Torpet

Tanken var nog egentligen bara att mellanlanda på Torpet men när vi kom dit var det en fin kväll. 

Barnen bad att vi skulle stanna en dag så vi bestämde oss för att göra det. 

Jag kom på att det var Noliamässan och vi kunde åka dit och provsitta på skotrar och fyrhjulingar. 

Man får ju ändra sina intresseområden när man får pojkar...

Lägligt nog hade de barnpassning. 

Alla inblandade var tacksamma för den servicen. 

Under den tiden frossade jag och Mattias i husbilar. Vi sprang in och ut och la märke till plus och minus i olika modeller. 

Så begav vi oss tillbaka till Torpet för den sista natten i Norrland - för denna gång! 

Kvällspromenad runt sjön. 

Vi fick lämna i solsken. 

Siksele

Två somrar har vi haft väldigt tur med vädret när vi varit i Siksele. Ganska snabbt förstod vi att så skulle fallet inte bli i år. 

Om inte solen skiner där kommer mygg, och den förhatliga sviarn som på beatällning. Små, små knott som driver en till vansinne! Det enda som hjälper är att göra upp eldar med mycket rök. 

Så det gjorde vi och det ena ledde till det andra så vi passade på att rensa både ris och träd runt husen. 

Alla hjälpte till att elda och klippa. 

Men vi kom oss även ut med kanoten.

Efterlängtad tur med morbror Per. 

Fiskelyckan var mycket god. 

Efter en vecka - med ösregn de sista två dagarna - och Noel i hög feber beslöt vi oss för att påbörja resan hemåt. 

Men det var med tårfyllda ögon, och löften om att försöka komma tillbaka snart vi rullade ut från skogen mot Torpet igen. 

Himlabacken

Efter några dagar hemma med jobb och ompackning var det dags att dra norrut. 

Speciellt Noel hade längtat efter att få fiska. 

Vi lämnade husbilen hemma och tog bilen till första stoppet på vägen, Gävle. Där har Mattias lillebror gjort allt i fel ordning. De överraskningsgifte sig under dopet av yngsta barnet, sen blev det möhippa/svensexa och nu skulle det avslutas med en bröllopsfest. 

Det var en trevlig kväll som tyvärr avslutades lite tidigt pga Albin inte kunde komma till ro hos barnvakterna trots tappra försök. 

Nästa etapp blev till Torpet. 

Mattias insjuknade i feber på vägen och satt och huttrade under gamla hundfilten. 

Till saken hör var att vi HELA VÄGEN hade spöregn! 

Vägen blev extra lång när det är obehagligt att köra. 

Men till slut kom vi fram för att övernatta innan sista etappen.