Vi sitter och äter middag. Albin är missnöjd och låter ganska högt på sidan om bordet samtidigt som jag och Noel försöker prata. Till slut ledsnar Noel och höjer rösten:
- MEN, jag kan inte koncentrera mig på att äta när Albin bara gnäller och gnäller!
Så höjer han handen, tittar på mig och tillägger:
- Har jag rätt eller har jag fel?!

Jag var tvungen att medge att han nog hade alldeles rätt.

Julrevansch

I fjol var jag höggravid, dunderförkyld och åkte på en släng av vinterkräksjukan strax innan jul (varför skulle jag skonas bara för att jag var i åttonde månaden liksom). Var inte ett dugg sugen på att fira nåt annat än möjligtvis MITT barns födelse. Jag ville helst dra en filt över huvet och skruva fram klockan en månad.

Behöver jag säga att i år känns det helt annorlunda?!

Jag måste säga att Stockholm stad verkar vara superladdade för vinter i år. Knappt har marken täckts av ett fint lager av pudersnö innan både plogbil och sandbil är ute och fixar.
Skillnad mot förr om åren när det gått dagar utan så mycket som en skymt av snöröjning och man har pulsat fram med svettig rygg.
Hittills får ni med beröm godkänt i alla fall. Keep up the good work!

Tomten är ju här då och då och lämnar julklappar.
Spännande tycker Noel förstås och letar efter sin bokstav på paketen. Men, han är nästan ännu mer noga med att det finns med paket till Albin.
Fantastiskt fint tycker jag.

Granen står så grön och grann i stugan...
Eller, den börjar se lite tilltufsad ut av Albins undersökningar men den STÅR åtminstone...

Sådär ja, då har ja precis torkat tårarna och slår över till Titanic på TV4 film som pricken över i:et.
Jag kommer inte vara snyggast i kvarteret i morgon alltså (så med största sannolikhet kommer jag springa på f.d fröken Sverige).

Om man inte har påsar under ögonen av sömnbrist kan man alltid fixa svullnaden genom att titta på Svenska hjältar-galan.
Vilka fantastiska människor det finns!

Härligt, härligt, HÄRLIGT!

Livet rinner in i mig igen!
Och det har jag att tacka min yngsta son för. Äntligen, efter ett år (om jag räknar med när jag var höggravid och han sparkade sig igenom nätterna) av total sömnbrist för min del, har han börjat sova sig igenom nätterna utan alltför många uppvaknande. Det har han gjort nu de senaste 3 veckorna så jag hoppas verkligen att förändringen är här för att stanna.
Det är nu när energin kommer tillbaka jag förstår hur otroligt trött och energilös jag har varit det sista året och det är så skönt att äntligen börja känna igen mig själv. Nu känns det inte längre som att jag startar dagen i en uppförsbacke där jag får jobba mig uppför samtidigt som jag gör allt annat som ska göras.

Dessutom har det här gjort att jag har tagit mig för lite saker som också ger massor av ny energi, som dans och träning.
Ja, vet ni vad? Livet är bra härligt! :-)

Jaha, och vad kan Albin ha gjort medan jag var på toaletten tro?!
En näve mindre jord i blomman igen...

Idag har jag, precis som de flesta andra föräldrar, sett det finaste luciatåget hittills i mitt liv!
Noel var väldigt förväntansfull när jag lämnade honom i morse i sin tomtedräkt och skulle "vara luciatåg". Han hade inte riktigt koll på vad det innebar eftersom han har varit sjuk alla luciadagar fram till nu.
Men han var så duktig! Sjöng sångerna och höll reda på, och ställde till rätta, kompisen som inte höll ledet. Precis som jag gjorde med grannpojken på min tid :-).

Till och med Albin kände att det var nåt speciellt och satt som ett litet ljus i mitt knä och tittade på storebror.

Tack vare våra fina hundvakter som uppgraderades till barnvakter ikväll kunde dessutom jag och Mattias tillbringa kvällen tillsammans med hans kompanjoner och äta julbord. Guld värt!

Bästa luciafirandet på flera år!

Att ta upp en nyvaken, varm och go bebis ur vagnen är kanske bland det bästa jag vet.

Idag tog det extra lång tid att gå till förskolan. Noel skulle göra fotspår i snön.
Och när vi kom hem igen på eftermiddagen tittade han på mig och frågade:
- Men, vem har varit här då?!
Jag fick "erkänna" att en kompis varit på besök.
Han hade nämligen upptäckt ett fotavtryck som varken tillhörde mig eller Mattias.
Han har onekligen en känsla för detaljer. Framtida kriminalare kanske?

Albins första kontakt med snön blev att han la sig platt på mage och kollade om det var något som gick att äta...
Dumt att gå miste om nåt gott liksom.

Myyyyys!

Så skulle jag vilja sammanfatta den här helgen.
Vi hade planerat in Tomteland (utanför Mora) med övernattning. Vi skulle ha åkt med en annan familj men de blev tyvärr sjuka så vi fick åka utan sällskap.

Vi startade tidigt i lördagsmorse och Noel tyckte resan till tomten var oändlig. Väl framme parkerade vi och klädde på oss för att klara lite kyla. Snart började snön singla ner och det kändes ju perfekt! Jag såg hur allt skulle förvandlas till den mysiga snöby som det är tänkt att vara... Så började det ramla stora, blöta lapphandskar som dessutom kom piskandes från sidan. Blött, minst sagt! Och det var ju inte regnkläder vi hade på oss direkt. Det är klart att det förtog lite av dagen för vi kändes oss nog lite frusna allihopa i slutet av dagen. Men Noel fick i alla fall lämna en liten önskelista till tomten och tomtemor, gå på trollsafari och titta på vinterfolkets parad som avslutades med ett fyrverkeri.
Albin var vaken medan vi åt (skulle inte tro att han vill missa den delen va?) och sen sov han sig igenom resten av dagen nerpackad i vagnen.

När vi satte oss i bilen igen kändes det väldigt bra att vi inte skulle sitta flera timmar utan bara till hotellet i Mora.
Hotellet hade en liten pool så efter maten var vi nere och tog oss ett dopp och värmde upp oss ordentligt i ångbastun.
Båda barnen var ganska uppspelta över att bo på hotell så det hela slutade med att vi alla släckte lampan och somnade in samtidigt. Tidigt för oss men sent för barnen =).

Sen finns det väl få saker som är så härligt som att börja dagen med en hotellfrukost?
Vi hade tänkt flanera lite i Mora men eftersom ingenting öppnade före 12.00 så åkte vi istället till Gävle för ett längre stopp innan vidare avfärd mot storstan igen.

En mycket uppskattad familjehelg!

Ibland är jag extremt förtjust i att bo i en storstad där det mesta finns tillgängligt. Som i eftermiddags när jag kunde veckohandla, sittandes i bilen, på väg hem från helgens utflykt. För att sen få det levererat till dörren i morgon lagom till middagsfixet. Snacka om energisparande. Och inga impulsköp blir det heller.
Me like!

Jag tror min nattsömn har blivit jinxad det sista året. Sover barnen som små lamm så har jag istället drabbats av hostan från hell.
Det finns de som säger att det kommer en tid när jag kommer få sova en hel natt.
Jag låtsas att jag tror dem. Känns mer hoppfullt så.

Albin 10 månader

 

Bilden har lite dålig skärpa men den symboliserar Albin på ett bra sätt tycker jag. En mycket glad kille som det är full fart på. Det gäller att vara med för han är snabb.

Han är fortfarande väldigt, väldigt förtjust i mat i alla former och börjar smaska högt om han får syn på något som han tycker sig känna igen som något gott. Som till exempel russin. Han förvånade både mig och Mattias när han lyckades klättra ur barnstolen, upp på bordet, hämtade sig en macka han hade spanat in sig på, ner i stolen igen och satte sig och åt.

Jag har numera ett spännband med mig i skötväskan eftersom många barnstolar ute saknar säkerhetsanordning... Blir lugnast för alla.

Vid det här laget trodde jag att han skulle tulta omkring men det är han inte så intresserad av. Istället kryper han snabb som en vessla runt.

Men bäst av allt tycker han fortfarande är när mamma bär runt på honom!