Förresten, kolla vad STOR Albin har blivit?! Och pratet har exploderat. Han kommer att bli en lika mycket pratkvarn som sin bror verkar det som.

Vi kryssar oss fram

Senaste tiden har varit full av "senaste tider" för min del.
När jag senast måste kliva upp, för att senast vara klar med pojkarna, för att senast vara nere i hallen och klä på oss, för att senast gå hemifrån, för att senast vara på förskolan, för att senast lämna, för att senast hinna till en tunnelbana, för att senast hinna i tid till uppdraget, som jag senast måste gå ifrån, för att senast hinna till nästa, som jag senast måste åka ifrån för att hinna till nästa, som jag senast måste gå ifrån för att hinna med en tunnelbana, för att senast vara på plats på förskolan, för att senast hinna hämta pojkarna... osv. Det är otroligt vad det tar på krafterna faktiskt!

Därför ska det bli så väldigt skönt att få en liten minisemester i Umeå den här helgen. Pojkarna tycker det är så himla mysigt i Umeå så de har verkligen längtat. Vi var där i början av oktober och Noel ville inte åka hem. För att göra det lite lättare sa jag: "Men, Noel det är inte så länge tills vi åker hit igen". Vilket innebar att vi knappt hann stiga av planet innan han började fråga: "Mamma, ska vi åka till Umeå i morgon?"
Efter att ha förklarat ca 20 gånger att SÅ snart är det inte vi ska åka så gjorde vi en kalender. Där fick han rita in lite händelser som skulle ske först, Walking with dinasauors på Globen, operation, besök från Gävle, kalas, osv. Sen har vi kryssat dagar. Varit väldigt noga att göra på morgonen och han har bara glömt det nån enstaka gång.
Men nu, nu är det nära! Det fattas bara två kryss...

Den nedre kalendern är Albins. Han har varit minst lika noga med att kryssa.

På ett vis tror jag inte att han riktigt förstår för han ska ju göra allt som Noel gör... Men samtidigt så tjatas det väldigt mycket om "mojmoj, plyplanet" så jag vet faktiskt inte. I morse när jag lämnade honom på förskolan och skrev upp att han skulle vara ledig och varför så sa pedagogerna: "Vad kul, för att han pratar VÄLDIGT mycket om mormor!"

Hur som helst, det här med kalender var ett vinnande koncept känner jag. Nästa kalender blir fram till julafton...

Balansen är återställd

Jo, för någon månad sen råkade jag uttrycka mig för en kollega att "mitt liv var lite för bra för att vara sant" just då.
Så under följande månad har Noel åkt in på akuten och opererats, Mattias mormor har gått bort och sen det här med Ella...
Jag tycker det är fantastiskt att universum eller vad det nu är som bestämmer ser till att det är balans. Nu är jag glad över att det finns en annan familj där ute nånstans som har det så där himla bra och förhoppningsvis kommer vår tur igen! :-).

I måndags (12 nov) insjuknade plötsligt Ella och fick svårt att andas. Hos veterinären konstaterades stor tumör på lungan och det fanns bara en utväg för att slippa lidande.

Kvar finns två familjer i lite chock och mycket sorg och saknad.

De säger att det bara tar:
En minut att hitta en speciell vän. 
En timme att uppskatta dig.
En dag att älska dig,
men det tar ett helt liv att glömma dig.
För alltid i våra hjärtan!

R.I.P älskade Ella!

Att sitta vaken med magsjuk Albin en natt är ingenting jämfört med att tackla hans ilska när han inte får äta när han vaknar...
- Töössstiiiii!!
Och
- Fukost!!!
Har han legat nedanför kylskåpet och gallskrikit.