
Vi hade fått en inbjudan till julgransplundring som skulle ske i en skola i närheten och vi tänkte att det var lämpligt aktivitet idag.
Det utlovades dans runt granen, lotteri, överraskning för barnen och tomte.
När vi kom dit hade de redan börjat dansa runt granen och jag blev ivrig att försöka få med Noel men han tittade storögt på en stund och vägrade.
Nåja, tänkte jag, vi får väl fika lite så kanske han kommer igång.
Vi fikade och mellan varven var det dans och vi gjorde vårt bästa att få igång honom men han var inte ett dugg intresserad.
Han tyckte dock att clownen var kul och fick en ballong i form av ett svärd av honom.
Tomten kom med en godispåse, fast det inte var lördag som Noel noga påpekade flera gånger, det var ju toppen förstås!
Men, kommentaren när vi gick därifrån sa väl allt:
"Det var roligt att inte dansa!"
Är det verkligen min son?!
Det utlovades dans runt granen, lotteri, överraskning för barnen och tomte.
När vi kom dit hade de redan börjat dansa runt granen och jag blev ivrig att försöka få med Noel men han tittade storögt på en stund och vägrade.
Nåja, tänkte jag, vi får väl fika lite så kanske han kommer igång.
Vi fikade och mellan varven var det dans och vi gjorde vårt bästa att få igång honom men han var inte ett dugg intresserad.
Han tyckte dock att clownen var kul och fick en ballong i form av ett svärd av honom.
Tomten kom med en godispåse, fast det inte var lördag som Noel noga påpekade flera gånger, det var ju toppen förstås!
Men, kommentaren när vi gick därifrån sa väl allt:
"Det var roligt att inte dansa!"
Är det verkligen min son?!
torsdag 6 januari 2011
Minnen...
Noel kände sig manad att återuppliva gamla minnen i citykorgen av vagnen.
Men tydligen blev det lite för mysigt i hans "koja" så han var tvungen att ta sig en tupplur.
Published with Blogger-droid v1.6.5
Blir det vår snart?
Jag tror den här "lediga" dagen till 90 procent används till att plocka undan julen, så även för mig.
Mysigt att ta från alla sakerna men precis lika härligt att plocka undan dem och blicka fram mot våren.
Kanske är lite svårt en dag som denna när snön yr utanför fönstren igen...
Mysigt att ta från alla sakerna men precis lika härligt att plocka undan dem och blicka fram mot våren.
Kanske är lite svårt en dag som denna när snön yr utanför fönstren igen...
Published with Blogger-droid v1.6.5
onsdag 5 januari 2011
Att tunnelbana ska vara så skoj?
Han var väldigt exalterad över det när han satte sig till rätta i vagnen.
"Mot tunnelbanan!" sa han när vi pulsade fram i snömodden, det har visst snöat igen...
Hela färden in tyckte han var oerhört spännande och satt och kommenterade hela vägen. Jag kände att hela vagnen satt och lyssnade men vad ska man göra?
När vi klev av kom en kvinna fram och frågade hur gammal han var för han var så duktig på att prata. Hon hade tyckt det var underhållande att lyssna på...
Jag fick alla mina ärenden uträttade, vem vet när man tar sig ner till centrala Stockholm igen?
Nån på HM verkar ha tagit till sig min kritik för nu tyckte jag att vi hittade en neutral filt dessutom...
Sen slumrade Noel så fint in precis när jag var på väg hem. Han vaknade när jag körde in vagnen i huset och blev galen över att han inte hade fått åka tunnelbanan hem!
Jag försökte förklara att vi visst åkt tunnelbana men att han hade sovit hela vägen.
Han var rasande och krävde att vi skulle gå tillbaka men jag sa tyvärr orkar inte mammas ljumskar nåt mer och fick muta honom med att han skulle få filmen Bilar på tv...
Published with Blogger-droid v1.6.5
tisdag 4 januari 2011
Mys med Anna och Hugo
När väckarklockan ringde vid åtta i morse höll Noel för öronen och sa "stäng av"! Jag kände själv att jag inte skulle haft nåt emot det men eftersom vi hade ett besök inbokat idag också var det bara att bita i det sura äpplet och försöka kliva upp.
Idag var det Anna och Hugo som skulle komma och hälsa på. Hugo och Noel träffades ju på nyårsafton så de kom snabbt igång med lek så jag och Anna kunde sitta och umgås över lite fika.
Som vanligt när man har trevligt så rusar tiden iväg så jag improviserade lite lunch som jag bjöd på innan de åkte hem.
Sen var det dags att komma ut och få lite frisk luft så Noel la sig väl till rätta i vagnen och somnade och jag försökte knata på en bit. Men nu är det tungt. Det drar i ljumskarna och trycker på magen så nån vidare rask promenad är det inte tal om. Men, får vara glad att jag åtminstone kommer mig ut en liten stund.
När jag sen tog in posten så har min TENS-apparat skickats (smärtlindring till värkarna hemma) och det är ju ännu en tecken på att det börjar vara dags.
Snabbt satte jag på den på mina punkter på ryggen som jag har så ont i och mmmmmmmmmmmm, vilken befrielse.... =)
Idag var det Anna och Hugo som skulle komma och hälsa på. Hugo och Noel träffades ju på nyårsafton så de kom snabbt igång med lek så jag och Anna kunde sitta och umgås över lite fika.
Som vanligt när man har trevligt så rusar tiden iväg så jag improviserade lite lunch som jag bjöd på innan de åkte hem.
Sen var det dags att komma ut och få lite frisk luft så Noel la sig väl till rätta i vagnen och somnade och jag försökte knata på en bit. Men nu är det tungt. Det drar i ljumskarna och trycker på magen så nån vidare rask promenad är det inte tal om. Men, får vara glad att jag åtminstone kommer mig ut en liten stund.
När jag sen tog in posten så har min TENS-apparat skickats (smärtlindring till värkarna hemma) och det är ju ännu en tecken på att det börjar vara dags.
Snabbt satte jag på den på mina punkter på ryggen som jag har så ont i och mmmmmmmmmmmm, vilken befrielse.... =)
måndag 3 januari 2011
Lite vardag i alla fall
Idag var det jobbardag för Mattias igen så jag tänkte att det ska bli lite vardag för mig och Noel också.
Det började med att jag fick väcka honom vid 8.30, det är i alla fall en timma tidigare än de senaste dagarna så det är åt rätt håll.
Vi hade ett inbokat besök vid halv tio så det skulle ju vara förargligt om vi hade legat i sängen.
Det var Anna och Edvin som skulle titta förbi och Noel räknade noga upp vilka leksaker han hade fått leka med hos Edvin när vi var där och hälsade på. Jag blev imponerad att han kunde minnas, för han mindes precis!
Vi började med husgesyn och förmiddagsfika så pojkarna fick leka av sig lite inomhus.
Sen tog vi bob:arna och åkte i backen en bra stund. Det blir lite roligare för alla när man har trevligt sällskap. Inspirerade av varann släppte de bob:arna till oss gravida mammor att vila på, och sen sprang de upp och ner för backen och slängde sig i snön, minst lika kul! =)
Ja, mycket trevlig början på det nya året!
Det började med att jag fick väcka honom vid 8.30, det är i alla fall en timma tidigare än de senaste dagarna så det är åt rätt håll.
Vi hade ett inbokat besök vid halv tio så det skulle ju vara förargligt om vi hade legat i sängen.
Det var Anna och Edvin som skulle titta förbi och Noel räknade noga upp vilka leksaker han hade fått leka med hos Edvin när vi var där och hälsade på. Jag blev imponerad att han kunde minnas, för han mindes precis!
Vi började med husgesyn och förmiddagsfika så pojkarna fick leka av sig lite inomhus.
Sen tog vi bob:arna och åkte i backen en bra stund. Det blir lite roligare för alla när man har trevligt sällskap. Inspirerade av varann släppte de bob:arna till oss gravida mammor att vila på, och sen sprang de upp och ner för backen och slängde sig i snön, minst lika kul! =)
Ja, mycket trevlig början på det nya året!
Nyårsafton
Jodå, Noel var pigg på nyårsafton så vi kunde åka iväg och fira tillsammans med de traditionsenliga paren.
Det som skiljde det här året mot tidigare år är att vi numera alla är föräldrar till barn i olika åldrar, och vi var inte hemma hos oss i år.
Eftersom tiden runt nyår är den absolut värsta tiden för Ella så har vi alltid fått anpassa oss efter henne för att göra det så lindrigt som möjligt med alla smällare och raketer.
I år ville våra underbara hundvakter gärna ta med sig henne till skogen i Dalarna där det garanterat var raketfritt.
Vi kunde förstås inte bli tacksammare och såg det som en möjlighet att rucka lagom mycket på traditionerna.
Jag ska inte sticka under stol med att det var skönt att vara hos någon annan just i år Vi fick så gott om tid under dagen så vi hann med både bobåkning i den fantastiska vinterdagen och en riktigt bra uppladdning (vila alltså) för mig och Noel för att orka vara vakna en stund på kvällen.
Vi turas om och delar på ansvaret att få ihop en fin meny och i år stod vi för förrätten. Trots att vi sällan har någon aning om vad de andra paren ska göra så får vi alltid ihop menyn förträffligt!
Kvällen flöt verkligen på med barn som lekte fint tillsammans och föräldrar som kunde umgås och även få till lite tävlingar. Eftersom jag tog hem segern i den viktigaste så tyckte jag det var ett väldigt trevligt inslag :-).
Noel kroknade strax före elva då han kröp upp i soffan och somnade in. Sen sov han sig igenom hela tolvslagets oväsen utan att röra en min.
Efter tolvslaget blev det lite samkväm innan vi började packa ihop oss och skotta av bilarna för hemfärd.
Nöjda med fyrhjulsdrift än en gång kom vi hem runt två. Kändes alldeles lagom sent för en höggravid småbarnsmamma.
Sen får man tacka sin son att han hade den goda smaken att sova till 9.30 två mornar på raken så vi har fått sova ikapp den sena timmen!
Det som skiljde det här året mot tidigare år är att vi numera alla är föräldrar till barn i olika åldrar, och vi var inte hemma hos oss i år.
Eftersom tiden runt nyår är den absolut värsta tiden för Ella så har vi alltid fått anpassa oss efter henne för att göra det så lindrigt som möjligt med alla smällare och raketer.
I år ville våra underbara hundvakter gärna ta med sig henne till skogen i Dalarna där det garanterat var raketfritt.
Vi kunde förstås inte bli tacksammare och såg det som en möjlighet att rucka lagom mycket på traditionerna.
Jag ska inte sticka under stol med att det var skönt att vara hos någon annan just i år Vi fick så gott om tid under dagen så vi hann med både bobåkning i den fantastiska vinterdagen och en riktigt bra uppladdning (vila alltså) för mig och Noel för att orka vara vakna en stund på kvällen.
Vi turas om och delar på ansvaret att få ihop en fin meny och i år stod vi för förrätten. Trots att vi sällan har någon aning om vad de andra paren ska göra så får vi alltid ihop menyn förträffligt!
Kvällen flöt verkligen på med barn som lekte fint tillsammans och föräldrar som kunde umgås och även få till lite tävlingar. Eftersom jag tog hem segern i den viktigaste så tyckte jag det var ett väldigt trevligt inslag :-).
Noel kroknade strax före elva då han kröp upp i soffan och somnade in. Sen sov han sig igenom hela tolvslagets oväsen utan att röra en min.
Efter tolvslaget blev det lite samkväm innan vi började packa ihop oss och skotta av bilarna för hemfärd.
Nöjda med fyrhjulsdrift än en gång kom vi hem runt två. Kändes alldeles lagom sent för en höggravid småbarnsmamma.
Sen får man tacka sin son att han hade den goda smaken att sova till 9.30 två mornar på raken så vi har fått sova ikapp den sena timmen!
Published with Blogger-droid v1.6.5
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)